relationer och grundinställning

”Man skall inte rädda varandra i ett förhållande.” Minns det där uttalandet då jag berättade om en av mina bästa vänners flickvän som betalat av en skuld till honom utan hans vetskap.

Det triggade igång något i personen vid min sida och jag backade genom att släta över det med en diplomatisk kommentar för att slippa tjafs. Stod inte upp för min åsikt om att jag tyckte min kompis flickväns handling var kärleksfull. Kollade med en annan vän om jag var helt ute och cyklade: ”det är ju exakt det förhållanden bl.a. bygger på. Att rädda varandra om det behövs”, svarade han. Det handlar självklart inte om pengar som i exemplet, utan inställningen.

I efterhand tänkte jag: om det var omvänt? Om mannen i fråga löst skulden – hade han inte varit en riktig man då? Generös och omtänksam? En stadig klippa?

Jag vet att min väns partner har stor integritet och aldrig skulle gjort detta som ett sätt att försöka köpa lojalitet och beundran. Hon är helt enkelt en person med ett stort hjärta som ville lossa bördan.

När vi bedömer ett parförhållande gäller det att se till helheten. Om X var en person som ständigt låg i soffan, var ansvarslös, utan drömmar, mål och handlingskraft var det en sak. Men tro mig: han är raka motsatsen – en handlingens man.

Vill poängtera att jag inte lägger någon värdering i eller att min åsikt skulle vara mer rätt än personen jag var tillsammans med. Grundinställningar skapas tidigt i livet och de bara ÄR. Om de är kompatibla är det fantastiskt. Om inte, blir det på sikt omöjligt.

Har du varit med om alldeles för olika synsätt i en relation? Försökte du anpassa dig och vad ledde det i så fall till?

Michael Larsen – livscoach och mental tränare