Jag har de senaste åren frågat ett stort antal människor som varit tillsammans under minst 15 år, vad deras hemligheter är. Det är ren njutning att vara i deras sällskap: kaffe i en trädgård med paret som varit tillsammans i 73 år! Vilka stormar de tagit sig igenom! Eller kvinnan och mannen som kom ifrån varandra efter tragiska familjeomständigheter, och sedan hittade varandra igen på en begravning 34 år senare. Det är så enormt berörande att vara i dessa personers sällskap. De ger mig hopp och optimism i de snabba relationkolhydraternas era. Filmer och böcker trycker på våra längtanknappar, samtidigt som vi konfronteras med en krass kärleksverklighet. Dessa kvinnor och mäns liv är minst sagt värmande berättelser.
Några relationsegenskaper dessa människor har gemensamt:
- De är BID (Bästa I Dig) personligheter som söker efter det högst stående i varandra. Särskilt då det krisar sig. Är tillåtande och snabbt förlåtande då den andre trillar in i sitt shit av gamla automatiska och negativa vanor.
- De ser de egna blinda fläckarna och projicerar inte ut dem. De försöker alltså inte lägga det egna skräpet i partnerns hink. De ”äger” helt enkelt sitt gamla bagage.
- De rör vid varandra. De förstår intuitivt gesterna som syftar till ingenting annat än: ”jag finns här för dig”, är fullständigt livsavgörande för förhållandet.
- De visar intresse för varandras intressen. Med det sagt: de delar inte alla aktiviteter, men de visar varandra uppskattning och bekräftar.
- De kan bråka smart: även om det uppstår höga röster och anklagande ord, låter de inte den dåliga smaken hänga i luften över tid.
- De analyserar inte sönder allt.
- De ler tillsammans och kan se njutningsdetaljerna i vardagen.
- De ger trygghet genom att inte så negativa fantasifrön i varandra.
- De kan kärlekskoden (kommer mer om den längre fram).
Önskar dig en fin dag min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Det är en denna typ av kärlek man vill ha givetvis! Jag längtar efter den stabila kärleken där jag inte behöver fundera varje dag på om det kommer att hålla… Jag är romantiker och vill sitta där om 40 år och fortfarande vara lika kär i min partner. Men jag har stora problem med tanken på att jag nu är 31. Inte gift, inte förlovad, inga barn, lämnad, känner mig väldigt nerbruten och ensam. Här vill inte jag vara. 8 veckor sedan han flytta ut och sen 7 v och 5 dagar sen så träffar han en annan. Hur är det möjligt! Känner mig galet ensam, lurad och jäkligt utbytt. Kan inte hantera detta bra! Det gör så ont!
Hej Jenny. Förstår hur du känner det. I oktober blev jag lämnad efter sju år. Två månader efter är hon i ny relation, efter fem månader förlovad och skriver till mig att hon ser ljust på framtiden är så lycklig. Vi springer på varandra då vi bor i samma område och hon bokstavligen vänder mig ryggen, hälsar inte ser inte åt mig eller nåt. Det kan jag inte förstå och det gör så ont att inte få veta vad jag gjort. Va helt nedbruten i början och kunde inte ta för mig nåt. Men tiden läker faktiskt alla sår. Går dagar idag då jag bara ältar högst nån timma. Och ibland väldigt tacksam över att det hänt då jag idag ser mera vilken fin kärleksfull person jag faktiskt är och mera hur jag vill ha det. Ville hon verkligen ha det bra så är det hennes misstag idag då jag kunde gett henne det. Kämpa på det blir faktiskt bättre.Kram.
Fruktansvärt tung Peter när ens f.d. går vidare så snabbt. Känslan av att det som fanns i vi inte var sant. Fint att du är väg att komma vidare.
Tack Peter!!
Jag uppskattar att du berättar din historia för mig. Så skönt att höra att det blir bättre från någon som gått igenom det. Jag hoppas jag orkar härda ut denna smärta! Tack!
klart det gör ont, vi ska inte leka med varandras känslor! men låt det göra ont, ta den tid ni behöver och kom ihåg att ingen gjort *fel*, det är bara verkligheten som är som den är! styrkekramar på er!
Å blir så rörd av dina ord för orden väcker varma minnen inom mig minnen av speciellt av min mamma lämnade oss för ca fyra månaders sedan för just det du skriver hade hon och pappa. De träffades när de var 17 och stått/gått brevid varandra i så många år
Önskar att jag en dag ska få uppleva sådan kärlek men tilldess njuter av att vara mamma,syster, dotter vän och kollega.
Vilka värmande å trösterika minnen Kerstin…å ja, vi ska njuta av det vi har…varje dag!!! 😀 Kram på dig.
Läser alla inläggen och känner väldigt ofta igen mej i mycket, jag är den bedragna, den olyckliga som varken känner mej älskad eller åtrådd av mannen jag delar mitt Liv med. Men trots detta har jag fattat ett beslut, jag kommer inte lämna honom, jag tänker inte ta kliver och vara den som ”förstörde” familjen, den här gången tänker jag vänta på att han gör det. Under tiden försöker jag prioritera mej själv mer….men vet inte om jag borde gå och prata med någon, någon som bara lyssnade, som fanns där när jag inte orkar just då? Kommer det hjälpa mej eller skulle det bara göra det svårare att ”bara vara”….
Jag älskar mitt barn, vårt hem och jag tror att jag egentligen älskar min man också men han kommer aldrig ge mej den relation jag behöver för att vara lycklig, att läsa om par som är lyckliga efter
så många gemensamma år och ändå vill dela resten av sitt liv tillsammans gör mej varm inombords….. Att lycka finns ger mej hopp…
Blir ledsen när jag läser dina rader. Varför förminska din person och anpassa dig till din olycklighet. Våga ta hjälp, din väg till lycklighet inbillar jag mig kan vara att satsa på dig själv, din man tom kanske ser dig i annat ljus om du inte fogar dig. Du är viktigare än Ni.
såhär är det nog! och om du tar hand om dig så klarar du allt! styrkekram!
Tack….min man kommer aldrig se mej på något annat sätt än det han gör idag o det han gjort under hela vår relation tyvärr upptäckte jag det för sent. Han vet att jag ångrar det val jag gjorde när jag valde honom men för min skull vill jag låta honom fatta beslutet att lämna oss….jag vill att han ska få fundera över relationen och vad han lämnar….i mina positiva stunder känner jag mej stark, det är de gånger jag läser hans SMS med sin tillfälliga kärlek jag sänker mej själv…jag vet ju i mitt hjärta att det bara är en fråga om tid, när ger han upp och släpper mej, ger mej en chans att träffa någon som verkligen älskar och respekterar mej och relationen….till dess hämtar jag kraft ur mina barn, vänner och andra människors erfarenheter som de delar med sej av….
Ibland kan det hända saker i en relation om man fokuserar mer på vad man kan ge istället för vad man kan få. Gör det inte det är det dags att ta beslut som är bäst för sin egen skull.
Alltid en balans mellan att ge och ta…(liksom ut/inandning).