Det gör ont att se par där den ena parten har bestämt sig (oftast kvinnan) för att avsluta förhållandet, och den andre just fått sig en kalldusch: ”det här kommer som en fullständig chock för mig. Jag fattar ingenting!”
”Du ville inte kämpa för förhållandet. Nu är det för sent.”
Jag har själv varit där och vet hur det känns. Det ligger nära till hands att undra vad man egentligen höll på med. ”Varför?… och om jag bara…” tar plats i huvudet.
Det är först vid skarpt läge som en hel del av oss blir motiverade och villiga till förändring. Innan bomben briserade kändes det mesta ok: ”visst hade vi svackor, men det har väl alla?”
Personen som lämnar har gått med en gnagande känsla (ofta i flera år) av att det inte stämmer. Först tror vi att det är något fel på oss själva, för att längre fram inse att förhållandet inte längre ger lycka och samhörighet. Kärleken är död. Skuldkänslorna över att behöva såra någon vi älskat är som en sten i bröstet. Men lättnaden finns också där.
ATT TA PERSONEN VID VÅR SIDA OCH FÖRHÅLLANDET FÖR GIVET ÄR ETT ENORMT MISSTAG.
Den lämnade befinner sig nu i situation där han/hon skall försöka hämta in det som den andra kanske gått runt och smakat på i flera år. Det är två personer som lever i helt olika emotionella världar, vilket lätt skapar konflikter. En vill bort och en annan reparera.
Båda bär på skuld – den som lämnar för att såra och den som blir lämnad för att inte ha varit uppmärksam tidigare.
Det är få saker som tvingar fram förändring och utveckling som en rejäl livskris. Smärta gör att vi omvärderar många av våra livsprioriteringar.
Tänk om vi kunde ha skärpan, villigheten, förmågan att SE och LYSSNA innan det är för sent.
Vilka är dina erfarenheter kära bloggvän?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Så himla bra skrivet Michael – och så smärtsamt sant det är!
Tack snälla du!
Så jätte bra skrivet , jag följer dina inlägg varje gång ..
Härligt att höra Linda:-) Det inspirerar mig att få fin feedback.
Hej Michael, Jag är precis mitt i detta du skriver om. Jag vill gå han vill reparera.Tror du att det är möjligt att en människa kan ändra sig efter flera år av dåligt beteende? Han vill absolut inte gå i terapi, jag tror inte det är möjligt för en människa att göra en helomvändning av sitt beteende utan hjälp och stöd utav någon som vet vad de pratar om. Är det ens möjligt att han kan klara detta själv? Jag är inte lycklig utan vill egentligen gå men vill inte känna att jag inte gjort allt…… främst för våra barns skull….. Tack för otroligt tänkvärd läsning…
Det gläder mig att bloggen är intressant för dig. Nej, förändring kommer inte bara så där av sig själv. Han verkar sakna vilja att jobba med sig själv och det kommer att göra det väldigt svårt. Det första som måste ske är att han ser och erkänner bristerna i den egna personen. Att stanna för barnens skull är inget alternativ. Om du inte är lycklig, kommer barnen att känna av det. Säg till honom, att om det inte blir en helomvändning kommer du att lämna honom. Är säker på att du har svaren inom dig. All värme.
Jag tänker på orden jag såg det inte komma . Inte just då, jag trodde vi hade det bra med lite ned gångar som det det är i förhållanden. Men så här i efterhand så fanns alla tecken på att något var fel , och vad jag har lagt skulden hos mig själv , gjorde jag inte tillräckligt ? .. Jo, visst gjorde jag det . Jag har vänt ut och in på mig många gånger och ställt mig frågan vad var det som hände egentligen? Det ligger helt hos honom jag har har gett honom allt jag har och lite där till för att det skall fungera . Men så ställer jag mig frågan varför skall jag ??? Det är jag som blivit så sviken och så sårad. Jag kan inte förändra honom , det är han som måste till en förändrig ? .. Och jag kan liksom inte släppa tanken på kommer han såra mig igen och kommer vi kunna hitta tillbaka till varann ??? tiden får ut visa .l
Så lätt det är att vända ut och in på sig själv Linda. Till slut står man där förvirrad och förlorar sig själv i alla ”tänk om” Om du känner att du inte orkar satsa hela ditt hjärta i förhållandet, säger min erfarenhet att det blir svårt. Vad behöver du? Innerst inne.
Jag förstod inte att han ville lämna mig. Jag borde ha känt och förstått. Nu har marken försvunnit under mina fötter då han har lämnat mig efter många många år. Min varma och underbara man. När vi nu äntligen pratar ut så kan jag förstå att han är vilsen, osäker, vet inte vad han vill, men varför har han inte pratat med mig tidigare? Vad kan vi göra för att hitta tillbaka till passionen?
Ni kan hitta tillbaka genom att verkligen prata öppet och ärligt. (kanske med hjälp av tredje part). Kriser KAN vara det som öppnar ögonen och för er närmare varandra. Där det finns kärlek och vilja är ingenting omöjligt. All värme till dig.
