Så mycket snö i Örebro där jag befinner mig en dag som denna. Känner mig riktigt hemma här. Sitter och skriver dagens blogginlägg på ett kafé och måste erkänna att det blivit en liten låsning i vad jag skall skriva om. Men det är ok, så börjar där: vid låsningen. Jag tror att vi alla kan hitta något i det som ÄR. Bra eller ”dåligt.”
Det kan hända den bäste – en förälskelse, flera års relation som tagit slut och förhoppningar som hamnat i tvärstopp.
Emellanåt blir det till en fixering. Vi kan inte släppa taget – sårade, maktlösa, ensamma och revanschhungrande vill vi vinna tillbaka det som gått förlorat. Mänsklighet som kan gå över styr.
Vi blir fixerade vid en person eller idé som stänger ute allt annat. Det stjäl lyckan som med största sannolikhet vilar på annat håll. Jag vet – så lätt säga, men att praktisera…
Det är en konst att härda ut det icke kontrollerbara. Andra människors val och vägar de vill gå. De värsta stunderna kan lära oss en hel del. Om vi orkar se och stå kvar.
En fråga som kan förtjäna utrymme:
Vad i mig är det som gör att jag tilldelar en annan människa sådan stor betydelse, att det sker på bekostnad av självvärdet? Tunnelseende som stänger dörrar. Vi kanske skriker: ”men jag älskar ju honom/henne!” Det kanske du gör. Kanske inte. Oavsett vilket behöver kärleken till din framtid bli en magnet som lyfter dig ur ett fixerat nu.
Drömmar dör så att nya kan födas. Låter det klyschigt? Titta tillbaka så ser du att det skett förut. Din vy kommer att förändras!
Det är det skrikande barnet inom oss som vill ha, ha, ha!! Egot avskyr den totala bristen på kontroll. Det gör ont! Jag vet!
Frustrationsintoleransen gör oss till bleka skuggor av vad vi egentligen skulle kunna vara.
Aj!! Vad ACCEPTANSEN och UPPGIVANDET kan sitta djupt inne. Så många möjligheter det kan bo i tillbakadragandet som vi med alla krafter bekämpar.
Vad behöver du ge upp så att nya segrar kan ta vid?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Tack Michael! Precis vad jag behövde just nu idag. Komma ur denna låsning. Ta tillbaka självvärdet. Förstå vad jag kan och vad jag inte kan påverka.
All värme och kraft till dig Mia. Vet hur tufft det kan vara innan det ”klickar” till inom oss.
Har precis innan jul påbörjat en separation och känner igen mig i allt du skrivit den senaste tiden! Jag behöver verkligen börja tänka på mig själv, dags att ta tillbaka självvärdet och hitta mig själv istället för att försöka kämpa för något som inte finns besvarat.
När vi står upp för oss själva blir vi tydliga. En oundviklig nödvändighet. Varma tankar till dig Ullis.
Började skriva ett inlägg men det blev för tungt, så många känslor och vardag som jag inte alltid kan påverka, försöker inte ta åt mig försöker ta fast de positiva vardagliga ting som möter mig ex promenad till jobbet i ett fint vinterlandskap med vackra snöflingor som dalade ner i snön..
Tack för ditt inlägg
Varma tankar till dig Kerstin.
låsning= kan inte ens prata med varann. Låsning= kan inte begripa att jag sjunkit så lågt men jag är låst.
Idag fick jag bekräftelsen…. mitt gamla namn, mitt namn som jag föddes med, Claesson.. är registrerat hos skatteverket nu. Skilsmässan har inte gått igenom än, men jag är inte längre en Lantz…. Jag är nu Petra Claesson!! Hjälp, vem är hon? Precis som du med ord beskriver känslan av låsning….där är jag fortfarande. Vågar inte riktigt lyfta blicken. Rädd, rädd, rädd. Vad finns där ute? Håller mig kvar i smärtan över att blivit lämnad, där gör det ont, men jag vet det och kämpar. När skall jag våga släppa och våga titta längre bort?? När??
Vilken omskakande period för dig Petra. Förstår att det känns skrämmande. Läs gärna mitt gamla inlägg om att BRYTA PARIDENTITETEN. Varma hälsningar till dig.
Står och velar.. ska jag gå tillbaka . Är det kärlek eller är det ensamheten som spelar in. Gå tillbaka och acceptera den farliga pshykiska svartsjukan och kontrollbehov som han lovar heligt att få bot på. Energi har han lovat att ge mig. Jag har gång på gång förlåtit hans påhopp och intrång i min telefon, mail, FB. Nu satt jag ner foten innan jul. Nu är det svårt.. som sagt är det kärlek eller ensamheten.. helt klart en fixering och låsning. Tack för alla bra inlägg du gör Michael. Önskar er alla en trevlig och snöig dag 🙂
Nej!!! Du skall inte gå tillbaka! Om du skall gå tillbaka så är det NÄR han har infridd alla löften han har lovat dig, inte en sekund innan!!
Jag har varit i en sånn relation, där det lovades och lovades. Han var inte dum med mig, men jag kunde inte acceptera alkoholbruket som förekom i stora stora mängder. Till slut sa jag bara helt enkelt att kom tillbaka då du varit nykter en hel helg…han har inte kommit än och det är snart 4 år sen 🙂
Använd all energi som du använder på att fundera i, och tänka på honom, använd den på att bygga upp dig själv och din självkänsla. Snart förstår du att du är värt nåt mkt mkt mer och bättre <3
Styrkekram!
Hej Suss,
Jag är den som blivit svartsjuk i förhållandet. Jag aldrig varit svartsjuk i tidigare relationer. Jag kollade av en slump hans telefon och hittade massa meddelanden/chatt han haft med andra tjejer. Han hade även träffat ett par, dock enbart fika som han sa, men utan att tala om för mig. Jag har inget problem med att man har vänner av det andra könet. Jag har själva många killkompisar. Däremot blev detta med att kolla hans telefon som en drog. Varje gång jag tittade i den hade han skrivit gulliga meddelanden till tjejer på jobbet, verkligen uppmuntrat dem. De skrev aldrig lika gulligt tillbaka till honom. Jag bad många gånger om att han skulle vara ärlig och rak mot mig. Jag fick ingen trygghet. Jag sa, men tala om för mig när du ”pratar” med dem. Han sa ”Hur ska jag komma ihåg det?”. Han visste att jag mådde dåligt av detta men vägrade trygga mig. Tydligen är det inte viktigast att trygga den man är tillsammans med.
Han gjorde slut innan jul men jag börjar se ljuset i tunneln nu. Jag ska bli starkare än innan och min nästa partner (om det kommer någon) ska absolut vara trygghet. Vägrar bli svartsjuk igen.
Bulls eye på allt I inlägget Michael. Känslor starka som stål för annan. Rädd för att lämna nuet, rädd för att ångra, rädd för det mesta. Lycklig vid tanken på det nya, men ändå rädd. Vad är jag rädd för ? Är det familjen och konstellationen jag älskar eller min partner ? Rädslan för att i framtiden kankse bli ensam skrämmer mig inte….
Tänk vad som kan börja ta plats när rädslan inte blir det dominerande M.
Tack för insiktsfulla bloggar. Jag har låtit en person invadera mina tankerum trots att jag vetat att det varit dåligt för mig. Men fixeringen att få tillhöra och vara i en relation, blev viktigare än mitt eget självvärde. Du har stöttat mig i processen att återta mitt liv och mina egna tankar. Jag försöker att inte titta tillbaka på det som varit, på annat sätt än att dra slutsatser av de dåliga minnena, jag försöker hantera nuet fullt ut och funderar framåt. Vad vill jag med resten av mitt liv, vad vill jag ska ingå i kärlek. Äntligen är den här mardrömmen slut och förhoppningsvis kan nya friska drömmar få ta vid.
Den inställningen kommer att ta dig en god bit på vägen Lena. Där det finns vilja och kärlek är mycket möjligt.
