Relationer – det vi inledningsvis ser och visar upp

Jag tror att vi under förälskelsen visar några av många egenskaper och de är bara tonade i känsloflödet som råder under förälskelsen.
De egenskaperna har vi ju alltid och tricket blir att bibehålla strävan att ta fram dem och vårda dem.
Sen kommer tricket med att matcha en vardag och allt det som följer utan att förlora fotfästet och förmågan att låta de positiva egenskaperna ge näring.
Så som jag tänker att vi förhåller oss till våra barn, älskar villkorslöst, tolererar flera olika humör och snedsteg utan att blinka.
Om vi bär med oss destruktiva lösningar på problem från vår uppväxt och från andra relationer så måste vi försöka kliva över dem och sträva efter att ge oss nya lösningar – Det är riktigt läskigt när man inser att det är värre att förbli en knopp än att slå ut i blom. För då vi är ärliga och ser oss själva med stor insikt så vet vi vem vi är, varför vi står och agerar som vi gör <3
Jag tror mer att olika situationer skapar olika egenskaper att synas tydligare men att vi kan välja hur vi ska förhålla oss till dem och vi måste lära oss att sträva efter att vara sann mot oss själva<3

Det här inlägget (och alla följande kloka kommentarer) har gett mig mer än på länge. Det där lilla extra som jag har sökt efter utan att veta vad det var! Tack för det Michael! Ser fram emot fortsättningen. Vi hamnar ju alla där. Jag har frågat mig flera ggr hur jag inte kunnat se. Jag som är en bra människokännare! I lika mån blir man till sist också rädd för vad ”de” ska se. Vad ska de inte tycka om hos mig? Jag försökte verkligen i min senaste relation att använda mig av alla mina förvärvade verktyg. Jag tyckte jag gjorde det ganska bra – faktiskt! Kände mig mognare än på länge och kände att här fanns det potential. Då kom smällen! Han bara gick!? Efteråt kom kritik. Elak kritik utan att jag förstod den. Illasinnad. Lagd på hög. En rejäl käftsmäll! Jag tycker dock fortfarande att jag gjorde bra. Har inte ruckats där. Det jag däremot inte lyckades med var att få ett erkännande. En respekt och en kärlek. Där är jag nu. Våga igen? Det kan göra så ont…

Läste igenom alla kommentarer och ser såklart att fler än jag är lite sargade. En hel del tänkvärda kommentarer förutom själva blogginlägget såklart.
Lindas kommentar ovan gör mig alldeles stum, vilken vacker och tänkvärd text.

Hur är då jag? Jag vet varför jag är där jag är, varför självkänslan är urusel och mycket bottnar i barndomen. Men jag ska få hjälp nu att bena i detta, eller snarare få till mig verktyg så jag kan bygga upp min självkänsla. Självförtroendet har jag fixat på egen hand under ca 3 år och det är bra. Självklart drömmer jag om att träffa någon som finns där och som jag kan växa tillsammans med. Men för att kunna det måste jag först växa mer i mig själv. Genom åren har jag nog varit öppen med hur jag mår, iaf gentemot min dåvarande partner, då jag bl a haft förlossningsdepressioner och varit utbränd. Men mitt ex ville aldrig prata om sådant som var väsentligt för mig och för relationen, allt var bra som det var…varenda kväll befann vi oss på varsin våning av huset och sov inte alltid ens i samma säng då han somnade på den andra våningen framför tv:n. Jag slutade försöka prata, det gjorde för ont att jag inte fick gehör för att prata om oss, vi blev bara två individer under samma tak som enbart löste praktiska problem i vardagen. Detta spädde på tidigare erfarenheter från barndomen, jag blev bortvald. I framtiden hoppas jag möta någon som vill växa tillsammans med mig och som inte väljer bort mig. Men det är numer svårt att släppa in någon överhuvudtaget, vågar jag riskera att bli bortvald igen. Man lever bara en gång och nu sa jag gå till botten med min gen självkänsla och sedan ska jag leva livet, ensam eller tillsammans med någon. Än så länge har jag sedan separationen från mitt ex bara mött en person av intresse för att kanske vilja utvecklas med men även han valde bort mig. Men hans olater hade jag kunnat leva med även 1 år in i relationen, det är en sådan person man ska välja att leva med. Nu blev det inte så.