Tänk om anledningen till att kvinnor i mycket högre grad än män, lämnar förhållanden p.g.a. en starkare fantasi/föreställningsförmåga?
Oj, oj, vad jag riskerar träda in på generaliseringarnas minfält här – ställer dessa frågor mot bakgrund av era bloggkommentarer och alla de människor jag samtalar med:
Har kvinnor en rikare visualiseringsförmåga än män? Att bl.a. relationsförbättringar och levande framtidsdrömmar syns tydligare för en kvinnas inre? Är vi män slött nöjda med det ett praktiskt flow?
Hon ropar förtvivlat: ”jag vill ha mer än det här! Livet måste innehålla mer än två personer som missar se varandra! Som enbart rör vid varandra i förbifarten mot nästa projekt. Som barn och tonåring var mina drömmar oändligt färgrika. Jag kände dofter av storslagenhet! Min livsgnista har varit nedtryckt alldeles för länge! Jag vill inte det här mer!”
Hennes uttalande är vulkanen som håller på att vakna. Ser partnern hennes längtan? Och sin egen (om det finns någon). Kan de mötas i det som är?
Fantasin (inte nödvändigtvis lika med Disneysagor) hos en partner när det gäller relationen, gör att den sömnigt trötta eller fartblinda kommer på efterkälken. Ja, fartblinda kan bli omkörda – i den emotionella filen.
Föreställningsförmågan får oss att vilja sådant som ännu inte är manifesterat i fysik form. Om människan saknade fantasin hade vi fortfarande levt i grottor (om vi över huvud taget existerat).
Livsnerven i en relation innefattar bl.a. att kunna se det som ännu inte syns. Och ha energin till att förverkliga.
Vad förställer du dig?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag tror att kvinnor också är duktigare på att jobba med sig själv.
Att utvecklas, medan jag tror män överlag är rädda för att titta på sig själva, och därmed stampar på samma fläck år efter år.
Bara att få en man att erkänna att de inte törs jobba med sig själva, eller att få dem att inse att det behövs, är ett stort kliv.
Håller med dig!
Sen finns det ju så klart undantag åt båda hållen men generellt så tror och ser jag att det är så som du skriver.
Jag förstår inte varför det har blivit ”fult ” att vara nöjd i sitt förhållande ? Är det inte det vi alla söker ? Efter att uppfostrat barn , renoverat färdigt huset , skaffat ekonomi för att slippa laga gamla trasiga bilar ……….mm mm
Efter detta borde det väl vara en naturlig gång , att luta sig tillbaka ? Med detta inte sagt att förälskelsen till sin partner försvinner ! Men bara få softa o trivas !?
Ambitioner är bra ! Men det får inte gå överstyr ….
När det pratas om att generalisera ! Män kanske är tryggare och mer nöjda överlag , gräset är inte alltid grönare på andra sidan .
Men sammanfattningsvis : det är nog ingen könsfråga , mer en individsfråga
Det ligger mycket i det där!!! Man ska ju våga slappna av i sin relation, samtidigt som man inte får ta varandra för givet…utan ta ansvar för att man LEVER ihop, inte bara BOR ihop…:-D Men jag tänker att det första steget är att själv hålla sig LEVANDE!!! Det vill väl alla vara!!! Så VAD GÖR DIG LEVANDE? Den frågan e viktig!!!
Det är absolut inget fel med att vara nöjd i sitt förhållande, om båda är det vill säga. Det är när den ena nöjt har lutat sig tillbaka trots att den andra är frustrerad och olycklig i relationen som problemen uppstår.
Charlotta
Det är inte alls fel att luta sig tillbaka och vara nöjd.
Bara det inte är på bekostnad av ens partners mående och förhållandet.
Om ena parten flaggar för att det inte funkar, så kan man inte luta sig tillbaka och vara nöjd, om man vill ha en fortsatt relation.
Det är brist på respekt.
Men är båda nöjda med att luta sig tillbaka, då är ju allt frid och fröjd.
Då är man på samma ställe i livet.
Hej Michael!
Mycket möjligt att du har rätt! Min mamma var hemma i så många år med barnen. När hon längtade ut för att tjäna egna pengar så tyckte min pappa att det var en dum ide. Hon tyckte mycket om politik. Hon gick ändå ut och jobbade trots att han var emot det. Hon jobbade inom socialnämnden var mycket politiskt aktiv och jobbade som nämndeman i tingsrätten. Hon var nog ganska nöjd att ta eget beslut om vad hon ville. Det gäller att sätta ner foten och göra det man vill i livet. Pappa såg att hon vart lyckligare och att det vart bra i deras förhållande. Ha en skön dag idag Michael. Med vänlig hälsning Eva
Glädje, gemenskap och galet fin kärlek!
Glädje för att vi måste passa på, livet är inte för alltid.
Gemenskap för att det är meningen att vi ska vara tillsammans. Gemensamma mål. Vilja att finnas där. Kärlek helt enkelt.
Jag och du kan få detta i olika relationer under hela livet på olika sätt, det är extra fint.
Vilken fin beskrivning, träffade mig rakt i hjärtat och precis så enkelt kan det vara! <3
Tack <3
Tror det är en förenkling och genralisering. Analysen behöver vara vidare än så.
Jag tror det är skillnad på män och kvinnor, män och män etc. Beroende på utbildning. stad, landsbygd och småstad. Kultur etc.
Hej! En liten tanke bara… Livsnerven i en relation… Jag kan inte klaga på att jag inte blir bekräftad. Min särbo håller nämligen mycket på att det ska bara vara han och jag när det är min barnfria vecka. Det har varit helt underbart att bara vara vi i vår bubbla. Men efter fyra år där vi knappt träffar några andra, jag träffar aldrig mina vänner på den veckan inte heller gör jag ngt som ”bara är jag”, dvs ingen som helst egentid. Han säger inte nej men han framkallar ett dåligt samvete hos mig som gör att jag låter bli.Jag är nog lite fången på min piedelstal känner jag… Kan inte klaga på att han inte ser mig, tvärtom. Men för mig saknas det mycket. Förstår ju vad jag måste göra…
Att fantisera tillsammans är väl ändå det optimala? Att få dela varandras drömmar om framtiden gör väl förhållandet ännu mer sammansvetsat? Själv trodde jag att mannen jag träffade hade samma föreställningar som jag om förhållanden, kärlek och framtid i början, men det visade sig att han bara var ett eko av mig och sedan själv drog åt ett helt annat håll. Det han visade mig var totalt motsatt från mina tankar om förtroende, tillit och intimitet. Det blev ett stort svek.
Joupp !
D gäller bästa gång att vi har större Öron
Jag bara ler när jag läser inlägget för att det är en sån tajming på texten. Precis vad jag har tänkt på de sista dagarna. T.o.m haft konkreta bilder framför mig.
Jag föreställer mig en jätte stor bild, som en bioduk. Fullt med färger, sommar, dofter, glädje, kärlek, gemenskap, bus och bilden ger ett sånt lugn o harmoni.
Och om jag tänker på mitt liv just nu som bild så är det en svartvit, inramad liten bild. Tråkig att titta på. En sån där bild som man ibland ser i tidningen som väcker obehag eller likgiltighet som man bara vill bläddra förbi fort.
Jag tänker kasta mig ut i det okända för att få tillbaka färgen i mitt liv och ge mig o mitt liv chansen att bli sååå mkt bättre.
Det kan bli tufft/det kommer att bli tufft men mitt liv har varit tufft (inte pga relationen) de sista åren så har jag klarat allt hittills så tänker jag fixa det här oxå.
Nu vågar jag tro på mig själv igen.
Jag tror att bakom molnen finns det mkt solsken. Till slut försvinner väl molnen även i mitt liv. ☀️☀️☀️
Har låtit mig hjärntvättas av min egen hjärna så länge för att hjärnan vill så gärna att få det här att funka av praktiska, ekonomiska o hälsomässiga skäl, stackars hjärtat har blivit totalt överkört. Men nu har hjärtat givit hjärnan en rejäl spark i arslet.
Har ringt o ställt mig i bostadskön och kollat upp med bostadsbidraget.
Igår!
Men jag måste hålla vulkanen i styr maj ut.
Måste visa respekt för alla inblandade i vårens planerade, efterlängtade familjeaktiviteter.
Sen är det dax att ta tag i livet. Börja prata på allvar. Vi har pratat mkt, gjort allt, sambon vet vart vi är på väg, säger inget om inte jag tar upp det, det blir ingen bomb för honom men dock en liten granat.
Det är en stark kraft inom mig nu, en vulkan går inte att stoppa.
Tack Michael för dagens text och den här härliga bloggen!
Du har skrivandets gåva.
Skön, solig helg till dig o alla andra!
YOU GO GIRL 😀 😀 😀
YES! 🙂
Grattis till beslutet Josefina! När man vet så vet man, ut och ta för dig av livet du starka kvinna! 🙂
Charlotta
Härligt Josefina!
Va duktig du är!
Lev livet det är du värd!
Oh så skönt !
Ha tillit till LIVET !
Nu lever jag själv med den absoluta vissheten att
” Det är i Ovissheten jag är Trygg!!.”
Aaah
Tack för alla fina kommentarer.
Det är en sån härlig känsla.
Vilken lättnad.
Det är som du säger Charlotta, när man vet så vet man.
Kram
Mitt arv är inte min bästa spegelbild.
Jag är duktig på att se var andra behöver, men inte vad jag själv behöver.
Jag tror på tjejer/kvinnor har mer behov till vänskap och som bekräftar livet på ett annat plan.
Man är som en man ska låta mannen vara en man.
Ibland behöver kvinnofolk se vad man ska bygga till och inte raserar det man har byggt upp för att sen skylla på tristessen eller på något annat.
I tre månader har jag gråtit och funderar över mig själv.
Varför kan jag inte behålla ett förhållande och varför ger jag upp så lätt ?
Äntligen har jag svaret.
JAG måste vilja vara VI livet ut.
Min inställning har varit katastrofal.
Det är lätt att se vad som kan bli men inte hur vägen dit kan bli om jag inte vet hur jag skall nå dit.
Tyvärr hade jag inga bra mentorer eller?
Hm!
En mycket svår tråd M!
.
Visionerna förändras, mest för att förutsättningarna förändras. Den där verkligheten kommer alltid in och trycker drömmarna åt sidan. Och som jag sagt förut handlingar har konsekvenser, och det är ett pris som måste betalas, ibland är det inte värt det. Hur vet man att gränsen är nådd? för min inställning till grunden har inte förändrats, men hindrena på min väg växer sig fler och starkare. Och vem bestämmer om jag har rätt i min inställning? om jag bevisar att jag har rätt och den andra inte vill se att det händer något alls? är det det som kallas att växa ifrån varandra? och måste jag alltid komma med bevisen? ska det inte ibland iaf räcka med att jag vill? om jag har överseende med andras fel och brister, ska då jag inte kunna njuta av samma? måste jag vara perfekt för att duga i andras ögon? varför? Jag försöker alltid se till att alla som kommer till mig ska skratta åtminstone en gång per dag och vara gladare när de går än när de kom. Jag bjuder på mig själv, jag ser det som mitt jobb, och när det inte är det så blir det oftast så iaf, jag vill sprida glädje och hoppas att jag gör det, men när jag känner mig nere och inte orkar……. :/ ofta går det faktiskt att bara slappna av och go with the flow….vissst känner jag av motståndet men då försöker jag göra det jag tycker är roligt för att få glädje själv….så kan vi kvinns fantisera bättre än killar? jag vet inte?kanske det…. men som det skrevs här ovan, när ska man vara nöjd? tja jag vet ju när jag är nöjd, men om andra inte är nöjda med mig i den situationen och regler och lagar tvingas på mig, blir inte jag speciellt nöjd…..då blir det ju problem. så problemet är kanske inte att vara nöjd i en relation utan jämkandet? jag kan inte få det jag är nöjd med för det ’godkänner inte’ min man? man kanske är rädd att ta upp saker för att inte såra den andra. och betalar priset med att såra sig själv..? hm
Mycket målande skrivet. Jag känner att det stämmer med min relation. Jag tycker det är så bra att du fångar in och beskriver hur du upplever de samtal du har. Att se mönster och synliggöra innebär inte att man generaliserar. Ha en fin helg och se det fina inom er. Så tacksam för denna blogg. Skulle gärna dricka en kopp kaffe med flera av er och tom få kraft och baka lite kanelbullar att mumsa på.
😀
Jag har börjat försöka skita i att träffa en man å istället fokusera på att befinna mig i ett bra känslomässigt tillstånd. Må bra genom att vara i mitt mest positiva tillstånd. Jag måste bara komma ihåg hur det känns när jag är där, å sen kunna framkalla det igen när jag vill. Jag har nyligen lärt känna en man som verkligen fått mig att känna mig viktig, glad, trygg, strålande och omtyckt precis som jag är (han är betydligt äldre än mig å upptagen, men har visat på så många sätt att han tycker om mig å vill vara min vän). Å det e ju så jag vill känna mig större delen av tiden, BRA, TRYGG å STRÅLANDE.