Raderna som nu följer kommer från insikter som fötts ur misstag jag själv gjort och som jag sett andra göra när de blivit lämnade av en partner. Ibland behöver vi gå igenom perioder av att leva på knä för att kunna upptäcka vad sant värde och inre styrka är för något.
”Om jag bara gör så här och så här… kommer allt att bli bra igen. Hur kunde hon/han göra så här mot mig? Jag som gjorde allt för X… Förstår ingenting… Om jag ändå hade sett det tidigare… Vad är det för fel på mig?”
Alla vill känna sig sedda, omtyckta, värdefulla och älskade. När den vi riktat all vår kärlekskraft på, vänder oss ryggen blir det inledningsvis omöjligt att ta in: någon vi velat så mycket gott och som vi varit beredda att göra allt för kan väl inte bara lämna så där? Eller?
Det var extremt svårsmält att bli vän med tanken på att alla inte tänker, känner och fungerar som jag själv när det kommer till förhållanden. Längre fram gjorde det mig dock fri eftersom jag inte behövde lägga all skuld på mig själv för en kraschlandning.
Trodde att om jag var omtänksam och kärleksfull skulle det räcka. Men vet du vad? – Du räcker aldrig för den som inte räcker till för sig själv. Du kommer aldrig att duga för den som inte har en djupare känslomässig tillräcklighet inför den egna personen.
Du kan försöka vinna hela världen åt en partner, men om hon eller han har en tyngdkraft av: ”ingenting kan fylla mitt tomrum”, kommer du konstant att känna dig som jag en gång gjorde: en triathlontävlande som klev på lopp efter lopp för att inte förlora.
MÄNNISKOR KAN VARA PERFEKTIONISTER – MEN INTE KÄRLEKEN.
Säger det igen: det handlar om att möta någon som svänger på liknande frekvens som du själv. Då befinner du dig på ett ställe där du kan vara du, där nya upptäckter och leenden ständigt tar plats.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Tack:), underbara stärkande ord som jag behöver höra ( även om jag accepterat situationen, bara att ta sig igenom ..) Det är lite lätt ändå att vara jämnsides med sådana tankar ändå har jag märkt ( tyvärr!) även om jag faktiskt ärligt kan säga att jag ändå är rätt bra 🙂
Önskar dig en fin dag ! Här skiner solen och jag har varit ute på långpromenad längs en sjö. Nu väntar några timmars jobb .
Kram !
Tiden (när vi använder den rätt) gör oss starkare. Märks att du är inne på en väg som lyfter dig. Tack för din uppmuntran. Kram
För mig är det jättesvårt att acceptera att jag blivit lämnad. Hjärnan förstår vad som har hänt men hjärtat slutar inte hoppas…
För mig är det så att jag nog måste befinna mig på botten ett tag för att så småningom kunna klättra uppåt igen. Från omgivningen får jag massvis med ”goda” råd om hur jag snabbast möjligt går vidare. Men jag känner att jag behöver få ta den tid det tar även om det tar lång tid. Är det fel?
Självklart är det inte fel att behöva den nödvändiga tiden för att läka cj. Det är något av det svåraste som finna att bli lämnad och känna drömmar och längtan begravas. Vi är inte mottagliga för ”goda råd” när det är som värst – det kommer långt senare. Värme till dig en kväll som denna.
Det är både helande och stärkande att ta del av det du skriver, oj va jag känner igen mig. Att ge och ge och ständigt försöka på alla sätt möta upp där den andra viker av, att vända ut och in på sig själv för att få den andra att hitta motivation att vara delaktig i vardagen trots att det så uppenbart inte finns samma engagemang. Fel på mig, fel på vårt liv???? Ja vad är det jag gör fel eftersom han är så introvert, frånvarande och oengagerad?
Slutligen uppdagas otrohet, dysberoende och stora inre problem som obearbetad ångest och rädsla hos partnern och jag inser plötsligt att jag hade kunnat fortsätta mitt gränslösa arbete med att få han att förstå, att få vår relation att fungera utan få något som helst resultat förutom att totalt gjort slut på mig själv.
För mig har hela denna historia fått mig att ändra fokus, mot mig själv!
Vad är det som har gjort att jag så ”maniskt” hängett och utplånat mig själv i min relation? Svaren har visat mig fram till de bitar inom mig som jag behöver jobba med och som jag ”flytt” från för att de gjort för ont.
Jag drömmer om den stora villkorslösa äkta kärleken men alltid styrts av min egen rädsla att bli övergiven vilket gjort att jag hittat just dem som låtit mig ställas öga mot öga med det jag fruktat mest, tack vare dem har jag tvingats göra upp med mina rädslor för att slutligen bli ”fri”.
Ibland är vi klara i en relation långt innan vi vågar erkänna det för oss själva, fastnar vi i dåliga relationer kommer slutligen yttre eller inre saker inträffa som ”tvingar” dig att lämna , att bryta upp och komma vidare. En kris kan i slutändan ses tillbaka på med tacksamhet,
Du imponerar på mig med din styrka och dina insikter Christine. Tack för din kraftfulla berättelse om kärlek till Jaget och till livet. Värme till dig.
Tack själv , kom in på din blogg idag och säger bara wow så mycket klokhet, värme och kraft att ta del av.
Tack