Vi är taggade, förväntansfulla och längtande: ”äntligen semester!” Familjetid och njutning. För många infrias drömmarna om veckor av avslappnad bara vara. Men inte för alla. Långt ifrån. Istället slutar det med besvikelser och ett trist uppvaknande.
VARFÖR?
”Plötsligt SÅG jag honom där på gräsmattan. Hade inte sett honom på länge, men nu gjorde jag. Shorts som gick ned strax under knäna. En hållning som inte var särskilt tilltalande och ett irriterade skratt. Ser han inte själv raset? Han är inte den jag en gång blev kär i.”
Kombinationen skyhöga förväntningar mixat med upptäckten: ”jaha, är det honom/henne jag lever med?” kan vara torftig som en illasittande beige kostym.
Sådant vi under längre tid (halvt medvetet eller omedvetet) stört oss på, kommer under den tighta samvaron upp till ytan: ”vi har nästan ingenting gemensamt!”
När vardagens stresspåslag är aktivt går det an, men när vi stanna upp…
Finns det någon lösning?
Ja, prioritera INTE BRÅTTOM MEN VIKTIGT, istället för BRÅTTOM OCH INTE VIKTIGT. Var förebyggande istället för brandsläckande. Se och lyssna lite mer än behovet av att bli sedd och bekräftad. Lite kan göra underverk. Fråga: hur är jag som person? Hur är jag att leva nära?
Eller så behöver resan sluta här eftersom människor utvecklas. Eller stagnerar.
Ta inget för givet och känn barnets nyfikenhet.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Det var nog så han såg på mig förra sommaren. Medans varje dag för mig var en kamp pgav sjukdom och arbetslöshet samt ett litet barn att se efter. Medans jag kämpade för att orka varje enskild dag så såg han nog den trötta beiga människan jag förvandlats till. Jag tror att det nog var när jag blev sjuk som han började tappa alla känslor för mig, när jag inte längre orkade vara stark. Jag kan tänka tillbaka och önska att jag hade gett mer men sanningen är att jag slet så hårt. Men han älskade inte mig längre…. förstår hur han tänkte, har många gånger önskat att jag kunde lämna mig också. Alla motgångar har fått mig att tappa självkänslan.
Ditt värde är inte beroende av en annan persons val linda. Hade inte den rätta personen stått kvar?
Jag trodde att han var rätt men nu tvivlar jag på att det finns någon livskamrat, alla verkar vara så egoistiska.
Det är svårt att hålla det ifrån sig men jag försöker tänka att vem är han att sätta värde på mig. Han som behandlar andra illa. Tack för din omtanke.
Låt inte historien bestämma din framtid linda.
Nej, vi ska aldrig ta något för givet. Kanske var det ändå det jag gjorde för jag trodde så stenhårt på vår kärlek. För att jag hade alla känslorna. Men jag inser nu att jag var aldrig tillräckligt bra för honom Aldrig tillräckligt vacker. Aldrig tillräckligt spännande. Det gör ONT att inse det. Att jag kanske hade kunnat förändra något.