I fredags handlade mitt blogginlägg om hur många kvinnor känner att deras män saknar förmågan till verkligt lyssnande (självklart förekommer det omvända) Tänkte titta närmare på ämnet.
Emellanåt hör jag personer yttra: ”jag hör vad du säger.” Varje gång blir min tanke: ”här är en som gått ledarskapsträning.” För mig låter det tyvärr som ett gammalt slitet uttryck. ”Jag hör vad du säger” – men sen då? Vad kommer efter de fem orden? Lyssnarmetoder kan bli barriärer mot verkliga möten.
Att för ofta använda den meningen i ett förhållande kan verka rent provocerande: ”Jag hör att du är frustrerad och vill ha en förändring.” Shut up, och visa att du är en människa. Vi får aldrig gömma oss bakom pedagogiska metoder, utan med genuint lyssnande, ord och handling visa vår närvaro. Utan empati faller allt ihop på klyschornas skräphög.
DET ÄR SKILLNAD PÅ ATT HÖRA OCH LYSSNA. Det är kvalitén som är avgörande – villigheten till förändring/förbättring, viljan till att följa med in i den andres känslovärld och se (om än en liten del) genom den andres ögon. Närvaro utan att ständigt ta på sig fixarhatten är också handling.
Gällande den som känner sig alldeles för trött och tycker det mesta bara är tjat från den andres sida kan frågan vara motiverad: är detta är en relation värd att vara kvar i eftersom mina ansträngningar saknar gnista? Ovillighet till emotionell närhet och utveckling är en röd varningsflagga.
Här är två av mina favoritcitat när det gäller lyssnandets konst:
Too often we underestimate the power of a touch, a smile, a kind word, a listening ear, an honest compliment, or the smallest act of caring, all of which have the potential to turn a life around. – Leo Buscaglia
Most people do not listen with the intent to understand; they listen with the intent to reply. – Stephen R. Covey,
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Lämna en kommentar