Vare sig du är den som blir lämnad eller lämnar, så gör det nästan alltid ont. Det förekommer en del romantiseringar gällande den lyckliga skilsmässan (och visst förekommer de), men för 90% ser det inte ut så, utan är istället en resa fylld med skuld, sorg, ångest, frustration, ensamhet, ilska…

När vi går skilda vägar, är det två olika områden där vi separerar: det praktiska och emotionella. Två delar som är intimt sammanflätade. Det fysiskt/ekonomiska är fulladdat med känslor och kan röra upp avgrundsdjup existentiell ångest. Finns det några genvägar kring detta? Nej. Vi behöver möta det som är.

Om vi kan börja acceptera sorgen över det som inte räckte hela vägen, utan att projicera och peka ut vår f.d. har vi en oändligt mycket stadigare plattform att verka ifrån. Att sörja sig igenom är en del av läkningsprocessen.

Jag vet att vi lever i en värld där snabba lösningar och andra quick fix nästan blivit likt religion som skall frälsa oss från det mesta. Att bearbeta det som varit och oron en framtid utan ett vi tar tid. Omtanken gällande vår egen sårbarhet, utan att för den sakens skull fastna i fosterställning under täcket, gör att vi gradvis kommer att kunna komma vidare med livet. Som sagt: resan dit är kantad av en rad utmaningar, men med rätt människor nära, en samtalspartner, fysiskt träning, hitta små oaser av mening, kommer vi sakta, sakta att resa oss upp igen.

Det är vad vi gör med erfarenheterna, som formar oss. Jag vet att det kan låta som en klen tröst om du är mitt uppe i det värsta; men det kommer att bli bättre. Det kommer att bli glesare mellan tårarna och självanklagelserna. Nya mjuka, överraskande och kärleksfulla möten kommer att kliva in i ditt liv.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se