Det är gripande att bevittna paret som sitter mitt emot varandra. Ett ”förlåt” och ”jag visste inte bättre…” En äkthet i luften som går att ta på. Tårar av uppvaknande. Öppenhet och en vilja till att förstå. Känna det partnern känner – utan filter och smarta lösningar. Styrkan att vara i det som är.

Som texten i låten säger:

”Open up my eyes and tell me who I am”

Vi behöver varandra för att kunna se: ”jag ser det i dig som du själv inte kan se.” Speglarna (utan förvrängning) vi behöver eftersom vi inte kan se den egna personen i helfigur.

Hur hade vi kommunicerat med varandra om det inte fanns prestige, bepansrad stolthet, rädsla, ilska, gamla relationsskador…?

Vad hade du sagt – och hur hade du sagt det om inget fanns att förlora? Om du för en stund tagit risken att fullständigt blotta ditt hjärtas innersta? Vilka strategier hade du lagt åt sidan? Försvarsmurar som fått ge vika.

Det är från den här platsen som vi verkligen kan nå fram till varandra. Men fixarhatten, misstänksamheten, förutfattade meningar och andra känslomässiga barriärer måste sändas på långvarig semester (kanske med enkelbiljett).

Vilka är vi för varandra?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare