Vad viskar du i hennes/hans öra när ni är i ett socialt sammanhang? Vilka upplyftande, bekräftande och livspulserande blickar skickar du genom rummet? Hur får du partnern att känna sig vacker och attraktiv en blåsig/regnig dag i oktober då ni är och storhandlar?
Midsommar, nyårsafton och semestern är det som sätter det mindre förlåtande ljuset på tillståndet i parförhållandet. Tidsövergångar och ledighet i varandras sällskap är extremförtydligande av tankar och känslor. Det är under dessa perioder på året kärleksvanornas frukter skördas.
Vad sådde du under veckorna, månaderna, åren…? Naturen exponerar alltid!
Så får du partnern att känna sig som en som vill hålla din hand:
- Rör vid varandra (känner du inte för det? En gigantiskt röd varningslampa!) Den fysiska beröringen är likt livsnödvändigt vatten! En kyss är något av det ärligaste och mest avslöjande som finns.
- Se varandra då ni pratar. Även om barn omkring som pockar på uppmärksamheten. Relationstemperaturen lever i ögonen.
- Ta hand om dig själv: kroppen, din intellektuella och emotionella nyfikenhet. Viljan till utveckling gör dig attraktiv inför dig själv. Självkännedom är extremt attraktivt.
- De små sakerna i vardagen. De små sakerna i vardagen. Personen som knäckt relationskoden vet att förspelet inte ansöker om ledighet.
- Om du står i vägkorsningen med skyltarna: kritik, ifrågasättande/ kontrollerande och uppmuntran/komplimang…behöver jag säga i vilken riktning du skall köra?
- Älska med partnerns emotionella värld. Nyfikenhet och frågor med syftet komma nära är en turn on. Inte som strategi utan från en äkta plats inom dig.
- Befria dig från försvarsattityder och låt den andre få utrymme att vila i din närhet. Tillit är förhållandets livselixir.
- Humor och komplimanger är de fina blodkärlen som när relation/kärlekskroppen.
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach
Skiljas utan att fastna – webinar den 5 juli kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Sitter på balkongen i solen som skiner från en klarblå himmel, och livet är underbart att leva!
Så öppnar jag dagens blogg i mobilen som är spott- on som vanligt!
Vet vad som behöver prioriteras när man har ett förhållande bakom sig som inte innehöll just det som nämns i dagen blogg!
Vet att man är två att förvalta en relation, så nästa gång blir det bättre , förhoppningsvis lär man av sina misstag!
Att just se och säga det man tycker om sin partner är så viktig, vårdar förhållandet gör man varje dag, lätt att det blir platoniskt annars , det går att undvika om man är lyhörd!
Ha en härlig helg och ta hand om varandra!!
Carina
Jag ryser när min sambo rör vid mig. Vi har nog inte kysst varandra de senaste två åren. Jag kan inte, det går bara inte! Mitt hjärta finns hos en annan man… Jag har inte varit lycklig, eller ens lite glad, på flera år. Men det kanske blir bättre. Just nu känner jag mest likgiltighet.
Varför stannar du kvar??
Jag har det precis likadant som du Malin. Mitt hjärta är hos en annan men ändå sitter jag dom fastmurad. Fick en sån känsla idag när jag tänkte på att lämna. Att det är som att stå på en bryggan och tveka och tveka och sedan hoppa i till slut. Kunde känna den där känslan när man plötsligt hoppar och befinner sig i luften med skräck i hela kroppen. Skräcken inför den isande kyla som väntar. Men sedan lättnaden och glädjen över att äntligen har tagit steget. Så skönt efteråt. Kan det vara så det känns, att gå?
Jag tror också att det blir en lättnad när man väl tagit steget. Jag har ju egentligen bestämt mig. Men det är inte enkelt när sambon är snäll och omtänksam och när man har 28 år och fyra barn tillsammans. Men att leva så här är inte bra för någon.
Ja det är så det känns att gå. Först är du rädd för att det ska bli alldeles för kallt. Och det blir det, en stund. Sen när man väl kommer upp på bryggan och får handuken runt dig blir du stolt. Du tänker ”jag klarade det”!! Det är alldrig lätt att lämna. Men den som tror att der blir bättre när ni kommit så långt som ni beskriver, lurar bara er själva.
Skulle du vilja vara med någon som tänker på någon annan? Svaret är nog nej.
Sträck på dig och ge dig själv det du förtjänar. Du förtjänar att vara lycklig.
Ge dig själv det du vill ha.
Som sagt. Tänk dig ett hopp i en isvak med avslutande bastu.
Önskar er all lycka!
Malin och Anne, ni kommer hitta styrkan. Jag lovar er! Mig tog det många år och sömnlösa nätter med ångest men helt plötsligt så infann sig styrkan att våga!
Så är och förblir det med mannen som i fyra år bedyrade mig sin kärlek och sa att JAG va/är ”Hans livs kärlek” och jag har tatuerat i mitt hjärta, han stannade där…..
Ja att ta steget , är grejen om man vill ha en förändring! Men så svårt, den lättnad som infinner sig när det är sagt är obeskrivligt! Känbs som man har fått livet tillbaka, som om inget kan rubba ens grundvalar!
Är man klar gör man rätt, att säga ja tack till livet och leva det nu är så viktigt!
Så lycka till , det är värt det, gkorde det själv för nästan 3 år på dagen!
Nu lever jag det liv jag vill ha, det är sånär på fullkomligt, sista pusselbiten är funnen och ska läggas på plats!
C
Det är så skönt när det man går och ruvar på, plötligt finner sin väg från hjärnan till munnen och orden rinner ut som ett vattenfall!
Så står man där och har sagt det som gör att lättnaden är större än själv rädlsan att inte våga!
Och man tänker- jisses det gick , jag vågade fy sjutton vad bra jag är!
Den känslan går inte att beskriva , men lättnaden är euforisk!
Lycka till!
Carina
När man försöker prata, fråga hur dagen varit och svaret blir. Den har varit skit. När jag vill dela med mig av min dag, då är telefonen mycket intressantare och svaret blir ”så är det ju” När jag försöker visa intresse och jag vill vara delaktig när han tittar på någon filmsnutt på sin telefon när vi sitter i var sin soffa framför tvn och får svaret ”kan du inte låta mig va” När jag försöker förklara hur jag känner och upplever vår relation, jag försöker inte att lägga skulden på honom eller ta exempel där han har gjort saker eller sagt saker för då blir han bara tyst. Utan jag vänder allt utifrån mig men det går ändå inte. Han har det så jobbigt på jobbet, han säger att han nästan är tjut-färdig på eftermiddagarna, han är slut säger han och ja, det går ut över mig… Men sen då? Att jag inte mår bra det är ju så det är… I min drömvärld önskar jag mig en partner som jag kan prata med,diskutera dagen, saker vi läser, ser på tv. Jag saknar det goda samtalet. Jag saknar samhörigheten.
Det låter väldigt ensamt Jenny och det verkar som att din partner behöver prata med någon om hur han mår. En sådan relation är ohållbar i längden. Jag förstår att det är mycket som du saknar. Varma hälsningar/Michael
Jenny, jag förstår precis hur du känner. Har varit där, utan att själv riktigt förstå hur djupt det tar på en att inte nå fram… Glöm inte bort dig själv ❤️ Du är värd så mycket mer!
KRAM Carro
Tack!
Jag och min sambo Separerade I Mars efter 18år tillsammans. Han hade träffat en annan. Han sa att han inte hade älskat mig på väldigt länge.
Nu vill han tillbaka och har insett att han ännu älskar mig och att han inte vill leva utan mig.
Jag har börjat träffa en annan man. En man som får mig att känna mig vacker, sexig och speciell. En man som tycker om att få samma bekräftelse tillbaka, beröring och kyssar.
Jag brottas med känslorna till min fd.
Vi kanske var dålig båda två att uppskatta varandra. Den där dag ut och dag in samma vardagen tog över. Även om vi inte hade sex så ofta vi ville så var det aldrig dåligt när det väl blev av.
Men den där beröringen, kramarna och den spontana kyssen har inte funnits på flera år.
Jag brottas med att ge honom en chans, alla förtjänar väl en andra chans?
Vi har en 4åring tillsammans och nånstans så vill jag att det ska bli som vanligt för honom. Men jag inser att jag MÅSTE göra det som känns rätt för mig. Vad vill jag?
Jag hör ständigt att jag är för snäll och vi är båda rädda för att jag kanske låter honom komma tillbaka för att jag tycker synd om honom.
I vilken ände börjar man om man vill försöka hitta tillbaka till varandra???