Tack. Jag går igenom en riktigt jobbig process just nu, då min man har gjort valet att gå vidare i livet. Jag älskar fortfarande honom, men jag förstår också att jag har en del i det som sker. Jag har attraherat detta, genom mina egna handlingar, att vara beroende av andras tyckande om mig som person. Att inte stå upp för Mig, och vad jag tycker, och att låta mig bli hunsad med. Nu är det framåt och uppåt som gäller. Det kan bara bli bättre, och jag kommer att lära mig en massa saker på den här ”resan”, till ett eget liv, där jag bestämmer villkoren.
Tänk så mycket bra som kommer att växa fram nu när du står upp för dig själv:-)
Sanslöst så bra inlägg!! Gör mig starkare för varje dag! Snart…snart är det vår!! Ser framåt och hoppas innerligt att allt är ljusare då!!
Kram !
Härligt att höra Nina! Ja, våren kommer…Kram
Hej Michael:)! Om du bara visste hur mycket du GÖR när du delar med dig din kunskap och dina tankar. Du berör väldigt djupa känslor som inte alla kan sätta ord på för att beskriva de.
Tack att du finns<3!
Oj!! Vad det där värme att höra Fia. Tusen tack!
Hejsan. Om du inte vet vad du ska skriva om så skulle jag i alla fall vilja ha något råd om hur man gör för att sluta tänka på det förflutna. Känns ibland som jag lägger mer tid på att tänka på min nuvarande killes förflutna än på våran framtid. Jag vill tro att jag inte är någon svartsjuk människa men ju mer jag vet, desto mer ont har jag av det. Han har inte suttit och pratat om allt som hänt innan mig utan det har liksom kommit fram på annat håll. Fine, vi alla har gjort saker och har ett förflutet. Men finns det några tankebanor jag borde känna till som kan hjälpa mig? En tjej finns med kvar i bilden (de hade en gruppgrej) och hon är nu tillsammans med min pojkväns kompis, jag har inte träffat dom än och jag bävar för den dagen. Hur ska jag kunna hantera en sådan situation? :/
Till Jag!
Hej till Jag. Kände att jag ville svara dig fast jag är en vanlig trogen ”!anhängare ” här. Har varit i din situation i livet då man var både ung, nyfiken och var på inre upptäcksresa där man fann sig både medvetet och medvetet i situationer. Jag hoppas jag kan ge dig lite vägledning:
Whats done is done, brukar man säga! Vem är du eller någon annan att döma eller ifrågasätta!?Och vem är dem som vågar att döma dig eller ifrågasätta ditt förflutna. Du äter upp din egen själ genom att bara tänka på hans ” förflutna”. Det är inte sund. Och du gör både dig själv en otjänst och Er som ett par genom att baa tänka på det förfltuna! Vad skall det vara bra för? Börja leva i nuet. Kanske kan du börja med att fråga dig själv varför hans förflutna tar så mycket energi av dig men främst- varför är det så väsentligt? Vi har alla haft ett ”tidigare” liv innan vi träffar ”den rätte/rätta”. Varför skall man behöva känna behovet att veta ? Det sistnämnda du skrev- du behöver inte hantera det alls! Låt det vara! Vad finns det att hantera? Eller är du rädd att det skall hända? Kanske är det osäkerheten hos dig som kanske spökar? Men vad är du osäker på egentligen? Honom, dig, ert förhållande, självförtroendet? Det bästa rådet jag kan ge dig är att sätta dig ner och verkligen analysera igenom allt och dig själv – om det är det du har behov av….låt svaren komma av sig själv, och framförallt! TRO PÅ DIG SJÄLV!
Kram
Ewa
Tack så mycket Ewa. Allt grundar väl sig ja i både dåligt självförtroende och självkänsla hos mig, i alla fall när det kommer till vissa situationer. Nej, JAG är givetvis inte rätt person att döma någon, jag har också ”levt livet”. Men och andra sidan kommer inte min kille behöva träffa någon av dom. Jag har verkligen hittat den rätta killen, det är nästan som om det är too good to be true, kanske därför jag försöker hitta ”fel”? För att jag inte kan förstå vad han ser hos mig och att det måste finns någonting som inte stämmer? Han är i alla fall en stöttande, snäll, omtänksam kille som får mig att må så himla bra. Men, åter till dålig självkänsla och självförtroende. Jag bör nog hitta ett intresse/hobby som jag kan växa med. Tusen tack Ewa, har du tips på hur jag blir en starkade person eller någon hobby så berätta gärna. Kramar
Jag vet inte om du minns mig men jag har skrivit några kommentarer på dina inlägg tidigare. De har ofta handlat om min sorg och uppgivenhet över en skilsmässa helt styrd av honom och efterverkningarna med det svikna barnet som jag fick trösta. Jag har varit så nere och så krossad men plötsligt förra veckan så kände jag mig lättare till sinnet och jag kände mig starkare och piggare. Jag blev nästan förvånad och förstod inte varför men insåg sen att jag kommit vidare. Hans beteende hängde inte längre som en kvarnsten runt min hals och höll mig kvar nedsjunken i sorgens träskmarker.
