ÖrebroSå mycket snö i Örebro där jag befinner mig en dag som denna. Känner mig riktigt hemma här. Sitter och skriver dagens blogginlägg på ett kafé och måste erkänna att det blivit en liten låsning i vad jag skall skriva om. Men det är ok, så börjar där: vid låsningen. Jag tror att vi alla kan hitta något i det som ÄR. Bra eller ”dåligt.”

Det kan hända den bäste – en förälskelse, flera års relation som tagit slut och förhoppningar som hamnat i tvärstopp.

Emellanåt blir det till en fixering. Vi kan inte släppa taget – sårade, maktlösa, ensamma och revanschhungrande vill vi vinna tillbaka det som gått förlorat. Mänsklighet som kan gå över styr.

Vi blir fixerade vid en person eller idé som stänger ute allt annat. Det stjäl lyckan som med största sannolikhet vilar på annat håll. Jag vet – så lätt säga, men att praktisera…

Det är en konst att härda ut det icke kontrollerbara. Andra människors val och vägar de vill gå. De värsta stunderna kan lära oss en hel del. Om vi orkar se och stå kvar.

En fråga som kan förtjäna utrymme:

Vad i mig är det som gör att jag tilldelar en annan människa sådan stor betydelse, att det sker på bekostnad av självvärdet? Tunnelseende som stänger dörrar. Vi kanske skriker: ”men jag älskar ju honom/henne!” Det kanske du gör. Kanske inte. Oavsett vilket behöver kärleken till din framtid bli en magnet som lyfter dig ur ett fixerat nu.

Drömmar dör så att nya kan födas. Låter det klyschigt? Titta tillbaka så ser du att det skett förut. Din vy kommer att förändras!

Det är det skrikande barnet inom oss som vill ha, ha, ha!! Egot avskyr den totala bristen på kontroll. Det gör ont! Jag vet!

Frustrationsintoleransen gör oss till bleka skuggor av vad vi egentligen skulle kunna vara.

Aj!! Vad ACCEPTANSEN och UPPGIVANDET kan sitta djupt inne. Så många möjligheter det kan bo i tillbakadragandet som vi med alla krafter bekämpar.

Vad behöver du ge upp så att nya segrar kan ta vid?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare