När jag läser flera av bloggvännernas kommentarer, mina klienters berättelser och en del egna smällar från förr, blir det så oerhört tydligt i vilken stor utsträckning människor blir sårade och sårar.
Många av oss har klara bilder gällande idealrelationen och partnern. Men trots drömmarna hamnar många i frustration och ensamhet. Alla dessa med förlorat hopp och tilltro!
Varför?
I skolan tog vi in kunskap inom olika ämnesområden – upprepning efter upprepning tills det förhoppningsvis satte sig. Allt för att vara förberedda inför vuxenlivet. Samhällskunskap, geografi, mattematik, historia, naturvetenskap osv.
Men relationskunskap då?
Vad är kärlek? Hur relaterar vi till andra? Hur kan vi älska jaget? Hur ger och tar vi emot det hälsosammaste som finns? Självrespekt? Hantera motgångar? Mening?
Hur många fick dessa frågeställningar som grund under fötterna?
Alltför många blev utelämnade åt ensamma tankar och kanske ett par ”vuxna” emotionella kärleksanalfabeter. Med turen att det ändå skulle gå väl som närmaste allierad.
Mixen av medfödda personlighetsdrag och tidiga livsupplevelser formar oss. Fler och fler inser detta och längtar efter att få leva större. Mycket större! Det i sig kommer att leda till positiva förändringar som vi ännu inte kan föreställa oss. Det börjar med relationen till jag. Inte som navelskåderi, utan någonting som manifesteras i uppbyggande handling.
Tillåt inte andras sår att få vingklippa tron på dig själv och att det finns likasinnade.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Det hade varit ett bra ämne i skolan, och en liten kurs i psykologi
Idag har jag blivit vingklippt….tror inte ärlighet varar längst. En relation jag haft till en man till idag, förklarade att jag är för stor och tung för honom. Jag har lite övervikt men är inte fet, och nu är min självrespekt lika med noll….
Vikt är något som ändras genom hela livet och tycker man om någon har det ingen större betydelse.
Har man kropp som frisk och stark så tycker jag man ska älska sina volanger. Förstår dig dock, är själv överviktig men tränar rätt mycket, jag är kurvig vilket ger kommentarer.
Hur ser manen själv ut?
Dessutom är vi alla så mycket än hur vår kropp ser ut, han vill bara förminska dig ..
Visst är vi mer än våra kroppar, och jag attraheras mer av vad som finns i huvudet. Tack för din omtanke:)
Gode gud Annika! Var lycklig att du slapp den mannen. Han hade nog fortsatt leta fel hos dig istället för hos sig själv. Det han däremot har lyckats med är ju att så ett frö av tvivel. Det där fröet är ogräs. Rensa bort det & se det för vad det var. Det är var inte du, det var hans problem. Önskar dig mycket kärlek & var snäll mot dig själv. Låt inte denna mannen sätta ditt värde. Sätt det själv! Det är du värd!
Ja jag är glad över att slippa honom, men fy vilket sår hans ord lämnar efter sig hos mig.
Vill bli älskad för den jag är, hela jag.
Tack för dagens tankar!
”Det börjar med relationen till jag”…och jag är på väg!
Underbart att få ta del av Dina ord, tankar och erfarenheter. Du skänker stöd, för många och för mig.
Ha en skön sommardag!
Tack Michael för dagens inlägg ska försöka ta till mig detta. Behövde läsa de här idag och ffa sista meningen. Det är tungt, tungt men du ger hopp, stöd & framtidstro. Kram
Jag orkar verkligen inte med att veta att exet är superlycklig med den nya tjejen. :'(
Kram & styrka till dig Anette81 ❤
Tack.
Vet inte hur jag ska kunna komma över honom 🙁
Jag har samma problem som dig Anette81… Det är bara en evig tystnad från denna man jag haft vid min sida på distans i 6 år, bor inte i samma stad. Jag vet ingenting, det blev bara tyst… Fruktansvärd plåga och jag vet heller inte hur jag ska överleva detta. Kram & tillsammans här är vi starka ❤
Mitt ex bor 50 mil bort.
Stor kram till dig och jag hoppas vi klarar detta.
Min otrogna exman bor med sin nya på samma gata…plågsamt är bara förnamnet…
Mimmi: förstår att det måste vara väldigt plågsamt
Lider med dig, Anette81. Vet hur hemskt det är!
Visst känns det som världen har rasat ihop..
Jag vill ju vara den som gör han lycklig.
Jag tycker verkligen inte att han är värd att ge så mkt energi åt. Ge energin åt dig själv så växer du och blir ditt rätta jag igen tillslut. Hitta dig själv igen… 😉
Vet inte hur man hittar sig själv? Om jag någonsin har gjort det?
Inte lätt att bara släppa när man fortfarande älskar personen.
❤️ Förstår din smärta och skickar en stor kram
Skickar en stor kram till dig med
Idag har jag tänkt på att den största orsaken till att jag blivit sårad i relationer, är att avvisanden och separationer väckt så stora tvivel inom mig. Tvivel kring mitt eget värde, min tillräcklighet, till om ens Gud tycker jag är värd att känna mig älskad. Men egentligen har alla smällarna i slutändan fått mig att inse mitt eget värde. Att inget har handlat om mig och om jag verkligen har förmåga att ge och ta emot kärlek, eller om jag är värd att ge och ta emot kärlek. Så det jag har lärt mig är i slutändan att när jag själv förstår hur mycket kärlek jag har inom mig och hur mycket kärlek jag är värd att få ta emot…ja då har jag ”slutat” släppa in något sämre i mitt liv. Nu tänker jag ge mitt allra bästa, men också vänta mig det tillbaka.
Det kan ju vara en ensam väg att vandra tills jag möter den människan jag hoppas få möta. Men jag har så många andra kärleksfulla människor omkring mig så att jag tänker njuta å känna tacksamhet över dom ❤️ Kärleken ska få stor plats i mitt liv oavsett!
Så klok du är Petra. Så rätt tänkt av dig! Tänker att du snart kommer träffa den personen…
Ska försöka ta till mig det du skriver…
Kram
Anna, jag ska också försöka ta till mig det jag själv skriver ;-D
Fantastiskt, vilka insikter!
Du vandrar själv, inte ensam.
Go find the one!
;-D Tack detsamma Kim!
The love is coming. Just keep believing. 🙂
Kram ❤️
❤️
ja varför sårar jag andra? för att jag inte orkar vara stark och snäll och bry mig hela tiden……..? speciellt när andra gör sig dumma på min bekostnad så blir priset litet högt tycker jag?
Relationskunskap under skoltiden… intressant tanke. Dock tror jag att det finns lika många vinklar på den teorin som det finns människor… Som sagt, jag tror det handlar om personlighet + livets hårda skola (alltså livserfarenheter) = ger modet och styrkan att tro på sig själv.
Separerade för 1,5 år sedan, på mitt initiativ. Jag lever idag själv med mina två barn som är hos mig varannan vecka. Tuffa månader på alla sätt men har inte ångrat mig en sekund. Har under denna tid lärt känna mig själv igen, respekterar mig själv igen. Jag har precis avslutat en 4 månaders daglig skriftvärlig med en fin man som fått mig att må så bra, kände mig som den bästa kvinnan i hela världen. Tror att vi skulle bli en väldigt bra kombination. Ett problem; mannen ifråga var någon annans… Jag satte punk och avslutade de härliga konversationerna som förgyllt mina dagar. Tomt.. ja mycket tomt och ensamt blev det. MEN, det går över. Känner mig stolt över att jag respekterade mig själv och avslutade något som i längden skulle ha fått mig att må dåligt, troligen. ”Sorry, his loss!” tänker jag. Vill kunna ge av hela mig till den som får mig att känna.. Han finns där ute någonstans, helt säker på det ☺.
Linda. Jag beundrar ditt starka beslut. Hoppas du får träffa någon som är ledig och kan få dig att känna likadant…vissa människor kanske bara ska visa oss hur vi KAN känna 😀
Det var bra sagt, Petra. Jag väljer att tro på det! Tack!
Varför sårar vissa mer än andra?
Varför lämnar vissa spillror efter sig hela tiden?
Tror att det finns människor som inte kan sätta sig in i andras känslor. Dem har inte förmågan att känna empati.
Lever sitt liv som om inget eller någon spelar någon roll. Så länge dem får sin bekräftelse.
Ett ständigt sökande efter detta, och det är det enda som betyder något.
En bitter erfarenhet, som kommer att ta tid att komma över, men förhoppningsvis blir man starkare än någonsin till slut.
vilka bra frågor……..kanske beror på hur nära man låter ngn komma? för får dom inte komma nära hjärtat så kan de heller inte såra så farligt….?men…..då blir det ju inte så där härligt tvåsamt som vi alla längtar efter heller???? svår balansgång dethär….. 😉 och jo man lär sig och man blir starkare! kram
Men hur gör man då….om man vill flyga? Sitter på min pinne och vet inte vad nästa steg är. Inser att val av partners utgått från min uppväxt men nu när jag äntligen känner mig själv på djupet drabbas jag av tanken att jag nog kommer leva ensam resten av mitt liv. Är högkänslig. Ser mycket. Tar in mycket. Behöver filtrera mycket. Men vill bli älskad.
Är rädd. Rädd för att pröva vingarna för jag vet allt det där ovan.