Jag hade lyft av mig den och lagt den bredvid mig och tagit mig upp på fast mark igen. Med skakiga ben dock men ändå på fast mark och när jag blickade över axeln så kunde jag se en sorglig man som inte längre har en plats i mitt känsloliv.
Jag sörjer inte honom längre för han är inte vad jag vill ha och behöver.
Jag trodde det i min förtvivlan men med klara ögon så är han inte det.
Jag riktar blicken framåt nu och vem vet vad som finns där…
Jag ser för första gången sen skilsmässan en stig framför mina fötter istället för en avgrund och jag trevar mig fram på stigen – lättad
Jag kom vidare trots att jag trodde jag var trasig för livet…
Så ni andra som inte nått dit än lita på att ni finner stigen mot er framtid tids nog
Vilket fantastiskt härligt inlägg Mimmi!
Även om jag förstår att du har tuffa dagar så visar ditt inlägg att du har en stark kämparanda, beundrar dig som orkat hitta, om inte en väg än så men en stig…starkt av dig. Imponerande…och inspirerande för oss som inte hittat vår stig än.
Önskar dig all lycka framöver!
Tack!
Jag har haft det enormt kämpigt. Jag trodde aldrig jag skulle repa mig helt ärligt för min skilsmässa kom som en blixt från klar himmel så chocken blev stor och även sorgen som tog vid.
Jag är glad att jag känner vittring på en framtid utan denna förlamande sorg och smärta för jag trodde inte det var möjligt
Ja det är fantastiskt det du skrivit Mimmi. Jag önskar också befann mig där just nu. Dock lite för tidigt tror jag, det har bara gått 7mån. Men ditt inlägg ger mig hopp. Hur länge tog det innan det ”lättade” för dig Mimmi?
Det har nu gått 11 månader och först nu kom den här upplevelsen och känslan…
Jag inser att jag är långt ifrån klar för jag kommer säkert trampa ner en fot i någon lerpöl ibland men jag kommer inte fastna där utan doppa foten och kliva vidare för jag ska framåt för där finns chansen till glädje igen, den chansen finns inte bakåt…
Det har varit mycket sista tiden, jag har haft barnen hos mig. Detta har varit min första vecka som ensamstående. Det har varit bra. Men imorgon ska barnen till sin pappa. Jag är okej med det, men barnen började igår med att säga att de gillar inte byta bostad. De frågade varför jag gjort så här, de sa att nu mår du bra men inte vi. Vi vill ha alla under samma tak. Det gör så ont och jag vet inte hur jag ska hantera det. Ja jag mår mycket bättre utan honom men jag vill inte att mina barn ska må dåligt. Hur förklarar man för dem att man tänker på sig själv.
Mitt hem är inget hem ännu så det gör ju inte saken bättre. Han bråkar och vägrar låta mig hämta möbler. Advokaterna arbetar inte snabbt vad gör man?
Jag vill att vi alla ska må bra. De betyder allt, hur kan jag leva med detta på mitt samvete?
Kram
Du får lita till att tiden kommer få dem att finna acceptans i detta. Du behöver kanske inte förklara saker för dem utan bara finnas där och lyssna och förstå, tillåta dem att känna det som de känner.
När mina barn är ledsna pratar vi mycket om kärleken och att mellan vuxna kan den ta slut men kärleken till barnen tar aldrig slut.
Att vara en förebild för sina barn är inte alltid lätt men du lär dem genom din handling att det är ok att välja lycka
Stor kram
Tack för svaret, det är som du säger inte alltid lätt att vara den förebild för barnen som man vill vara i en situation som denna.
Kram mini.
Det låter som om barnens far, lägger skulden på dig och barnen har fått det budskapet. Kämpa på. Det kommer bli bra, men han skulle behöva förstå att sättet han hanterar det på är i längden varje bra för honom eller barnen.
Han skulle behöva hjälp med detta.
Du ska försöka att inte känna skuld, varken inför dina barn eller dig själv.
Tack! Det är guld värt att få svar här. Jag behöver ert stöd.
Kram mini.
Det låter som om barnens far, lägger skulden på dig och barnen har fått det budskapet. Kämpa på. Det kommer bli bra, men han skulle behöva förstå att sättet han hanterar det på är i längden varje bra för honom eller barnen.
Han skulle behöva hjälp med detta.
Du ska försöka att inte känna skuld, varken inför dina barn eller dig själv
Jag vill bara ge er som lever i destruktiva o jobbiga relationer modet att gå vidare. Själv var jag så feg o rädd och jag stannade alldeles för länge i ett äktenskap som tog bort allt som var jag.
Allt jag gjorde var fel, när jag gått upp i vikt efter förlossningarna var pikarna oändliga. Jag som varit en glad o pigg tjej förvandlades till en sluten mussla så fort jag närmade mig hemmet.
Jag kom på att han hade en annan och då ville jag bryta upp men han ville fortsätta. Den här kvinnan dök bla upp på mitt jobb och jag frågade om dom fortfarande hade en relation men han blånekade.
Åtta år höll det på så här och jag ville lämna honom men vågade o orkade inte. Var rädd för hur barnen skulle ta det, hur jag skulle klara mig ekonomiskt osv. och stannade kvar och mådde allt sämre.
När sedan den andra kvinnan dök upp efter 8 år och berättade att de haft en relation i alla år så kändes det som allt brast. Självkänslan som redan var dålig sjönk ännu mer och jag kände mig som en riktig idiot som gått på alla lögner. Det värsta var nog att jag kände mig lurad på alla de här åren. Kändes som om han stulit dom från mig. Han ville inte ha skilsmässa och varje gång jag försökte så orkade jag inte.
Feghet, räddsla och tanken på att vara ensam skrämde mig så.
Sen när han åkte bort en vecka ringde jag alla vänner o berättade att vi skulle gå isär, det fanns inte en enda som sa att dom var ledsna utan tvärt om.
Och när han kom hem fanns det ingen återvändo.
Idag är vi skilda, ångrar att jag inte tog mig ur det tidigare. Barnen såg hur dåligt jag mådde och det förstod jag inte då.
Jag som sa att jag aldrig skulle ha någon ny man, har träffat en fantastisk ny man.
Allt kanske inte går på räls, det finns mycket jag får jobba med, speciellt dåligt självförtroende, förstår inte hur denne man kan älska mig, så mycket fel som det är på mig;-)
Men han gör det och jag är så lycklig för att jag vågade lämna något så dåligt för något så fint.
Lägg inte kraft o energi på ett dåligt förhållande, gå vidare, bryt er loss tänk på dig och eventuella barn.
Du har bara ett liv, lev ditt liv så du inte tittar tillbaka o blir bitter.
Våga släpp taget, och det är inte lätt i början, men det är värt det.
Å jag vet att det inte skulle vara bra för mig att stanna kvar i mitt äktenskap . Jag har blivit lurad.sårad. Förnedrad. Hånad listan kan göras lång!
Värst är att allt jag gör eller säger vänds mot mig .
Jag vet att jag inte ljugit men ändå så har jag blivit förskjuten baktalad och förvrängd
Min sanning har blivit att jag beskylld för att ljuga ner min man
De säger jag är sjuk å behöver vård!
De säger den hjälp och arbete jag lagt ner i företaget ..kan vem som helst göra å nu har jag blivit beskylld för att förstört företaget!
Jag kallas för horan.för f ordet. Ludret etc! Ofta i samma mening!
