separation.seDet finns några romantiska smekmånader i nästan alla färska förhållanden. Vi lever i ett rus som vi aldrig vill skall ta slut. Känslan av odödlighet och oändligt högt i tak. Men så kommer det: iakttagelserna, förvåningen, undran, besvikelsen och konstaterandet:

”Jaså, var hon så? Det trodde jag inte!”

”Det där har jag inte sett i honom tidigare. Han verkade ju så trygg i sig själv.”

Samtidigt börjar bekanta mönster i oss själva göra sig påminda: svartsjuka, kontrollbehov, rädsla att förlora, ensamhetskänslan, rollen som räddare/omhändertagare m.m. Listan kan göras lång.

Jag vill ge dig några tankar/frågor: hur såg den allra första relation till en man eller kvinna ut (d.v.s. den till din pappa eller mamma)? Var tidiga manliga/kvinnliga förebilder i ditt liv närvarande? Distanserad? Engagerad? Varm och kärleksfull? Fick du klara dig mest på egen hand? Tilldelades du rollen som medlare/hjälpare? Pratade ni med varandra i familjen? Ofta drama? Var det ok visa känslor? Blankt?

Frågorna måste inte nödvändigtvis djupanalyseras – bara ge dem en tanke. Såren, avsaknaden av riktig närhet, ambivalenta relationer etc. påverkar dig i dag. Vare sig du vill det eller inte. Emotionella överlevnadsstrategier skapades en gång.

När vi sedan i vuxen ålder etablerar nya förhållanden hamnar vi inte sällan i repeat mode. Antingen kopieras det gamla rakt av eller så levs motsatsen: ”jag skall inte upprepa familje misstagen!” En cocktail mix av beteenden är inte heller ovanlig. Längtan efter genuin närhet men en djup icke tro på att det är möjligt.

Ibland tänker jag: undrar om jag grundat ett forum med namnet separation.se och haft förmågan att hjälpa andra, om jag inte som 3-5 åring hade återkommande krupp och var inlagd på sjukhus vid ett antal tillfällen. Föräldrar som på den tiden inte tilläts övernatta med sina barn på sjukhuset. Något tog plats inom mig – oron att mista.

Idag kan jag se gåvan (vill inte romantisera) kring det som varit. Mönstren har dock behövt ”några dagar” till att förstås, gradvis brytas och läka någorlunda. Som den amerikanske mannen sa till mig: ”scars become stars.”

Vilka sidor inom dig aktiveras i nära relationer?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare