Tror att det finns en strävan och längtan i de allra flesta efter att bli förstådda. Vill påstå att det är en av de absolut största drivkrafterna i att vara människa. Förstå och bli förstådd.
Läser kommentarerna ni skrivit och det slår mig hur många som sitter med en känsla av att inte ha nått fram. Ett stort antal dagar av genuina och ivriga försök till kommunikation, som senare förbytts till en aura av tristess och uppgivenhet.
Någon frågade mig om vilka ”vetenskapliga belägg” jag har gällande det som skrivs och mina påståenden. Varifrån kommer t.ex. statistiken gällande att 70 % av separationer sker på kvinnans initiativ? Siffrorna kommer bl.a. från familjerådgivningarna runt om i landet. Några menar att det t.o.m. är en bra bit över 70 %. Är det vetenskap som skall få kvinnor och män att bättre förstå varandra? Tror inte det.
Tillbaka till frågan i rubriken. Sneglar på paret några bord bredvid och konstaterar att kontakten är 0. Det är inte djupdykningarna i smartphones(en) som signalerar något, eftersom det kan vara tecken på avslappnat lugn i varandras närvaro. Det är någonting annat – en osynlig barriär. Undrar om de själva anar det? Om inte, tänk dagen då någon av dem avslöjar ”Törnrosasömnen” i förhållandet. Det kan bli till ett uppvaknande eller avslut.
Tänker på vad en mjuk hand, en varm blick, vilja till möte, nedläggande av ”smarta” kontringar, ett tonläge som kommunicerar att ”jag finns här och vill förstå”, kan göra. I denna atmosfär förångas prestige och rädslor. Där det bor vilja är det mesta möjligt.
Tänk att vi begåvades med EN mun men två ögon och öron.
Hur tycker du att vi kan bli bättre på att prata med varandra i relationer min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Det som slår mig är att det är alltför många som inte vill/orkar bli bättre på att kommunicera utan hoppar in i nästa relation och tror att det kommer att bli annorlunda utan egen förändring. Att de problem som finns försvinner med det förflutna :-/ , att det ”ordnar” sig med en ny partner.
Vi tar alltid med oss själva in i relationer och samma mönster uppstår gång på gång, så jag håller helt med dig Jenny. Tack för dina tankar.
Precis Jenny, mitt ex i ett nötskal. Funderar på hur många äktenskap han ska krascha innan han tar tag i detta, blev ju andra gången med mig…frågan är om en sådan person någonsin ändrar på sig. Man är två och vill inte den ena så går det inte.
Ja lilla vän det hade jag hoppas att du kunde råda sitter i ett förhållande där parten överhuvudtaget inte pratar med mej. Har även bett vederbörande att flytta flera ggr. Själv har jag gått in i väggen p.g.a denna man. SOM aldrig pratar eller bryr sig överhuvudtaget…. Är rädd för vad min hälsa kommer sluta. GE GÄRNA RÅD.
Svårt att leva med någon som inte ger energi. Om det var omvänt och jag bad dig om råd: vad skulle du svara då? Vad behöver du göra för att komma bort från ”väggen”? Önskar dig en ok dag trots allt du går igenom.
Jag tror att de par som verkligen har det bra, är de rätta att visa vägen. Att de kan visa på misstag de gjort och vad som fick de att nå dit de gjorde.
De är inte så vanliga (?)
Den där lysande starten när man är nykär och allt går på räls, går inte att jämföra med ett riktigt bra långvarigt förhållande.
Min dröm vore att ha det just så. Att utvecklas fast man är i en relation.
Och att ha KUL som vi ofta missar. Vi går in i en sandlådelek och kastar sand istället för att räcka fram spaden och samarbeta.
Att ta fram varandras bästa sidor, istället för de sämsta. Att växa istället för att krympa.
Finns ni? 😀
Själv har jag tappat hoppet mer och mer eftersom jag inser att jag har det bäst själv och är lyckligast så. Men det vore attans så spännande att få läsa om de som lyckats och ÄR genuint lyckliga. Även män så klart.
Jag har inga problem med att vara glad för andras skull. 😉
Tack för dina tankar Ankie! Jag brukar titta på de äldre paren och hur de gör för att hålla lågan levande. Det inspirerar. Håller med dig om att det är extremt viktigt att ha kul tillsammans. Gäller att skapa förutsättningarna för det genom att gå till sig själv och fråga: ”vad ger jag utav mig själv? Vad sänder jag ut?” Värme till dig.
Vad ger jag av mig själv? Jag ger för mycket… Är FÖR öppen, spelar inga spel.. Och det ger ingen framgång, tvärtom. Killkompisar har sagt att jag inte SKA berätta allt. Jag har inte fattat vitsen med att hålla tillbaka riktigt. Jag är en sån person som lätt blir berörd. Och då säger jag det. Men det kan lika gärna vara barnet i lekparken, eller den söta farbrorn i kön vid Coop eller som du Michael som berör. Men om jag blir attraherad så skrämmer jag nog män tror jag, hehe. Som sagt så har ett jätte bra liv Jag är väldigt intresserad av relationer ändå. Det är spännande med manligt och kvinnligt.
Inget fel berätta allt Ankie – fråga är bara NÄR vi gör det och vad syftet är. Inte ge bort alla chokladbitarna i Alladinasken direkt. Låta den andra personen få upptäcka på egen hand också. Tack för din öppenhet:-)
Hmm.. Ja, det är ju det där jag missar.. För jag kan tänka mig att slänga i mig all choklad på en gång.
Jag kan ju va död i morgon, lika bra att passa på när jag har chansen. Att leva livet. 😉
Tack.. Jag ska tänka på det där framöver. Om det råkar dyka upp en man i min väg.
Jag får slå han på fingrarna om han kommer för nära chokladen då, hehe.
🙂
Att fråga sig: ”Vill jag ha rätt eller vill jag ha förändring”. Så länge man håller ihop är man ett team och det går ju aldrig bra om man attackerar sina egna spelare!
Och även om saker verkar små så ta upp dem, annars växer de och så finns risken att ”man får nog”.
/Johanna
Tack för dina kloka tankar Johanna. Håller helt med om att vi behöver ta upp saker i tid. Önskar dig en fin dag.
Du skriver bra Michael. Jag känner igen och kan relatera till det mesta. Men det kan vara så här också.
Just nu pratar vi, just nu ser vi varandra, just nu vaknar jag och förstår verkligen att jag lever med den bästa kvinna som skulle kunna finnas just för mig, just nu är det som det alltid skulle vara.
Men hittills har det inte varat. Jag är rädd att jag inte ska kunna hålla det kvar denna gång heller. Hur hindrar man att slentrianen tar tillbaka förlorad mark? 🙂
Tack för fin återkoppling Jens. Ja, hur hindrar man slentrian? Bara det att ställa frågan är gott tankeprovocerande. Även att hålla i tanken: det inte finns garantier här i livet. Vetskapen om det, kan göra att vi inte tar någon eller något för givet.
Vi kanske fick två ögon för att verkligt se varandra 🙂 det finns många andra delar av kommunikationen än det verbala språket, energin i ett ord kan vara ganska starkt. Vi läser konstant varandras energier likväl som kroppsspråket 🙂
Tack för ett fint blogginlägg och för att du ger din tid till så många <3
Varm kram Di.
Tack för din fina feedback Di. Det värmer! Kram
Jag brukar också både titta och på lyssna på äldre par när de pratar med varandra… Och jag kommer oftast fram till att de par som enligt mig har det bästa förhållandet är de som som visar respekt och omtänksamhet för varandra. Och som skrattar mycket tillsammans… Jag är helt säker på att de har haft en bra kommunikation.
Tror att vi ska lära mycket av dem.
Håller med dig Angelica:-)
Jag lever i ett förhållande med en man sedan 1,5 år tillbaka och det har vart mycket tjafs och bråk han har lätt för att prata men han har desto svårare att se när jag mår dåligt över saker när vi har bråkat. Han brusar lätt upp och kastar anklagelser mot mig för saker som hänt i mitt liv sedan vi blev ihop sådant som jag inte kan styra över som tex att man blivit sjuk eller att min mamma vart sjuk och saker som hänt mig när jag var liten etc. Men vi tar oss ett steg närmare varandra för jag har börjat sätta ner foten och säga ifrån att jag orkar inte få skit för vem jag är och vad som händer i livet. Vi är otroligt olika jag ser mina fel och brister men enligt han så finns det inga fel på honom… Inte lätt när den ena kan tänka sig att mötas på halva vägen men den andre ser inte den lösningen. Varma Kramar Maria
Tack för du ger din av din berättelse Maria – Åt vilket håll ser du att din relation är på väg? Vad önskar du att han skall se? Värme till dig.
Tänker mig att det är viktigt vilken attityd man har till varandra, att man faktiskt VILL ha en öppen och levande kommunikation. Att det ska vara så pass högt i tak att båda parter känner sig fri att kunna dela tankar, förhoppningar, rädslor, glädjeämnen och sorger. Och att faktiskt ta den tiden tillsammans regelbundet då man ger varandra oinskränkt uppmärksamhet. Vilket ju inte alltid är så lätt i vårt stressade samhälle. Men om man verkligen tycker om varandra och vill att relationen ska fördjupas och växa tror jag det är nödvändigt med den typen av kvalitetstid tillsammans.
Tid och vilja till att dela. Vi behöver alla pränta in det i medvetandet. Tack för kloka ord Helena!
Tränar just nu på att prata och våga visa mina känslor (alla). Min partner är inte den pratsamma eller den ömsinta typen, så jag jobbar efter devisen: Barn gör som du gör, inte som du säger!
Om jag inte uppför mig som jag vill att partnern ska visa mera av, så blir det aldrig någon förändring. Och jag kan bara ändra på mig själv!
Det skriver jag helt under på Synöve:-)
Hej,
Kvinnor från Venus och män från Mars stämmer rätt bra 😉 vi har mycket att lära av varandra.
I just parrelationer så tror jag att kvinnan förväntar sig att mannen skall förstå kvinnans inlindande samtal där vissa saker skall förfinas mm…
Medan mannen är mer tydlig och mindre eftertänksam på hur allt kommer fram, dvs han lindar inte in saker…
Och när han säger sitt på ett kanske klumpigt sätt, så blir kvinnan kanske irriterad då hon hade förväntat sig nått helt annat…
Jag säger inte att nått är fel eller rätt, utan vi är olika och att det krävs lika mycket arbete från kvinnan som hos mannen för att kunna förstå varandra bättre… 🙂
Det håller jag fullständigt med om, att man måste bli medveten om sina förväntningar och varför man upplever det som ett nederlag att inte förväntningarna uppfylls. Inget fel med förväntningar, men lätt att styras av dem och gå in i en offerroll ochbinte känna sig sedd. Det du skriver om mäns och kvinnors olikheter är också en sån sak som jag tror hör ihop med förväntningar-varför ser han inte mina behov? Varför ska jag behöva känna mig så oälskad i en relation?
Jag tror vi ibland går in i relationer med fel intentioner, trots att bristerna finns där hoppas vi och blundar lite grann….vinkanbintw ändra varandra, vi måste inse att en dålig relation är mycket sämre för oss än att leva utan den
Förväntningar – ett gissel och en drivkraft. Kan låsa oss eller inspirera. Din sista mening är mitt i prick Cecilia. Tänk så många dimensioner relationer innehåller.
Om jag sammanfattar det du säger Anna-Lena – ser jag att vi behöver en vilja till att försöka förstå varandra bättre.
Det du skriver om är den verklighet vi lever i. Man undrar ofta ifall det är fel på en själv. Är det jag som begär för mycket? Men det jag vill ha av honom är det jag ger honom. Att jag säger till honom att jag behöver mer uppmärksamhet att jag vill ha mer närhet än bara när vi sitter bredvid varann framför tv, eller när vi ligger bredvid varann framför tv. Det förstår han inte. Han tycker att vi är nära varann. Men jag saknar verkligen den åtrån som fanns från hans sida innan. Han säger bara att det är inte konstigt att det är som det är, vi har barn nu, vi är trötta. Alla andra med små barn har det likadant. Han är alltid trött och när jag försöker förklara för han att jag behöver mer så förstår han inte. Har förklarat allt i detalj men ändå så händer det inget. Vad gör man liksom? Ska man bara acceptera det? Jag brinner för kärleken, vill göra allt för han, vill att vi ska känna det där lilla extra. men det kommer inte.