kärlek och relationer

Parets tonläge är högt mot bakgrund av en diskussion kring att mannen uppfattas som flirtig och alldeles för öppen mot kvinnor i allmänhet av sin fru.

Hon: ”Du är SÅ bekräftelsesökande på Facebook! Ständiga inbjudningar till för mig främmande kvinnor. Du vill inte visa mig deras kommentarer för du vet det gränsöverskridande i dem. Du läcker som ett såll!”

Han: ”Du överdriver och försöker styra mig!”

Jag till honom: ”om du verkligen tittar ärligt på dig själv: skulle du vara trygg i om din fru gjorde exakt detsamma? Stanna upp…ärligt?”

Egots röst: ”jag gör som jag vill bara ingen gör motsvarande mot mig.”

Problemet är att många inte vill titta avklätt och ärligt på den egna spegelbilden. Egot viskar alltid ursäktat rationaliserande: ”jag behöver mitt utrymme! Jag har koll.”

Självklart skall vi leva med individuellt space. Men var går de för parrelationen hälsosamma gränserna? Du gör vad som känns rätt för dig men när tar relationen skada? Vi vill ha tillit men hur bjuder vi in till den?

Balansen att vilja väl mot sig själv, partnern och förhållandet är en ekvation vi behöver få ihop. Om inte – finns det bara en väg: nedför.

Kommunikation bortom klyschor och automatiska försvar är en bra början.

Hur ser du på det här med att få ihop den egna viljan med en annans?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare