sommar

Vi är taggade, förväntansfulla och längtande: ”äntligen semester!” Familjetid och njutning. För många infrias drömmarna om veckor av avslappnad bara vara. Men inte för alla. Långt ifrån. Istället slutar det med besvikelser och ett trist uppvaknande.

VARFÖR?

”Plötsligt SÅG jag honom där på gräsmattan. Hade inte sett honom på länge, men nu gjorde jag. Shorts som gick ned strax under knäna. En hållning som inte var särskilt tilltalande och ett irriterade skratt. Ser han inte själv raset? Han är inte den jag en gång blev kär i.”

Kombinationen skyhöga förväntningar mixat med upptäckten: ”jaha, är det honom/henne jag lever med?” kan vara torftig som en illasittande beige kostym.

Sådant vi under längre tid (halvt medvetet eller omedvetet) stört oss på, kommer under den tighta samvaron upp till ytan: ”vi har nästan ingenting gemensamt!”

När vardagens stresspåslag är aktivt går det an, men när vi stanna upp…

Finns det någon lösning?

Ja, prioritera INTE BRÅTTOM MEN VIKTIGT, istället för BRÅTTOM OCH INTE VIKTIGT. Var förebyggande istället för brandsläckande. Se och lyssna lite mer än behovet av att bli sedd och bekräftad. Lite kan göra underverk. Fråga: hur är jag som person? Hur är jag att leva nära?

Eller så behöver resan sluta här eftersom människor utvecklas. Eller stagnerar.

Ta inget för givet och känn barnets nyfikenhet.

Michael Larsen – livscoach och mental tränare