Någon jag kände på nära håll berättade med fascination och en touch av beundran i rösten (min tolkning), att en väninna berättat för henne att hon och hennes man lyckats hålla ihop så länge p.g.a. att de inte sågs alltför ofta. De levde separata liv med sina egna intressen och när de väl sågs var det fina middagar och goda viner, eller ständiga äventyrsresor som gällde. ”Jaha”, tänkte jag: ”det är alltså så du också vill att vi skall ha det.” Det var inte bara en snabbtolkande tanke som slog mig utan något jag adderade ihop med tidigare uttalanden och handlingar.
Misstolka inte det jag skriver: jag älskar livsnjutning, äventyr och att man är TVÅ separata individer i ett förhållande, men inte på bekostnad av närheten. Jag tror på delad vardag: mataffären, sjuka barn på vårdcentralen, läxhjälp etc. Ständiga kickar och ett liv med distans som förutsättning för att relationen skall hålla lämnar jag åt andra. Att hänga i varandras närhet utan att bli uttråkade är för mig något enastående. En plats att hämta kraft på.
Det jag försöker säga till dig med dessa rader är att vi ständigt får budskap om synen på förhållanden och kärlek från en partner. Ignorera inte gester och uttalanden. Under förälskelsefasen är det lätt och naturligt att idealisera. Det är en bra idé att se och lyssna. Ställ frågor och hör även på det som sägs mellan raderna. Var sann mot dig själv. Är vardagsnärhet (inte detsamma som att vara needy och klängig) vikigt för dig, men tydlig individualism för din partner bör du fråga dig själv om detta kommer bidra till lycka.
Vilka erfarenheter har du när det kommer till signaler i relationer?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Jag har nog varit dålig på att ta in de signaler som har sänts till mig. Kanske för att jag helt enkelt inte VILLE höra dessa signaler. Det blev en dyrköpt erfarenhet att livet helt plötsligt kom att gå en helt annan väg än vad jag hade trott och önskat. Jag vet att jag inte kan förändra det förflutna men visst grämer jag mig över att jag stoppade huvudet i sanden. Kanske hade jag kunnat göra saker annorlunda då…..
Tänker exakt samma samtidigt som jag försöker förlåta mig själv då jag vet att jag gjorde mitt bästa under omständigheterna. Man är två! Och om jag nu måste hitta en ny livskamrat önskar jag en person som faktiskt kan kommunicera så att jag slipper behöva lyssna på tonfall och gester och läsa mellan rader…. Men som du skriver Michael gäller ju i början helt klart, att man delar samma syn på hur vardagen ser ut.
Hade du vetat det du vet idag, KANSKE du hade gjort annorlunda. Men inte säkert. Det finns en dynamik männiksor emellan som gör att det inte alltid är så enkelt. Vi här för att lära, inte skuldbelägga andra OCH oss själva.