Jag är också mitt uppe i en separation. Jag såg det inte komma trots att jag visste att vi hade saker att jobba på. Tyvärr satte vi oss aldrig ner för att prata hur vi aktivt skulle lösa problemen utan lät vardagen rulla på. Nu är det försent, min sambo vill inte mer, han vill inte kämpa mer. Jag önskar att han kunde ge det en chans till – under 8 år har man hunnit skapa mycket tillsammans. Han säger att han ser mig som en bästa vän. Det är så smärtsamt och jag vill bara ha honom tillbaka. Jag kan ju inte tvinga honom att vilja ha mig heller. Hela mitt liv har rasat och jag vet inte hur jag ska klara att gå igenom det här.
Det är en chock att få det beskedet och vet hur ont det gör. Varma tankar till dig Lisa.
Vet hur det känns Lisa. Styrkekram
Har en son sen tidigare förhållande, är nu i en ny relation och gravid i vecka 30.
Relationen knakar, kommunikationen finns inte där. Han köper saker han tror jag vill ha utan att prata om det. (Större inköp som tex bil). Jag har mina hormoner och är sjukskriven för illamående sen graviditet start.
Nu en dag tog han sina möbler och stack. Fast han säger att han vill fortsätta, har nog gått upp ett o annat för honom nu. Själv står jag och velar, fortsätta att försöka med hjälp av terapi eller låta det vara slut.
För 7 månader sedan lämnade min man mig utan förvarning. Såklart har jag sett på honom att han inte mått bra, det har funnits jobbiga saker runtom oss och jag trodde att det var därför han var så tyst. Försökte verkligen att prata med honom, du ska veta att jag är en oerhört snäll person som aldrig dömer men det gick inte, han ville inte anförtro mig sina tankar och känslor. Eftersom jag älskade honom så ställde jag upp och tog hand om barnen och hemmet så att han kunde få lättnad att rå om sig själv och hitta tillbaka. Kunde i min vildaste fantasi inte tro att han bara skulle gå utan att ens ha pratat med mig. Vad jag ville ha sagt var att det nästan alltid står att det är bådas fel att det blir skilsmässa men känner att jag verkligen gett all min kärlek och vänt in och ut på mig själv. Synd att det står så lite om detta på nätet…..men försöker i all sorg ändå se det att jag i alla fall verkligen försökte kämpa för oss (vi har en 3-åring ihop)
Hej
För 4 månader sedan sa jag till min man // vi måste prata känns inte bra
Vi har bott tillsammans 29,5 år nu varit gifta 20 år inga gemensamma barn ( han endast ett som vi
gemensamt betalat underhåll för då han aldrig betalat innan vi blev ett par, han har aldrig haft någon
kontakt med barnet trots att jag har velat det ) Mamman va bara ett one Night Stand
Hur som helst för att återgå till morgonen då bomben damp ner……..
Frågan från mig besvarades med orden som man ALDRIG vill höra // han sa bara jag älskar dig inte längre………jag sa skojar du med mig ??? Svar nej jag har inga fjärilar i magen längre ( till saken hör de har han aldrig haft enligt tidigare ) Jag… men du har ju aldrig haft de eller ???? Vad har jag gjort för fel frågar jag …… Svar du har inte gjort något fel de är bara att jag älskar dig inte tycker jättemycket om dig men……han fortsätter kan inte se mig sitta hör om 10 år. ( han är 59 år & jag 67 )
Min fråga kan vi inte försöka prata med någon // svar NEJ jag har bestämt mig det blir ALDRIG vi igen
jag ska försöka hitta ett rum att hyra……1 månad senare flyttade han
Vi bor i ett stort underbart hus har äktenskapsförord så huset är mitt. Han tog bara sin nessesär första kvällen // sen passade han på att återkomma veckan efter när jag jobbade. Tog ALLA sina kläder hela garderoben ( både de han vuxit ur ja allt ) utom 5 par kalsonger
Veckan efter hämtade han en stor påse med sladdar han samlat på under åren även denna gång jobbade jag. Han är som jag egen företagare & jag har skött hans företag med alla papper mm.
Han har jobbat jättemycket sista 4 åren & jag har kämpat på mitt & även skött kontor + markservicen
Tyvärr har han aldrig haft sinne för pengar & betalningar utan de har jag fått sköta
Detta har inneburit överskridnibg av våra medel och därav höga lån som vi nu gemensamt måste beta av vilket gäller minst 25 år framåt……
Nu kom skilsmässopapper & jag vill inte hoppas på att det bara är att vi jobbat för mycket och inte tagit vara på varandra. Han håller med om de men säger att han inte vill prova utan har bestämt sig
Jag mår skitdåligt kan skriva i t,immar men denna gång avslutar jag här. Hankar mig fram med hjälp av lugnande tabletter & en handfull nära vänner
Tack för ordet