Orden har just uttalats – antingen genom oss själva eller så är vi olyckliga mottagare av dem: ”jag vill skiljas… jag älskar dig inte längre… det finns någon annan…”
Det är svårt, ja för att inte säga omöjligt att kunna ta till sig de goda råden som familj och vänner välment vill lindra oss med.
Tunnelseende, ett sargat självförtroende och tårar från djupet, är naturliga konsekvenser av chocken från det inte sällan oväntade: ”det kom från ingenstans…hur kan hon/han göra så här mot mig? Jag kommer inte att överleva detta.”
När vi är mitt uppe i den värsta förtvivlan och desperationen över att just ha blivit ”bortsorterade”, är en varm hand, kär väns axel och ett par ögon som ser, den ovärderliga valutan. Kloka ord är för framtiden – inte nu.
Att klä frustrationen i ord kan liknas vid att hänga upp kläderna som ligger utspridda och hopknycklade överallt – på galgar, vika ihop och placera dem i hyllor och skåp. Struktur gör att vi lättare kan andas.
Att sörja innebär bl.a. att få prata av sig, om och om igen – ibland tills vi är utmattade och trötta på att höra vår egen röst. Herre Gud! Drömmar om framtiden har på ett par andetag och av några får uttalade meningar krossats – du har all rätt att vara nere för räkning. Vi är människor!
PARADOXEN ÄR ATT VI ÄR ENSAMMA I SORGEN – MEN VI SKALL INTE BEHÖVA SÖRJA I ENSAMHET. Det bästa skyddet mot psykologisk ohälsa är att ha varma och insiktsfulla människor omkring sig.
Michael Larsen – livscoach
Hur ska man ens våga yttra dessa ord?
Vet att det måste göras för att jag ska bli lycklig, men kan inte finna styrka till att yttra dessa ord till min sambo sedan många år och far till mina 2 barn… Det är så sorgligt!
Tack för att du delar med dig av dina visdomsord, jag läser och försöker finna styrka…
Det är tungt det du bär på. Det finns inga enkla råd att ge, förutom att du måste vara ärlig i relationen – även om det gör ont. Har ni pratat med någon om er situation?
Tack för ditt svar. Vi har försökt oss på familjeterapi vid 2 olika tillfällen, vilket hjälpt mig lite, men inte oss som par då min sambo känt sig påhoppad av terapeuten, båda gångerna… Detta har jag sen fått äta upp efteråt…Båda gångerna…
Som sagt tack för ditt svar och ditt råd. Jag vet ju egentligen innerst inne vad jag borde göra, men jag har som blivit handlingsförlamad och avtrubbad…
Jag är trött på min röst men mitt liv har förändrats till det bättre pga allt ältande.
Är så trött på min inre röst. – Det här kommer aldrig att hålla. – Det kanske går . Och mina vänner säger lämna honom ,han kommer bara att fortsätta vara otrogen mot dig , Varför lämnar du inte honom ? Jag ställer mig frågan jag också .Mitt förstånd säger lämna honom men mitt hjärta säger det kanske kan gå ./l