”Jag vet allt om dig!”
”Du är överkänslig!”
”Jag känner dig bättre än du känner dig själv.”
”Jag vet att du innerst inner älskar och inte kan vara utan mig.”
”Jag är ett kap! Vem skulle du vara utan mig?”
”Det är du som får mig att bli så här!”
Målet är att du ska känna dig osäker djupt in ryggraden, så att du anpassar dig och därmed gör som han eller hon säger.
De kan vara oerhört verbala, välklädda, pedantiska, viljestarka till tusen, ”experter” på andra, konspiratoriska, socialt kompetenta, charmörer och älskar att samla på dyrbara saker. Listan kan göras lång!
Ibland säger de saker som: ”Min advokat kommer att kontakta dig!”
Viktigt att poängtera: personer med dessa egenskaper är inte per automatik narcissister. Vi behöver vara försiktiga så att vi inte slarvar med etiketter och diagnoser.
Ett av mätinstrumenten när det gäller en narcissist; är hur vi mår i deras sällskap. Det är inte ovanligt att vi kan pendla mellan upplevelsen av att vara utvalda och satta på piedestal, för att senare känna oss förbrukade, förödmjukade och värdelösa.
En N person tvivlar inte på sig själv (i alla fall inte medvetet). Långt, långt därinne försöker de med alla tänkbara medel att täcka över ett osäkert jag. Genom att servera dig skam, kan de föra dig ur kurs och som bonus förhärliga bilden av sig själva.
När dina logiska argument i ett samtal är starka, kommer N personligheten att attackera din karaktär.
Ett bra självförtroende går att spela, men inte en stark självkänsla.
Kvinnan står där med en hårt slagen puls, matt i kropp och själ och frågan: ”Hur kunde jag gå med på detta?!” Gång på gång försöker hon få mannen att förstå henne, men det slutar alltid med envägs -kommunikation som tömmer henne på energi. Dialogen, eller rättare sagt; monologen, får henne att känna sig korkad. Men hon har börjat se med klarare ögon och säger till sig själv: ”Det går aldrig att vinna över en person som honom. Han tillåter det inte, därför att allt handlar om honom!”
Går det att ”omvända” en narcissist genom kärlek? Många har försökt och tappat bort sig själva på vägen. Hitta den genuina kärleken till dig själv så att du får styrkan att gå åt ett annat håll. Bränn inte fingrarna på medberoendets heta platta.
Jag önskar dig en skön dag min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Hjälp !!!!
Detta är precis vad jag har varit fast i men orkade till slut lämna .
Livrädd pch darriga ben men jag gjorde det, men gett mig många Flashback i min nuvarande relation och undrar om det är rätt eller jag som är känslig .
Oj, vad det känns igen. Bra skrivet!
Känner igen det…tyvärr.
* Det var på grund av att du sa så som jag gjorde så.
* Jag tror faktiskt att du behöver jobba med dig själv om det ska fungera mellan oss.
* Jag mår skit i vår relation på grund av allt tjafs. ( = när jag sa vad jag tyckte och tänkte om hans beteende blev det tjafs).
* Vaddå, jag ville bara att du och dina barn skulle få tid tillsammans. ( varje vecka när barnen var där låg han i sovrummet och kollade tv istället för att umgås med oss. Han fixade förstås maten och satt och åt en stund med oss.)
* Det var inte jag som ville flytta ( när jag insåg att vi inte kunde vara sambos längre pga att det gick inte att få ihop han, mig och barnen. Två veckor efter jag flyttade var han med en kollega)
* Du är så mycket mamma så det är avtändande.
* Du är lyckligt lottad som har mig som din partner. Vi har det bra!
* Jag gav dig en örfil pga att jag var frustrerad over att vi tjafsade,
* Fan vad du är stöddig ( när jag uttryckte min åsikt)
* Håna inte mig ( när jag utryckte något jag tyckte han hade gjort fel)
Ja listan kan göras lång! N person eller inte. Men helt underbar ibland och så elak när det stormade. Han kunde ibland se sina egna misstag, men det var när man i princip trampade honom på strupen. Det som jag tyckte var värst, var att jag blev elak själv. Jag sa saker som jag aldrig i hela mitt liv trodde jag skulle uttrycka mig mot någon annan. Vi sjönk till samma låga nivå. Desto starkare och självständigare jag blev desto mer bråk blev det. Det förstår jag nu. Han ville inte ha mig sådan. Jag skulle ju ge honom, lyfta honom, fixa och dona, vara go och glad. DÅ kunde han vara fantastisk! Jag tog mig ur manga ganger men det blev bra igen Känslorna finns ju där, men vi är inte bra för varandra. Men nu är jag på väg framåt,en ny väg.
Jag lämnade ett 30 årigt förhållande
Har levt ett destruktivt förhållande hela mitt vuxna liv.
Tillslut mådde jag så dåligt.
Migrän,panikångest,hjärt problem o högt blodtryck utöver min kroniska sjukdom som förvärrades.
Jag fattar inte att jsg vågade o stod på mig
Jag förlorade kontakten till mina tre vuxna barn…exet manipulerade alla.
Hela min o exet släkt vände mig ryggen.
Jag hade en god vän o kvinnojouren som stöd.
I dag har jag en kärleksfull man , sjukdomen är bättre..panik ångest har jag inte haft sedan jag gick o migränen har jag knappt mera…
Men har som många andra flashbacks när man hamnar i vissa situationer…fast det är obefogat.
Jag går hos kuratorn för att komma på banan igen…få självkänsla o lämna det gamla.
Jag är på god väg o känner mig starkare än någonsin men tillåter mig dala ibland .
Vilken resa du gjort Eva! Fantastiskt att höra att du hittat rätt.
Åh vad jag känner igen detta! Åh så jobbigt att påminnmas om, blir gråtfärdig… Vad jag kämpade för att nå honom men det gick aldrig. Allt var alltid mitt fel. Jag kommer ihåg en gång när jag kom hem med fulla matkassar i händerna till ett mörkt hus. Disk över hela diskbänken, tvätt i högar… Jag ropade ”hallå” men ingen svarade. Jag gick ned i källaren där min dåvarande man satt och spelade tv-spel med mina små söner. Ingen tog någon notis om att jag var där. Det brast för mig då, jag försökte förklara hur osynlig jag kände mig, hur jag slet med att få ihop vardagen, hur jag längtade efter vuxet sällskap och ett par ögon som såg mig. Han himlade med ögonen och sa ”ja men vem vill vara med dig när du är som du är nu. Du är bara arg jämt. Du kommer bara hem och klagar. Om du ville vara med mig skulle du vara glad” …. Ja vad säger man?
Så jobbigt och så lång tid det tar att hela efter att ha varit med om detta, Jag har fortfarande ångest över dom hårda, hemska ord han har skrikit åt mig efter separationen, min uppgift har ju varit att behaga och hålla honom nöjd i så många år…Och nu är jag fri och behöver inte anpassa mig efter honom men att få ett invant beteende att förändras kräver tid och jobb.
Det tar tid att hitta sin inre styrka igen. Genom att höra exets röst och när han fortfarande kommer åt mig då påminns jag om att det där beslutet för 2, 5 år sedan. Det var så rätt! Jag blir starkare för varje dag. Tack för att ni delar här.
Ni som brottas med detta i era relationer. Ta er därifrån. Ni är värda att älskas.
Starkt av dig Martina – att resa sig ur utsattheten och slå in på vägen som är DIN.
Du är över känslig, hur många gånger har jag hört det
Det är ju så att jag ville hem till dig, därför körde jag fört fort. ( och fick böter)
Osv
Skrämmande att läsa din text Michael, men tack för dina fina inspel
Mitt ex är definitivt en N-personlighet och jag har ju tagit mig ur det destruktiva förhållandet med det mesta i behåll men hur gör jag med hans stalker-beteende? Han är spärrad på alla ”kanaler” dvs fb, mobil, mail men då åker han istället förbi utanför min port minst 3-4 ggr per vecka. Jag vet till 100% att han inte känner någon annan på min gata……
Det kommer inte gå att prata med honom om det för då kommer han bara säga att han måste få röra sig fritt i sin egen stad utan att bli anklagad för diverse saker och bli arg.
Jag blir varken nervös eller rädd utan enbart irriterad och förbannad över att behöva se honom! Jag tror att det bästa är att inte bry sig om det, inte ringa och säga åt honom att sluta eller egentligen ta någon notis om det för då har han ju på nåt sätt nått fram till mig….men jag vill bara slippa se honom!
Polisanmäla? Vad ska jag göra?
Känner igen så mycket i texten… Min man får mig alltid att känna mig värdelös. Jag tycker jag vänder ut och in på mig själv för att göra honom till lags. Blir så osäker på mig själv när han är i närheten, och saker blir ”fel” enligt vad han säger iallafall. Hur mycket jag än försöker så blir han aldrig nöjd. Han vill bara att jag ska göra mer och mer för att ”hjälpa” honom. Han är egenföretagare och lägger all sin energi på jobbet. Barnen och jag kommer alltid i andra hand, men han sliter för att vi ska kunna ha det bra, säger han. Dyra resor och en massa prylar, när det är tid och engagemang som behövs. Men det är väl viktigt att det ser bra ut utåt.
Har varit tillsammans i 20 år och när jag ser tillbaka så har det nog alltid varit så här, fast det är först nu sista året, tack vare denna blogg som jag börjat se med andra ögon.
Det kanske inte är enbart mig det är fel på? Vi kan inte kommunicera alls, jag har bönat och bett om parterapi, men han vägrar. Det är ju inte jag som har problem, säger han. Mår så dåligt i det här, för om jag försöker bryta, så blir det kanske ännu värre…
Så rädd att han ska vända allt och alla emot mig. Han är ju så duktig, driftig och verbal, så alla kommer ju tro på allt han säger.
Beundrar er som lyckats bli fria. Inspirerande att läsa! Jag samlar kraft och mod, snart blir det nog bättre…
Kära Tessie. Försök att ta dig där ifrån. Jag vet att det är tufft men du klarar det. Försök att hitta en vän som du verkligen litar på. Jag blir påmind om mitt ex varje dag genom de två barn vi har tillsammans. Jag bor i en småstad och han har många patienter och vänner ( fd ) som jag inte orkat tala med om detta. T o m delar av min släkt har kontakt med honom. Jag försöker vara stark för barnens skull. Jag tänker att det ändå är deras far. Jag tror att min son börjat se igenom honom lite. Vilket är en sorg för honom. Att inte bli sedd av sin far på det som han längtar efter. Det gör ont i mig . I och med separationen har han blivit tvingad till mer kontakt med barnen. Men han ser det mycket som en belastning. Vår son kostar mycket och det är jobbigt att fixa saker till dem. Jag fick honom till att gångbar terapi några gånger men inget hände . Ett år senare friade han och trodde allt var bra? Jag sa nej men det tog tid 1 år till beslutet att lämna. Rädsla över att inte klara mig ekonomiskt, att barnen ska må dåligt, vad ska hända med våra vänner…..ska mitt ex klara sig.
Han fick telefonnumret till den terapeut som fått mig att våga ta steget.
Jag har tänker att han någon gång ska säga ett tack men aldrig.
Han tar varje tillfälle att trycka ner mig. Gärna ekonomiskt. Fast han har det mycket gott ställt och väntar arv från sina föräldrar. Ibland har jag funderat på att flytta till en annan stad då hans själ styra.
När barnen blir lite äldre så kommer jag troligtvis flytta härifrån. Tur att jag har egna vänner, nya härliga vänner och er här på denna sidan.
Jag tror att det är många som lider i tysthet. Som inte vågar lämna.
Det tog tid för min mamma att inse hur det är. Vi har aldrig varit speciellt nära. Men ett tag efter separationen så började hon se lite. Den som har fått mig att inse att jag inte inbillar mig är mitt ex ex. Hon är min bankhandläggare och hon ” förstår precis hur jag har det” . Och jag vet att hon talar sanning. En av våra gemensamma vänner som jag inte träffat på flera år sa’ jag undrade hur länge du skulle stå ut”.
Våra gemensamma nära vänner har inte överhuvudtaget sagt något och jag har inte orkat lyfta det med den heller. Är man nära så tänker jag att då ser man tecken. Jag har valt bort dem med sorg i hjärtat
Kram på er finingar❤️❤️❤️❤️❤️
Starkt av dig att bryta. Tack för pepp
Hjälp 🙁 tror att min pojkvän har en N personlighet…. Sjukt självcentrerad och allt stämmer in på honom. Jag tvivlar extremt mycket på mig själv och får panikångest ibland pga detta… Men ändå ibland är han sp mysig och kärleksfull men det känns som at han gör det mesta för egen vinning. Mina vänner säger att det är jag som är osäker och förminskar mig själv osv osv o att ja borde bättra min självkänsla typ gå till terapeut. Min fråga till dig Michael är hur jag ska tala med min pojkvän om detta?
Hej Emma, OM din pojkvän narcissistisk personlighetsstörning, kan du inte prata med honom om detta. Det triggar bara ytterligare igång hans försvar. Om det är N, finns det tyvärr inte mycket du kan göra.
Ser att många fått igenom det jag gjort med en Narcissist.
Efter 30 år lämnade jag ren Narcissist. Han var dessutom italienare och en stark familj har han bakom sig.
Jag orkade och vågade ta mig därifrån. Han slogs, vrålade och psykade mig. Han försökte döda mig flera ggr men då anmälde jag honom. Skam!
Han slogs aldrig mer efter det men psykade mig, precis som ni beskriver. När han vrålade och kastade daler mot mig eller sparkade sönder saker kände jag hur mina ben vek sig och jag skakade i hela kroppen, hjärnan exploderade… efteråt denna tomhet, hjärtat som slår, frågorna… vad gör jag för att trigga honom så? Vad ör det för fel på mig?
Jaget försvinner och krossad… ingen självkänsla kvar.
Fick gift struma och blev opererad; för 6 år sedan en hjärnblödning. När min mamma gick bort för 4 år sedan forntid jag att jag inte ville vara en dag till i mitt liv med honom.
Nu bor jag i Sverige, har förlorat mina två söner till honom då de arbetar i hans stora familje företag.. jag får inga pengar eftersom vi hade äktenskapsförord. Jag fick inte jobba eftersom jag fick ta hels biten med barn och hem. Han är stormrik jag är fattig.
Vad duktig du varit kommet ni alla att säga… nej, jag har inte varit duktig. Jag valde att leva.
Mitt liv är tomt eftersom mina barn, idag 23 och 20 år, inte längre är mins. Den ene är hans springpojke och den andre har blivit dom honom.
Förkrossande….
Ser att många fått gå igenom det jag gjort med en Narcissist.
Efter 30 år lämnade jag honomi. Han var dessutom italienare och har en stark familj bakom sig.
Jag orkade och vågade ta mig därifrån. Han slogs, vrålade och psykade mig. Han försökte döda mig flera ggr men då anmälde jag honom. Skam!
Han slogs aldrig mer efter det men psykade mig, precis som ni beskriver. När han vrålade och kastade saker mot mig eller sparkade sönder saker kände jag hur mina ben vek sig och jag skakade i hela kroppen, hjärnan exploderade… efteråt ….denna tomhet, hjärtat som slår, frågorna… vad gör jag för att trigga honom så? Vad är det för fel på mig?
Jaget försvinner och krossas… ingen självkänsla kvar.
Fick gift struma och blev opererad; för 6 år sedan en hjärnblödning. När min mamma gick bort för 4 år sedan bestämde jag mig för att jag inte ville ”leva” en dag till med honom.
Nu bor jag i Sverige, har förlorat mina två söner till honom då de arbetar i hans stora familje företag. Jag får inga pengar eftersom vi hade äktenskapsförord. Jag fick inte jobba eftersom jag fick ta hela biten med barn och hem själv. Han bodde ont ens på samma plan som oss och sov aldrig med barnen eller mig. Han är stormrik jag är fattig.
Vad duktig du varit! Så kommer ni alla att säga… nej, jag har inte varit duktig. Jag blev tvungen att välja… ville jag leva eller dö?
Mitt liv är tomt eftersom mina barn, idag 23 och 20 år, inte längre är mina. Den ene är hans springpojke och den andre har blivit som honom.
Jag blir aldrig fri honom: han ljuger och förtalar mig, allt för att att förgöra mig inför barnen.
Det värsta är att han lyckats.
Förkrossande….
Hej,
jag vill bara säga till er alla fantastiska kvinnor att ni vet innerst inne att det ÄR inte er det är fel på. Men ni har tappat kompassen för en kärleksfull relation efter så många år av att leva med en narcissist. När vi lämnar dem kommer tomheten först. Och den är så smärtsamt, eftersom det påminner oss om allt vi förlorat, eftersom vi inte hade ett eget liv när vi var tillsammans med N. Den relationen (vill eg. inte kalla det för det, eftersom en relation kräver två människors engagemang) handlade enbart om att fylla N:s oändliga tomrum.
Det är många kvinnor som dör på vägen till friheten. Utöver de fysiska symptomen tillkommer kroppsliga sjukdomar till slut, och jag är inte förvånad när jag läser om dessa. Narcissiter är inte nöjda förrän du har gått under. Det är det ultimata beviset på att de har rätt. Du var den svagare, den sjuka, den otillräckliga. De går med segern. Tills tomheten gör sig gällande igen och de behöver ett nytt objekt att suga ut.
Ja, det handlar om överlevnad. Att kunna rädda sig själva är allt vi har. Förlorad hälsa, relation till barnen, jobb, karriär, försörjning, allt kan tas ifrån oss. Men inte ditt innersta väsen, din ande, din frihet, ditt liv. Den kommer han aldrig åt om du går.