Jag läste någonstans att flyktingar som tog sig över medelhavet tilldelats livvästar stoppade med papper. Falsk trygghet med utropstecken!
Nu är det inte livshotande som i exemplet ovan, men emellanåt fyller vi oss själva med tunn rekvisita. Vi söker bekräftelsesmulor, erkännande och jagar sådant som inte kommer att ge oss den bärkraft vi egentligen behöver.
Likt H.C Andersens berättelse om ”Kejsarens nya kläder” hypnotiseras vi till att tro på omgivningens ”sanningar”, istället för att söka, hitta och förankra hejarklacken på insidan. Det som gör att vi kan känna oss genuint stolta.
Ett förhållande, en partner, en yrkestitel, den optimala utegrillen eller vad det nu kan vara, bör inte vara vår livsGPS. Isen under dina fötter måste vara av rätt tjocklek.
Igår skrev jag om betydelsen av att hitta elden i hjärtat. Men hur ser det ut i praktiken?
Börja med att stanna upp och fråga dig själv:
– Var befinner jag mig i mitt liv och åt vilken riktning vill jag gå?
– Har jag människor nära som jag kan prata med? På riktigt. Som inspirerar!
– Är kärlek enbart ett vackert ord eller visar jag det i handling? Kommer jag ihåg mig själv i ekvationen?
– Är jag villig ta risken att gå emot strömmen? Lägga fokus på att i högre grad vara lycklig än lyckad. Längtan som omsätts i handling. Varje dag! Manifesterandet av drömmar.
– Vågar du riskera att ”göra bort” dig? Möta rädslor? Tala när det är bekvämare att vara tyst? Dansa när det är tryggare att sitta? Vi växer när vi kliver utanför säkerhetszonen.
Stordåd måste inte nödvändigtvis ropas ut i megafon. Det sker minst lika ofta i det tysta. Den ensamstående mamman/pappan som dag efter dag kliver upp, förbereder frukost, föräldramöten, läxor…
Eld i hjärtat börjar med rörelse. Stillastående vatten surnar.
Vad inspireras du utav?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Idag väljer jag för MIG. Vilket är enormt stort eftersom jag tidigare gjorde allt för alla andra. ”Om jag väljer för MIG idag, vad väljer jag då?” Underbar fråga som får mig att må så bra!
Det har snart gått ett år sedan vi separerade och så mycket har hänt. Dock är allt ännu inte färdigt. Jag jobbar på att ro i land det sista, sälja gemensam lägenhet, koppla in juridisk hjälp eftersom han inte vill betala underhåll och säger att han endast vill ha barnen för att jävlas med mig… 2 saker kvar, 2 tunga saker att ordna, men jag har kommit så långt under detta år och även om min kropp är slut fysiskt och psykiskt så ska jag fixa det sista. Snart sitter jag i min EGNA lägenhet efter ett val jag gjort för MIG. Jag kommer flytta från stort till mindre men det spelar ingen roll, det är för mig och också för min barn. Och jag kommer kunna vända blad och på riktigt börja om – för MIG!
så starkt jobbat! lycka till!
Vad fint 🙂 Får bli ytterligare en text att spara!
Tack Michael för åter en välgörande text. Och du har självklart så rätt. Jag har länge haft Kierkegaards ord om detta med sin egen sanning uppsatta på min anslagstavla; ”Det gäller att finna en sanning som är sanning för mig. Finna den idé som jag vill leva och dö för”.
Elden i mitt hjärta heter tillit och att våga fokusera på mig själv. Jag har länge, länge varit en människa som försökt att kontrollera allt och alla, in i minsta detalj. När allt snurrar på alltför fort och jag inte lyckats kontrollera omvärlden så har jag i alla fall kammat mattfransarna :-). Jag har också varit full upptagen av omvärlden, vilket intryck jag gör på andra människor, vad de tänker om mig, om jag gjort rätt eller fel.
