Släpp taget – se vad och vem som blir kvar eller återkommer. Tillitens stora konst. Det genuina kommer tillbaka likt det japanska körsbärsträdets blommor om våren.
Vi vill ha kontrollen, men hur mycket står vi ut med ovissheten? När ett förhållande är väldigt nytt eller efter en tid hamnat i gungning, kan det ligga nära till hands att försöka styra upp genom att greppa tag ännu hårdare. Naturlagarna fungerar inte så.
Har du försökt att fånga in vatten med bara händerna någon gång?
En partners val, beteenden och känslor är som de är och det är omöjligt att hålla fast; även om rädslorna skriker. Försök till ångestreducering attraherar aldrig det vi verkligen vill ha i våra liv. Det vi är rädda för kommer att manifestera sig om vi inte tar några steg tillbaka och ser demonerna i ögonen. Känslor dödar inte, utan de panikartade uttrycksformerna – fear of the fear!
Jag har själv fått göra upp med kontrolldelen inombords. Om det är någonting jag lärt mig, så är det den enorma kraften i att börja ifrågasätta gamla föreställningar, liksom praktiserandet av uppbyggande mentala bilder.
Vi kan förändra våra liv genom handlingar och tankar. Jaga inte så att du blir ditt eget själsliga villebråd. Acceptans, tillit och kärlek till jaget.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Tack Michael! Du är på så rätt spår!
Jag har jobbat väldigt mycket med att släppa konotrollen och släppa taget. Och ha tålamod, dvs. mod att tåla att känna utan att genast reagera, utan istället välja hur jag vill agera. Jag har hittills inte haft tillit till livet, men bestämde mig med min separation att detta skulle bli min utvecklingsresa.
Och det fungerar. Precis som du säger så handlar det om att börja handla annorlunda. Jag har medvetet bestämt mig för att släppa kontrollen, och sedan helt enkelt stå ut med ovissheten. Just den biten är den värsta. När jag inte vet något om något, vad som komma skall. Att då välja att ändå inte ta kontroll, ändå bara stå ut och lita till livet, det håller på att förändra mitt liv. Att inte agera har alltså varit min utmaning. Och släppa taget handlar om allt man kan tänka sig, den förra partnern, mina bilder av hur kärlek ska vara, mina bilder av hur en man ska vara, mina bilder av vad lycka är, varifrån den kommer. Att släppa taget om det invanda och stå ut tills att nya bilder sätter sig.
Den starkaste insikten av min resa är att förändring är möjlig. Jag är större än det jag varit och det jag varit med om. Jag kan göra annorlunda genom acceptans och tillit.
Fint skrivet Marianne, du är modig som vågar släppa kontrollen.
Visst är det spännande och härligt att inse att kraften är inom dig!
Lycka till!
Visst är det! Det är otroligt att uppleva hur mycket kraft det finns precis där inne i mig själv. När man till slut hittar den egna kraftkällan så är den så mycket starkare än allt man kan hitta där ute.
Varma kramar!
Hej Marianne!
Tack för dina kloka ord. Som alltid stärker de mig. Vill att du ska veta det. Kram 🙂
Tack! Så glad att jag kan bidra! Och skickar varmaste kramarna!
Tack för att du delar Marianne!
Jag trodde det var omöjligt att släppa taget och vara i ovisshet. Jag har precis kontrollerat bort ännu en partner och det gör lika ont varje gång de backar.
Nu jobbar jag aktivt med att släppa taget.
Jag vet precis vad du menar! Har också kontrollerat mig igenom ännu ett förhållande. Men ha med dig att det inte var du ensamt som drev förhållandet dit. Jag har hela tiden fastnat för otillgängliga män som till delar ger mig närhet, ömhet, tillgänglighet, men som sedan drar sig undan. Av och på, av och på. Och jag är övertygad om att mitt kontrollbehov kommer att vara avsevärt mycket mindre med en trygg man som kan ge mig närhet och kärlek och inte hela tiden drar sig undan.
Jag talade om för min exmake idag att hans sätt att dra sig undan, stänga mig ute, är lika mycket att bråka som min sätt att skrika och tvinga mig på. Bara för att hans sätt inte är så aktivt, är det lika manipulativt och kontrollerande, man kan absolut styra genom passivitet också. Så när säger att jag startar 90 procent av alla bråk håller jag inte med honom, han startar hälften, inte aktivt men väl passivt.
Vad jag vill komma fram till är att din partner hade lika stor del i er separation. Det finns många sätt att kontrollera på.
Varmaste kramarna!
Jag hat lite svårt att förstå vad man menar när man säger släppa kontrollen och förespråkar handlande. Är det begreppet mentalisering man pratar om?
Hej! Jag vet inte vad mentalisering betyder, så där kan jag inte hjälpa till.
För min del handlar släppa kontrollen om att inse slutligen att omvärlden och andra människor inte går att kontrollera, och då är det bara att acceptera deras val, deras ageranden och deras tyckanden utan att kunna göra något åt det. Det handlar också om att börja se när jag tar ut min frustration, ilska och ångest på andra människor under förevändning om att de har gjort mig illa. I princip tänker jag att andra människor bara kan göra mig illa om jag låter dem göra det.
För mig handlar det också om att våga att inte agera. Jag har alltid försökt att styra mitt liv i en viss riktning, men valde med min separation att aktivt ta det lugnt med beslut, stanna kvar i ovissheten om att jag inte visste om jag och maken skulle mot skilsmässa eller återförenande, att jag inte visste var jag skulle bo i framtiden, att jag inte visste hur mitt liv skulle te sig. Ändå valde jag att se tiden an, och det i sig skapade enorm frustration och ångest och då valde jag aktivt att inte ta ut det i att börja gräla med min exmake, vilket jag ofta tidigare gjort.
