självförtroende

Varje dag blir ett oändligt antal personer lämnade (klen tröst för dig som är mitt uppe i kaoset), vilket rör upp känslor som kan vara så svårsmälta att vi inte tror vi skall orka.

Du har med stor sannolikhet fått varningssignalerna tidigare men tänkt att ”vi får kämpa oss igenom detta.” Eller så har tydliga uttalanden gjorts om hur illa ställt det är mellan er, men den så mänskligt förrädiska tanken tog vid: ”det ordnar sig säkert.” Uppvaknandets örfil.

När den som varit din närmaste nu är beslutsam och utåt sett iskall i att lämna, blir resan minst sagt svår. Hur skulle det egentligen kunna vara annorlunda? Känslomässiga nervtrådar kapas och det gör ont. Hemskt ont! Flera års vanor bryts mitt itu.

Minns hur jag under mitt eget uppbrott gick runt i ett töcken av overklighetskänslor: ”detta händer inte!” Systemet kan behöva ta in chocken gradvis för att kunna bearbeta.

Det är nu jag serverar det som jag själv en gång upplevde som historiens största klyscha: det blir lättare! Insikter och kraft kommer att ta utrymme. Jag vet! Det hjälper dig inte i ett eländigt nu. Ledsen att säga det: genvägarna finns inte.

Var uppmärksam så att inte de primitivare delarna i hjärnan får dig börja reagera ut gentemot ditt ex. Känn vad du vill (finns inte så mycket val), men spela inte ut det tunga mörka mot en annan. Att markera integritet i stunder av djup orättvisa är en sak men att köra med manipulation och maktspel någoting helt annat. Lev upprätt oavsett vad.

Jävligheterna som jag själv gick igenom tvingade mig att se inåt och inte ständigt söka värdet utanför: ”snälla bekräfta mig så att jag kan vara någon.”

Diamanter skapades under högt tryck i mörkret.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare