Häromdagen ställde bloggvännen Johanna den här kloka frågan:
”Har det gått för långt för att rädda förhållandet när man hamnat i den röda zonen eller vad gör man om man hamnat där?”
Mitt svar är att om båda i förhållandet är öppna och VILL leva tillsammans är det aldrig för sent att rädda ett förhållande som kommit av banan. Det är livsavgörande att ta en närmare titt på sig själv och förhållandet. Visst låter det självklart(så frågan är varför inte fler gör det)? Ärligt och utan bortförklaringar:
– Hur hamnade vi i den röda zonen från början? Vad var det vi missade?
– Hur vill jag känna mig i din närhet? Vad behöver jag av dig?
– Vad kan jag GE mer av hos mig själv?
– Hur kan vi bli bättre på att se och lyssna till varandra?
– Vilka dåliga förhållandevanor behöver vi bryta?
– Hur kan vi bygga en djupare och mer förstående kontakt med varandra? (frågan som ständigt behöver uppdateras)
Ett förhållande är dömt på förhand om en av parterna ser det som ett tillfälligt stopp, en rastplats på vägen mot något annat. Båda behöver lyssna till musiken och följa varandras danssteg utan dolda agendor. Vi behöver blir bättre på det självklara.
Vad värdesätter du mest hos dig själv? Jobba utifrån den platsen i allt du gör.
Michael Larsen – livscoach
Så ärliga och sanna påståenden och frågor som berör alla som är eller varit i en relation. Grunden och förutsättningen för att det ska bli en kärleksrelation tycker jag. Klokt och närgånget skrivit, tacksam och glad för din blogg<3.
Det vi värdesätter i oss själva förväntar vi oss oftast av andra.
Ååh jag blir så frustrerad! Önskar att jag hittat denna sida när förhållandet var i den röda zonen…. Inte när förhållandet redan tagit slut…
Det finns alltid något att lära för framtiden Maria. Man är ju alltid två om att få ett förhållande att fungera.