Intryck

På restaurangen:

vid bordet till höger sitter ett par i 40 – årsåldern. Utseendemässigt som hämtade ur ett modemagasin. En snabb blick räcker för att fånga upp distansen dem emellan. Det måste göra ont inom dem, eller har de stängt av? Varför tar de inte ögonkontakt med varandra? Har det runnit för mycket dåligt vatten under broarna?

Bordet till vänster om mig: paret i samma ålder – tjusiga de med, men här finns en ingrediens som inte går att ta miste på: närvaro! De ser ut att vara väldigt hemma i varandras sällskap. Det smittar av sig.

Två olika världar i samma rum. De flesta av oss har säkert känt på båda lägena: det emotionella helvetet – liksom det emotionella paradiset.

Kroppen och sinnet vet vilken plats vi är på. Varför klamrar vi oss fast vid det som drar nedåt? Ofta handlar det om rädslan att behöva vara ensam. Att det inte går fler ”tåg”. Att vi vet vad vi har men ovetskapen om vad som väntar – kan verka skrämmande. ”Trygghet” på bekostnad av genuin glädje.

Någon sa: ”det känns som att jag har kommit hem!” Som jag ser det kan det inte sägas tydligare och vackrare. En plats där vi kan vara vi – där vi hämtar energi, slappnar av, fylls av nya idéer, enastående version av sig själv, frihet…

Tänk om det är möjligt… Vad tror du min bloggvän?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare