relationer, kärlek

”Är du verkligen realist nu?… Följ dina drömmar och nöj dig inte med det mediokra… Vem tror du egentligen att du är?… Allt är möjligt!”

Budskapen är många, helt olika och planterades tidigt i oss. Några synade vi och lät dem aldrig få fästa. Andra slog djup rot. Vår självbild tog form vilket fick oss att vi fatta en rad beslut. Taket blev ”lagom”, för lågt, högt eller oändligt.

Häromdagen skrev jag om hur det som egentligen är onormalt blir till normaliteten. Taket som är så lågt att vi måste böja ryggen för att få plats. Relationer kan se ut så. När vi kröker ryggen ser vi bara golvet framför, inte rakt fram eller höjderna. Normaltillståndets bedövning: ”det är nog mig det är fel på. Om jag bara…Jag borde kanske vara nöjd?”

Nöjd med vad? En partner som porrsurfar när du ligger ensam i sängen? En som ständigt talar om för dig att du köpte fel varor i mataffären? Ignorerar dig i sociala situationer? Fäller nedlåtande kommentarer till och om dig framför barnen? Talar om för dig att din kropp inte är som förr? Skriker istället för att konfrontera ilskan och hjälplösheten i den egna personen? Som inte ser dig i ögonen och säger: ”jag älskar dig! För den du är.”

Vad är ett parförhållande om inte något som skall få oss att stå upprätt, växa, leende, drömmande, avslappnat närvarande och sedda? Även i svackorna.

Lyfter du och din partner fram det bästa i varandra? Hur ser relationstaket ut?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare