Skammen över att inte ha orkat lämna partnern som är återkommande otrogen, manipulativ, ignorerar dina behov och får dig att känna den djupa värdelös/otillräckligheten är stark.
Skam är likt ett nervgift som förlamar!
Du vande dig gradvis. Hade det varit ett katastrofalt beteende hos din partner från början hade du troligen lämnat direkt. Men det var inte så det gick till, det kom krypandes och inleddes med charm och komplimanger. Du kände dig utvald! Äntligen hade dina drömmar infriats: mannen eller kvinnan som du alltid väntat på, som skulle fylla ditt liv med mening.
Du skäms att berätta för vänner och familj att du gått tillbaka: igen! Du tänker att de kanske inte orkar lyssna på samma repade LP-skiva längre. Du undrar vad som är så jä-la fel på dig som utsätter dig för den här relationen.
Hjärnan kidnappas av växlingarna mellan värme och kyla från partnern. Ena dagen eller timmen känner du dig unik och utvald, för att i nästa känna dig tillintetgjord av kränkande kommentarer. Dopaminhalterna åker upp och ned i hissen. Från källare till taklounge med underbar utsikt om vartannat, månad efter månad! År efter år! Du börjar tvivla på din egen verklighetsuppfattning och ditt omdöme.
För varje gång som du får höra de nedlåtande orden och minspelen åker självkänslan/självförtroendet ner ett par grader. Energin till att lämna den som trampar på dina gränser försvagas alltmer. Det osunda är den normala vardagen.
Jag hör personer som lägger skulden på sig själva för att partnern behandlar dem som de gör. Härskaren är skicklig på det för dig känslomässigt utarmande schackspelet. Ja, du är en pjäs i hans eller hennes föreställning.
Som jag sa under min föreläsning ”Så lämnar du en narcissist”:
- En kränkande partner älskar inte dig. Han eller hon har inte förmågan till det.
- Egentligen älskar inte du honom/henne, därför att äkta kärlek bygger på ömsesidig respekt. Vi förväxlar inte sällan rädsla med kärlek.
- Du behöver inte försvara och förklara varför du vill lämna det destruktiva förhållandet. En härskare älskar när du hamnar i förklaringsposition, eftersom det gör dig tveksam och osäker.
- Du behöver inte förstå allt! Han/hon är som de är! Punkt!
- Det är inte din uppgift att ”rädda” någon. Se upp för drogen: medberoende!
Jag vet att det inte ”bara är att lämna” – utan en lång process i att hitta tillbaka till din vilja. Ta all hjälp du bara kan: böcker, webinar, bloggar, terapeuter, vänner och familj.
Michael Larsen – relationscoach
Efter ditt webinar så fick jag så mycket nya insikter. Mycket av det som sades var ett uppvaknande mest för att en tvivlar så på sig själv och tror det är mig det är fel på.
Just den delen att sluta förklara/försvara sig själv har hjälpt mig något enormt.
Tack för allt!
Jag har lämnat något jag älskar och skulle vara med hela livet 2 ggr och hon tvivlade däremellan och gjorde slut. Varför bloggas det nästan uteslutande om alla som blivit lämnade men aldrig om de som lämnar och känner skuldkänslor för det och faktiskt älskar personen mer än något annat men inte kan vara kvar i relationen.
Skulle vara skönt om det fanns mer forum för oss som även lämnar och mår skitdåligt av det och ingen känner sympati för.