Om du bara visste hur många jag samtalar med som berättar om hur mycket de saknar sin f.d. partner, eller den emotionella närheten till en nuvarande. Ensamheten med en annan eller frånvaron av någon. Människor som brottas med en längtan som skaver på djupet. Icke vald ensamhet dränerar livslust. En sjukdom i den kollektiva energikroppen.
Från att ha haft aktiviteter inplanerade, någon att dela tid med och en bekväm förutsägbarhet, hamnar många i ett existentiellt vakuum då relationen tar slut.
Jag ser dem som gör vad som helst för att inte behöva sitta där ensamma en lördagskväll. Så förståeligt och mänskligt! Vi vill känna oss som delar i ett sammanhang. Älskade och bekräftade med ett vittne till våra liv. Någon som säger:
”Jag såg allt det fina du gjorde! Du fyllde mitt liv med mening och kärlek! Det är fantastiskt att vara nära en person som du…”
Alla dessa personer som förhandlar med sig själva, och som saknar kraften att se med öppna ögon då visamheten inte skänker trygga mjuka vindar mot ansiktet. En partner som inte är närvarande, omtänksam, villig att göra allt för ditt välmående, flackar hit och dit och skyller på allt möjligt, kommer aldrig att kunna komplettera ditt liv med lycka och förundran.
Om du fastnat i en nostalgisk och hjärnförskönande härva så ställ frågorna:
Är det personen i fråga du saknar, eller någon?
Vilka romantiserande bilder projicerar jag för att slippa se det krassa?
Hur skulle en genuin kärlek riktad gentemot mig själv se ut i handling?
Hur beter sig en kärleksfull partner mot mig?
Det vi behöver göra för att kunna komma vidare, är att skapa nya minneslager i hjärnan. Kliva ut och möta ljuset och värmen, trots en inre röst som vill dra täcket över huvudet. Bära sorgen och frustrationen i bröstkorgen utan vara på ständig flykt. När vi kan vara med bagaget utan springa, kommer det en dag att bli lättare. Mycket lättare! Och då kommer vi att vara öppna för det bästa. Det finns, hur svårt det kanske än är i detta nu, enastående gåvor som livet har att erbjuda. Bli en samlare på behagliga minnen, hur små och till synes obetydliga de än verkar vara. En dag kommer du att tacka dig själv för att du fortsatte att röra dig framåt. Någon och något väntar på en som du…
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag har väntat i 17 månader. Har inte hänt något alls. Orkar inte vara ensam längre.
Inte hänt något? Har du gjort nåt själv?
Börja med att lära dig trivas med dig själv, i ditt eget sällskap!
Anette81,
Vi är är många här som ser dig och vad du går igenom. De allra flesta av oss har liknande erfarenheter, är mitt i det eller på väg in i det. Vi behöver alla olika mycket tid, stöd och annat som kan hjälpa
Kram
/Kim
Å vad fint skrivet❤️. Jag vet precis vad som är äkta kärlek för mig. En person som ser rakt igenom mig utan att säga något och ser det goda i mig, en klippa som blivit lite kantstött genom åren men som också förstår sprickorna och respekterar dom. Jag har mina sprickor som tuffsat till mig, som tyvärr har format den jag är, men som jag jobbar på att laga så gått jag kan. Där krävs det tillit, ärlighet, och en person som inte håller inne vad som finns i hans hjärta. Någon som vill ge, så lovar jag att han kommer att få 1000 ggr tillbaka, får sådan är jag. Jag vill känna mig lätt i ett förhållande, som om jag klarar allt. Jag vill aldrig mer känna mig ensam i ett förhållande. Någon som vill planera saker med mig, inte bara sommarsemester eller renovering, utan planera livet och att ha små drömmål att se framemot.
Jag ser det så tydligt framför mig. Hoppas drömmen slår in en vacker dag❤️
Så sant som du skriver… det var något jag fick säga till min man, skapa nya minnen med barnen och din nya kvinna. Även om det var han som lämnade och redan hade en ny kvinna (det kanske är värre emotionellt att lämna än att bli lämnad. Han sade sista dagen vi var under samma tak, jag ger mig ut på djupt vatten nu och tänk om jag köper grisen i säcken!) så hade han det väldigt jobbigt under en lång tid efter separationen.
Den största sorgen är nog inte hjärtesorgen utan att man kunnat hålla ihop så många år för att sedan krascha förhållandet. Sorgen av förlorad bild om framtiden att åldras tillsammans, få se barnbarn växa upp etc…
Därför är det nog väldigt viktigt att acceptera sorgen, atat rakryggad och högburet bära den, och gör den till en livserfarenhet som gör att du står pall för framtida utmaningar.
” A strong person and a waterfall channel their own path.”
Det är verkligen så-att man kan faktiskt kan lära sig att bekräfta sig själv. Tro mig, jag är en sann analytisk, strukturerad ingenjör som tidigare behövde bevis på allt. Det som var lite ”flummigt” och abstrakta saker som känslor, tankar, andevärlden fanns inte på agendan. Idag finns en balans som har öppnat livet på ett helt nytt levande, färgrikt och glatt sätt. Det som har hänt, omedvetet fram tills jag läste en bok om attraktionslagen, är att nya människor, nya händelser blandat med en annan upplevelse av det som redan finns omkring en har börjat dyka upp.
Men, det händer inte av sig självt. Man får inget gratis i livet, gäller nog även personlig utveckling. Man måste börja ta stegen mot det som fyller på med energi, glädje och ger mening i livet. Ingen annan än jag själv kan ta tag i detta.
När man lyckats knäcka koden till att påfyllning av kärlek kan komma från mig själv så kommer insikten att relationen inte är ett krav för att jag ska må bra. Däremot mår jag ännu bättre om man även kan vila i skön tvåsamhet. En kärleksrelation blir då, hoppas jag, en resa med lättare bagage och sann ärlig öppen kommunikation. Där man kan lära av varandra.
Trevligt att attraktionslagen fungerar bra för dig Håkan och det gäller väl att hitta det som fungerar för den enskilde.
Vill gärna hoppas att någon väntar på mig -något kan jag skapa själv och det gör jag varje vecka men någon vore stort men efter sex år som singel tror jag inte längre att någon väntar, det har ingen betydelse hur mycket du jobbar med själv eller hur mycket du rör framåt, kärleken fr en annan människa finns inte där och den verkar inte heller gå att finna. Saknar den vilsamma tvåsamheten otroligt mycket.
Skogsblomma,
Kanske finns det många fler som du, som hoppas att någon väntar på dem.
Kliva ut och möta ljuset säger Michael. För mig innebär det att ta initiativ, ta för sig och våga älska. Hjärtat är en muskel och att kliva ut och möta ljuset kräver att muskeln är tränad: stark men samtidigt elastisk, mjuk och följsam
Ja Skogsblomma, jag förstår att din längtan tär och att uppgivenheten lätt slor rot i ditt sinne ❤️ Det händer även mig ganska ofta eftersom jag har längtat hela mitt liv efter att få möta den som jag vill, kan och får älska och leva bredvid. Men samtidigt så vet jag att det jag absolut inte vill förlora är tilliten. Att jag måste göra allt för att fokusera på tacksamhet och tillit. Positiva tankar. Annars blir allt bara så svårt å jobbigt å jag fylls av min egen rädsla. Det är så viktigt att kunna välja att tro på att något fantastiskt väntar runt hörnet. Att livet är gott, och att allt har sin tid. Att jag inte varit redo…men att jag närmar mig. Att jag bara inte hittat harmoni och balans inom mig ännu. Men att jag kan attrahera det jag önskar och vill och är värd. Men att jag först behöver må så bra som jag kan i mitt eget liv på alla andra sätt. Sen får det andra komma till mig av egen vilja och kraft. Önskar dig lugn å tillit. Men jag tror jag förstår precis hur uppgiven du känner dig. Kram
Så vacker Håkan….förutom ingenjör så kanske du är påväg att bli poet