Så nu övar jag i mig att istället fokusera på mig själv, inte vara upptagen av andra, samt att lita till att allt blir bra utan att jag måste veta allt på en gång. Att låta processer ha sin gång och lita på att de rätta svaren uppenbara sig när gyttjan har sjunkit till botten – och när jag skriver det så tänker jag på det andra citat jag har haft uppsatt länge: ”Har du tålamod att vänta tills din gyttja sjunker till botten och vattnet klarnar? Kan du förbli orörlig tills den rätta handlingen kommer av sig själv”. Det har varit en enorm utmaning för mig, för jag har alltid velat lösa allt nu direkt, för hur skulle det kunna bli bra om inte jag ser till att lösa allt själv? Nu tänker jag istället att jag inte måste veta allt nu, svaren kommer när det är moget.
Med risk för att låta självgod så skulle jag nog säga att jag inspireras av mig själv. Av min förmåga att gå emot rädslor och gamla invanda sanningar. Så jag är lyrisk över mig själv.
Tack Marianne!
Jag blir glad när jag läser det du skriver.
Att ha tålamod och förlita sig på att svar kommer, är en stor konst och kräver både mod och tillit till sig själv.
Det kan man öva sig på, ju mer man övar desto bättre blir man.
Gamla vanor som att snabbt vara den som alltid har/tar (an)-svaret 🙂 kräver tålamod, att vänta in och bara andas och se och känna vad som händer om jag inte agerar på en given signal.
Gör man det ett par gånger – övar sig på att bara vara kan man släppa gamla invanda mönster och beteenden.
Precis som Du säger, låta processen ha sin gång och inte tvinga fram ett svar bara för ATT ha ett svar.
Min kompis brukar säga: Allt är enkelt – det gäller bara att komma på det.
Att äga lyxen och ha det GODA förhållandet med sig själv, att man kan låta sig inspireras, ha modet att våga utmana sina rädslor och se nya sanningar är ju det BÄSTA och VIKTIGASTE förhållande man kan ha med NÅGON – sig själv.
Med övande, nya vanor och mer självinsikt om vilka vi är, står vi bättre rustade i många av livets möten av kärlek och vänskap.
Jag blir glad av att Du är lyrisk över Dig själv Marianne för det smittar av sig med ”må-gott-baciller” – Tack!
.
Att vara god emot sig själv betyder i förlängningen att även vara god emot andra.
Fin höstdag till alla
Tack Lena, för dina fina och kloka ord! Du ger mig möjlighet att ännu tydligare se att det faktiskt har hänt något hos mig. Jag börjar faktiskt att få ett fint förhållande till den allra viktigaste personen i mitt liv, mig själv.
Skickar över lite fler ”må-gott-baciller”. Och är så glad åt att vi kan stötta varandra här.
Varm kram och fin dag till alla!
Underbart! ♥
Varför var inte jag värd att kämpa för? 🙁
Hej Anette! Hur känns tanken att du kanske aldrig får veta varför du inte var värd att kämpa för? Han kanske inte ens vet det själv. Många gånger tror jag att vi gör saker utan att vi riktigt förstår varför, eller så förklarar vi det vi gör med anledningar som inte stämmer egentligen.
Men jag önskar så åt dig att du släpper dig själv fri. Att du ger friheten till dig själv som gåva. Friheten från honom och det förflutna. Friheten från att måste ha svar. Jag önskar så att du inte ska gå och plåga dig själv mer med att vara upptagen av honom. Du har ett helt liv kvar att leva. Släpp dig själv fri för nya möten. De kommer, jag lovar, men bara om du väljer att vilja att de ska komma.
Varmaste kramarna
Det känns jobbigt att inte veta varför jag inte var värd att kämpa för. Det borde han veta tycker jag.
Han borde veta varför jag inte var värd hans kärlek.
Det är svårt att släppa mig själv fri.
Jag vill ju bara veta varför.
Jo jag vet att jag har ett liv kvar att leva.
Nya möten? Det finns ju ingen mer som honom 🙁
Anette du har så mycket mer att leva för än mannen som antagligen inte kan älska någon på djupet eftersom han inte stod kvar när du behövde honom mest. Hoppas verkligen att du jobbar med dig själv för ditt barns skull och för att leva ett bra liv tillsammans med henne. Det behöver man ju inte ha en relation för att kunna göra men visst det underlättar att bli bekräftad av någon.
Däremot är jag inte så säker att nya möten sker, har bott själv i 5 år, och har aktivt sökt efter en ny relation i 3 år, men jag har inte träffat någon under denna tid som är intresserad av en seriös relation, däremot lite tillfälligt ”älskande” kan de tänka sig, vilket inte ger mig speciellt mycket. Så tiden i livets väntrum kan bli lång om relationer är det viktigaste i livet. Däremot går det alldeles utmärkt att ha ett bra liv med vänner, jobb och annat som skapar trevliga minnen om man släpper idén om att en kärleksrelation är ett måste.
Han verkar älska sin nya tjejen väldigt mycket och väldigt djupt.
Men han tyckte väl inte att jag var värd att kämpa för när jag mådde dåligt.
Jag vet inte ens på vilket sätt jag ska kunna jobba med mig själv. Jag tror inte att jag någonsin kommer att kunna må bra igen.
Jag tror inte heller att det är lätt att träffa någon.
Jag har inga vänner, just nu inget jobb och inte något annat trevligt i mitt liv tyvärr.
Saknar så att ha vänner.
Men du har barn och det är väldigt stort i sig. Gör kul med barnet, spela boll i parken, gör lövhögar att kasta sig ner i, besök en kyrka och tänd ett ljus, sitt soffan drick te och mys med tända ljus och berätta historier, hälsa på släktingar osv. På utflykt med mjölkchoklad o mackor till parken, allt som gör att du inte tänker på exet..
Jo jag älskar min dotter över allt.
Jag gör saker med min dotter varje dag. Vi pysslar, målar, och grejar en massa.
Du är inte ensam Anette. Det finns fler som mår som du just nu.
Jag är en av dem. Jag skulle vilja peppa dig på alla tänkbara viss men just nu är jag inte till någon nytta själv.
Jag har äntligen fått min man att skriva på äktenskapsskillnads papperet. Han vägrade en längre tid. Men under ett gräl idag så skrev han under papperet.
Varför känner jag mig inte tillfreds, lättad, lycklig? Varför mår jag fortfarande dåligt? Det är ju det här jag vill.
Jag önskar att jag hade svaret på så mycket. Det skulle ta mig igenom all smärta mycket fortare.
Det är väl den långa resan som man måste ta sig igenom som idag känns omöjlig. Visst underlättar det att ha ett jobb och vänner men det kan också vara jobbigt att dölja och hålla inne sina känslor. Skratta och le fast man egentligen går sönder innuti och vill bara fly från allas blickar och frågor. Att höra hur perfekt alla andras liv är då mitt eget går i spillror. Ja, det är inte lätt. Jag söker efter styrkan inifrån och bet till Gud att detta helvete inte varar så länge.
Men någonstans inom mig hör jag en röst säga. Det är mycket vad jag gör det till själv.
Vi finns här på bloggen Anette, vi är dina vänner!
Jag vet att jag inte är ensam. Inte så många som erkänner att de mår dåligt.
Uppskattar alla som skriver.
Är det samma som skilsmässopapper?
Du kanske inte har vant dig vid tanken?
Jag önskar mig också svar på en massa funderingar.
Kommer aldrig få svar på det.
Jag har kämpat i 11 månader snart och jag tycker det är lika jobbigt än.
Jo det är jobbigt att se alla som är lyckliga med sina familjer.
Tack för att ni finns.
Varma tankar till dig!
Så fint av dig att skriva så Lina!
Styrkekramar till dig Anette!
Känner ibland mig utanför vissa diskussioner med gamla vänner och kollegor på jobbet där normen är kärnfamiljen.
Har dock turen att ha vänner som separerat och som tänker utanför boxen. Nya och gamla.
Vågar ta för mig och visar intresse för de vänskapsrelationer son känns äkta.
Det finns många fina människor därute att lära känna!
Jo men jag är rädd att folk inte ska tycka om mig
Varför skulle de inte vilja tycka om dig ? Klart att de gör de, sen att de inte vill älska en är en annan sak. Var dig själv så kommer de tycka om dig! Kram till dig.
Jag är alltid mig själv. Är jag inte värd att älskas?
Vill bara att allt ska vara en mardröm