Vad handlar släppa taget och släppa kontrollen om för dig? Kram!
att acceptera att andra tänker och gör annorlunda än jag, och se om vi ändå har samma slutmål……
Så vackert skrivet! Ja är i den fasen nu…det har tagit mig ett år men oj va härligt det är…nu när ja kommit till insikt med mig själv kan ja känna en stark själslig frihet….och kärlek till mig själv!
Tack för din guidning ♡
Tack själv Jessica och för att du delar med dig.
… ovissheten är där Tryggheten vilar,
det som är meningen,det kommer till mig.
Våga släppa taget och Universum visar mig sin väg.
…
Visst, jag blir otålig ibland,
likväl som att känna efter… och Tacka Nej,
är.
Jag vågar numera allt ofta vara i Varandet och kontemplationen än i Görandet – som förr varit mitt signum.
Livet är Mycket mer magiskt och faschinerande nu.
Underbart att äga större o större tålamod och då ta del av andra människors val.
Ibland är jag inkluderad där, ibland inte.
Life is good
❤
Tack för att du delar med dig emilienne…
Jag har tänkt mycket på det här med att våga släppa kontrollen och att inte förvänta mig och ställa krav på relationen. Det kan ge en styrka och kraft att våga släppa taget mer och att inte krampaktigt hålla fast. Släppa otåligheten och våga vänta in det som kommer helt naturligt…Den frågan jag ställer mig själv är när blir det till nackdel för relationen, när blir det mer en känsla av att jag inte bryr mig om, att jag inte visar tillräckligt engagemang för relationen. Det är ju också viktigt att med äkthet vara engagerad i ” vi” och att ” vi” är viktigt. Att visa det samtidigt som att vi som individer också är viktiga – det är en konst tycker jag.
Det krävs alltid två personer som är närvarande i relationen. Annars blir det en ohälsosam obalans.
Sååå bra skrivet!
Precis vad jag behöver läsa just nu..
Våga släpp taget, våga släpp kontrollen!
Se vad som händer. Är det på riktigt så får det visa sig.
Tack Michael för alla dina kloka ord 🙂
Tack NN – det är så vi vinner oss själva.
Varje dag den senaste månaden är din blogg som en spot on direkt in i mitt liv och vad som händer där just nu. Tack! Det hjälper mig verkligen att se på mitt nya på ett vettigt sätt. Och har så mycket att lära mig och påminna mig om. Efter 20 års äktenskap så är det nu nya stigar i livet och inte helt enkelt att färdas på dem. Och den viktigaste personen i mitt liv är jag och kan inte fyllas av någon annan. Kram och tack!
Kanske så det är… Jag och min partner har varit sambos och det fungerade inte pga att det var jobbigt att få ihop mina tonårsbarn med honom och mig och vice versa. Men vi har sedan dess fortsatt som särbo. MEn det har varit hur många av och på som bara den. Mycket skrik, fula ord och tårar. Men så fort det har varit slut har jag ( oftast jag) tagit kontakt efter några dagar och försoningen har ju varit så underbar! Ja det finns känslor och en enorm passion.
Under ngt av uppehållen sommaren 2014 hade han sex med en kollega. Deras kontakt via nätet fortsatte. Men enligt honom inte när han och jag sågs, när det var bra mellan oss. Sedan på hösten 2014 hade de sex en gång till, och enligt han var det som mörkast då. Han trodde aldrig att han skulle få tillbaka mig. Jag snokade fram meddelandena och såg en del… Enligt henne så hade de varit KK i sju måndader. Men det nekar han till. Å ja jag tror honom. Jag vet att han verkligen varit ledsen osv. Men det har jag också varit och jag har inte tröstat mig med att hoppa i säng med ngn annan. Sååå ja nu är vi då på vårt 159:e ( ironi) försök att få ihop vår relation. Ja jag tycker ju att det är jättemysigt att ses, men känner samtidigt att jag skulle vilja leva mitt eget liv. Har ingen som helst egentid. Alla mina intressen ligger liksom på hyllan för ena veckan har jag kidsen och nästa träffar jag honom. Hinner inte med mina vänner eller någonting.
Är det jag som jagat varje gång det tagit slut. Istället för att låta det ledsna och jobbiga vara ett tag och faktiskt se vad som händer. Inte forcera det hela? Inte bry mig om om han träffar ngn ny. Det som händer det händer liksom…
ja kanske skulle prova??
Jättebra skrivet.Jag är i den fasen nu själv och fightas som bäst med mej själv för att på något sätt släppa taget och kontrollen,lita på att det som ska komma tillbaka kommer tillbaka….Inte så lätt!!
Tack för dagens inlägg! Just nu försöker jag backa i alla former av relationer, för att kunna få distans och se vad som egentligen ÄR och vad som kommer ur stillhet. Räcker ibland med några dagar men ibland måste det gå månader..
Amen detta är ju helt korrekt!!
Så bra
Ibland behöver man någon som verkligen säger se rätta orden i rätt tid….
Tack!!
Är precis i början av ett dejtande o det är svårt (särskilt när man inte har dejtat på ett tag) att hitta en balans tycker jag. Känner igen otåligheten att jag vill komma framåt, samtidigt som jag inte vill kontrollera, pusha på o kanske skrämma iväg. Det är svårt o känslorna pendlar.
Exakt Marianne. Detta om att dra sig undan och att man sedan blir förbannad för det. Kunde inte sagt det bättre själv. Fem år sedan nu. 32 år tillsammans 2 barn och han tror att man bara kan sudda ut det som har varit.