Men det har inte alltid värkt så här! jag alskade den mannen
För första gången gick jag in för kärleken för jag trodde det var min tur nu.levt ensam och uppfostrat mina 3 barn själv. Nu tar de stora och nu var det min tur!
Mitt eget företag finns inte
Min bil finns inte mitt farsarv finns
inte
Jag blev sjuk för 2 år sedan å då började mitt helvete!!
Nu är även äldsta dottern sjuk
Jag är så förnedrad
Orkar inte!
Jag har ifrågasatt mig själv, mitt beteende och mina känslor många gånger om. Hon har lämnat mig men jag älskar henne fortfarande. Efter snart ett år. Jag kan förstås inbilla mig, men jag tror att hon bröt upp av andra skäl än att vår relation inte var bra (sjukdom, stress, utbrändhet mm).
Men hur ska jag veta om jag är fast i en låsning – eller om min kärlek är sann och riktig? Vad är fördelen med att ge upp, när det strider mot vad jag känner?
Jag har varit föremål för en låsning av ett helt annat slag. Av en kvinna vars make jag blev vän med. Då kom svartsjukan direkt och hon har kallat mig hora, sagt att jag är en dålig mamma, hånat mitt utseende och pratat mycket illa om mig till gemensamma bekanta.
Jag har aldrig varit svartsjuk, och levt i en relation där vi alltid litat på varandra. Så jag blev förvånad men också ledsen och förbannad. Dock har jag bevarat min värdighet och inte gått i svarsmål.
Vänskapen men kompisen vill jag gärna behålla, för jag ser ju att han lider av svartsjukan i sin relation. Försöker styrka och peppa, för svartsjuka mår ingen bra av.
Jag tycker att ditt inlägg tyder på att din ”vän” inte är helt ärligt i sitt äktenskap. Jag har full förståelse (även om jag inte säger att det är rätt det hustrun sagt i det här fallet). Jag tror att när du försöker ”styrka och peppa” ställer du till det ännu värre. Låt honom sköta sin hustru utan din inblandning. Här har du tyvärr inte mina sympatier.
Jag har varit där själv när mitt ex. plötsligt fick en ”vän” på sitt jobb som han prioriterade över allt annat. För min del är det inte normalt att en person som lever i en relation, har ett behov av att plötsligt skaffa sig en vän av motsatt kön, som han ska dela sitt innersta med. Enligt mig bör din ”vän” ha en kommunikation med sin fru och förklara för henne vad han pysslar med. Hon förtjänar faktiskt lite klarhet i varför han har behov av dig som vän. Hon känner sig hotad av dig antagligen och man undrar varför?
Flera av er härinne kommer säkert att rasa och säga att man visst kan ha vänner av motsatt kön. Ni får tycka det om ni vill!
Jag har levt i en relation i över 20 år och aldrig haft anledning att vara svartsjuk, vi hade många gemensamma vänner och jag kände mig aldrig hotad av någon annan kvinna i vår närhet. Plötsligt en dag förstod jag att han träffade en kvinna bakom min rygg, men han hävdade att hon bara var en vän – svartsjukan kom som ett brev på posten!
Jag är glad över att jag slängde ut honom, jag kände intuitivt att det han höll på med inte var ärligt gentemot mig och något jag inte tänkte ställa upp på.
Och tre månader senare är de officiellt ett par, det har växt fram heter det.
Tack för ditt perspektiv. Det hjälper mig på vägen att få en annan bild av situationen.
Jag valde ju att göra ett aktivt val att också bli vän med henne. Och bjudit in dom som par i mitt liv bland mina vänner.
Men du lever ju också i en relation själv säger du? Vad säger din man om att du vill finnas till för en annan man som har det svårt i sitt äktenskap?
Ja, det här ämnet är alldeles för infekterat för mig fortfarande – det märker jag själv.
Att vara vän med någon och kunna prata betyder väl inte att vara otrogen och ha attraktion och sexuella relationer!?
TACK alla för att Ni delar med er av Era upplevelser!!! Jag är singel och drömmer om att få möta någon att kunna älska å bli älskad av. OCH ha en ömsesidig och sund relation med. Lär mig så oerhört mycket av att få läsa vad Ni varit med om. I mina ögon är Ni alla fantastiska!!! Kram Petra