Först av allt: jag är ingen motståndare till skönhetsingrepp. Jag anser att det är upp till var och en att forma sina liv och utseende som de vill. Men vi behöver komma ihåg en sak: är det vi själva som väljer eller är vi så enormt påverkade av omvärldens ideal, att vår fria vilja inte är hundraprocentigt fri?
Hur fri är din fria vilja?
Jag läser en oerhört kraftfull text på morgonen. Den sätter fingret på våra barns (särskilt unga pojkar) första möte med den nakna kvinnokroppen. Och det är sällan i ett genuint, kärleksfullt och romantiskt skimmer hon presenteras. Bilderna och filmklippen utspelar sig på nätet. Olika datorprogram har filtrerat hennes kropp och hon presterar det som förväntas. Av vem? Konsumenter i nedsläckta rum. Jag tänker: ”Är det konstigt att världen ser ut som den gör?” Allt och alla är en produkt på en marknad. Vadå hjärta och själ?
Är det konstigt att många, särskilt unga män, lever med en fullständigt förvriden syn på sex och kärlek. Attityder föds i hjärnan av intrycken vi exponeras för. Det börjar tidigt!
När blev det förvridna normaliteten? Vilka kopplingar skapas i hjärnans emotionella nätverk, när den unga människans ögon stirrar med upphetsning på skärmen framför? Ha inga illusioner: hon eller han programmeras! Det handlar om ditt barn!
Går det bara att avfärda det med: ”Så är världen och killar är killar!”
Vad gör det med kvinnans kroppsuppfattning och den djupa självbilden när hon betraktas som: ”A piece of ass.”
Det är dags att börja prata med våra barn om självvärde, äkta sexualitet, intimitet och integritet.
Men det börjar med att rensa i den egna hårddisken.
En dag kommer hjärnforskningens framsteg att chocka oss, eftersom vi då kommer att förstå vanans och intryckens makt.
Äkta kärlek känns längs med hela ryggraden. Den fyller våra hjärtan och gör att vi agerar med välvilja, inkännande, förståelse och sensulalism. Den speglar det bästa inom oss.
“Our lives begin to end the day we become silent about things that matter.” – Martin Luther King Jr
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Jag accepterade länge min exmans snedvridna ideal och porrkonsumtion. Aldrig mer. Han hade en outtalad förväntan om att jag som kvinna alltid skulle ”ställa upp”. Sex var så lätt i hans ögon. Men nu är min kropp min. Jag har sagt det förut men det är värt att sägas igen. Jag kommer ALDRIG utsätta mig för husfridssex igen, aldrig ha sex jag inte vill ha för att bejaka och göra någon annan till lags.
Att någon surar, blir arg, eller straffar dig för att du inte vill är ett osunt maktutövande och ingenting som man ska behöva leva med. Om det är så du lever, bryt upp och gå vidare, det finns män som förstår vad sex och kärlek är.
Oja, för mig är det extremt viktigt att prata med mitt barn redan nu när hen är liten om respekt för varandra, en tillåtande kroppsuppfattning och den goda sexualiteten (såklart anpassat till den ålder mitt barn är i).
Men det är också så rätt att allt börjar hos oss själva. Ska jag kunna förmedla respekt och god kroppsuppfattning gäller det ju att jag ger detta till mig själv. Så det har jag jobbat stenhårt på. Och faktiskt, plötsligt händer det! Jag satt i bastun i onsdags och när jag tittade ner på mig själv dök tanken upp från någonstans inom mig: ”jag ser ju mysig ut”. Det var så att jag chockade mig själv. Jag har alltid tittat kritiskt på mig själv, tyckt att jag borde vara slankare. Och det faktum att jag träffat män som velat ha mig precis som jag är har inte hjälpt, såklart i och för sig eftersom det måste komma inifrån mig.
Plötsligt har alltså mitt idoga arbete med att faktiskt på riktigt älska mig själv börjat ge resultat. En sådan spontan och positiv tanke om min egen kropp har jag faktiskt inte tänkt tidigare. Det går alltså. Det går. Man vet inte vilken dag det lossnar, men det lönar sig att streta på med ett arbete i att ge sig själv det goda. Till slut ger det resultat.
Allt jag vill är att få träffa min själsfrände. Sex vill jag ska vara ett av många sätt att både få uttrycka och känna den kärlek och attraktion som jag vet att jag skulle dela med människan vars själ jag älskar och hör ihop med. Och jag vet att jag inte vill vara med någon annan än min själsfrände. Sen har jag ju lyckats lura mig själv några gånger för att jag så gärna velat känna det där djupa bandet. Och för att jag velat fly från min ensamhet. Men nu är det klart. Jag kommer aldrig mer nöja mig med mindre än det jag tror är möjligt att känna och dela. Ensamhetskänslorna, ni är välkomna. Ni är inte roliga, men jag tänker inte fly från er mer. Jag tänker känna mig ensam. Utan att försöka fylla ut tomrummet och ensamheten med någon som inte är min själsfrände. Det gör bara att jag känner mig ännu mer ensam.
Och det är klart jag kan leva ett liv med fantastiska vänner, med en meningsfull livsuppgift, med att göra roliga saker, med att ta hand om min kropp och min själ osv. Jag får satsa på tacksamhet och leva det bästa liv jag kan med mig själv.
Dagens text berörde mig starkt. Du sätter ord på det som pågår. Tack Michael.
Jag är djupt berörd av det du skriver. Inser att det var det här som pågick ”bakom kulisserna” i mitt äktenskap och det är sårande att förstå att det inte var mig han tände på – utan på platta cyberpattar. Jag rasade gång på gång när jag upptäckte det och han bedyrade lika ofta att han inte skulle titta mer. Men det gick inte att bryta. Jag räckte inte till men för mig var han helt tillräcklig sådan han var.
Jag förstod det senare också, då min syster berättade att han på en fest sagt att han ”ville pröva någon annan”. Och det slutade med det. Plötsligt ville han skiljas, jag hade bara att finna mig i det, vi behövde inte prata och reda ut något, inte gå till familjerådgivningen. Jag förstod inte vad som hade hänt, nio månader senare hade han flyttat. Ett par veckor efter att han flyttat ut, får jag reda på att yngste sonen sett pappas chattkonversation med en av våra vänner, och den var inte barntillåten om man uttrycker det så. Jag vill inte ha honom tillbaka under några som helst omständigheter, men… jag skulle önska att han hade kunnat vara ärlig för lögnen och sveket gör fruktansvärt ont och är svårt att ta sig förbi, det ligger som en ridå över mitt liv.
Blir tung och pessimistisk av en sådan dyster men ack så vanlig beskrivning av sönderfallet inom ett äktenskap. Känner igen allt tyvärr…
Så sant Michael! Bra att du berör detta ämne.