tillit

Regnet smattrar mot takfönstret, kaffet står bredvid och jag tänker hur lätt det är att sitta här och skriva om tillit i det varma trygga hemmet, ge råd och uppmuntran. Men hur följa dem? Hur kan en sårad själ resa sig igen och gå vidare? Det sista jag vill är att mina ord skall sluta som någon billig kosmetika på en marknad, mitt under den stekheta Thailändska solen.

Som jag skrev igår: tillitsmuskulaturen går att bygga upp, men det behövs trygga och uppbyggande erfarenheter. Vad säger jag till kvinnan eller mannen som fått sin beskärda del av svek? Som gång på gång trampar på minor av besvikelser och ser hoppet krypa allt längre tillbaka in i mörkret?

Hur kan vi samla på oss nya och bättre minnen? Hur kan vi lita på att en partner stannar bredvid och inte tröttnar: ”jag är ledsen men det här känns inte rätt längre”?

Var själv fast i generaliseringsträsket och vet vad det gör med en: misstänksamhet, förenklingar, självuppfyllande profetior, undvikande och drömmar som låses in i ett förråd någonstans.

HUR SER KODEN TILL TILLITSKOMBINATIONEN UT?

Jag är ledsen att säga det, men det finns inga fullständiga garantier när det kommer till parrelationer (vilken nyhet va?). Men vi kan helt säkert minimera riskerna för kraschlandning genom att läka egna sår.

Människor som är trasiga och har 0,2 % självkännedom, kommer att svika, inte nödvändigtvis för att de vill, utan för att såren driver dem i den riktningen.

När du träffar någon:

  • Vilket språk används om den egna personen och andra?
  • Vad har hon/han lärt sig från tidigare separationer? Hur har förlust och svek integrerats?
  • Hur hanterar personen motgångar och tristess (de flesta av oss kommer inte undan det)?
  • Hur väl känner personen på andra sidan bordet sina styrkor OCH svagheter?
  • Hur ser bemötandet mot gamla, barn och främlingar ut? Det kommer en dag då du behandlas på liknande sätt.
  • Hur ärligt kan ni kommunicera med varandra? Vågar du visa mer av dig själv än enbart ett lyckat leende?
  • Bryt upp i tid när för många varningssignaler presenterar sig. Vänta inte på dagen då hon/han skall ”förändras”. Ett litet utropstecken här: personer med tillitsproblematik kan tendera att söka svagheter i andra genom lupp, och lämnar gärna innan de själv blir lämnade.

Vi behöver titta på oss själva och bryta vanemönster: kvinnan som gång på gång dejtar bad guys (”för att de är så läckra”), mannen som har utgångspunkten: ”alla kvinnor är ute efter pengar och det gäller att leverera”, eller personen som träffar en snäll, trygg, men samtidigt nollkommunikativ partner och senare retar sig på tristessen. Variationerna är oändliga.

Det är lätt att sabotera tilliten till det egna Jaget genom grumliga vanor. En bra början är att börja med personen som läser dessa rader. Det är så vi vinner styrka. Målet som jag ser det, är att komma allt närmare kärnan kring det autentiska jaget – där kan tilliten sprida sig till flera livsområden.

Tankar min bloggvän?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare