personlig utveckling

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tror att det finns en strävan och längtan i de allra flesta efter att bli förstådda. Vill påstå att det är en av de absolut största drivkrafterna i att vara människa. Förstå och bli förstådd.

Läser kommentarerna ni skrivit och det slår mig hur många som sitter med en känsla av att inte ha nått fram. Ett stort antal dagar av genuina och ivriga försök till kommunikation, som senare förbytts till en aura av tristess och uppgivenhet.

Någon frågade mig om vilka ”vetenskapliga belägg” jag har gällande det som skrivs och mina påståenden. Varifrån kommer t.ex. statistiken gällande att 70 % av separationer sker på kvinnans initiativ? Siffrorna kommer bl.a. från familjerådgivningarna runt om i landet. Några menar att det t.o.m. är en bra bit över 70 %. Är det vetenskap som skall få kvinnor och män att bättre förstå varandra? Tror inte det.

Tillbaka till frågan i rubriken. Sneglar på paret några bord bredvid och konstaterar att kontakten är 0. Det är inte djupdykningarna i smartphones(en) som signalerar något, eftersom det kan vara tecken på avslappnat lugn i varandras närvaro. Det är någonting annat – en osynlig barriär. Undrar om de själva anar det? Om inte, tänk dagen då någon av dem avslöjar ”Törnrosasömnen” i förhållandet. Det kan bli till ett uppvaknande eller avslut.

Tänker på vad en mjuk hand, en varm blick, vilja till möte, nedläggande av ”smarta” kontringar, ett tonläge som kommunicerar att ”jag finns här och vill förstå”, kan göra. I denna atmosfär förångas prestige och rädslor. Där det bor vilja är det mesta möjligt.

Tänk att vi begåvades med EN mun men två ögon och öron.

Hur tycker du att vi kan bli bättre på att prata med varandra i relationer min bloggvän?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare