Det finns flera sätt att slå av hjärtat på. Jag ser och hör om dem (majoriteten män) som inte är i kontakt med hela sig själva, och som enbart mäter allt utifrån prestation.
Med lite alkohol i kroppen, sittande i en bar/restaurang med några kollegor och sambon/frun/flickvännen på annat håll, vill mannen känna på gränserna och om jaktlyckan skulle kunna gå hans väg. Någon fiskande mening för att känna av om hon tar betet. En ras hemma och en helt annan ute.
Den genuint medvetna mannen – han som känner sig själv, har en helt annan inställning. Han suktar inte runt utifrån den primitiva inställningen att en kvinna som är ute på egen hand för att äta och dricka något gott, är lika med en fribiljett. Han lever från kärnan, respekten och värdigheten i det egna hjärtat. Och han ser detsamma i alla han möter. Inställningen till andra säger allt om vilka vi är. Att känna den egna personen kräver sin man och kvinna.
Att enbart se världen utifrån midjan och nedåt, har skadat oändligt många kvinnor genom historien. Det har lett till gränsöverskridande och i bästa fall: ”enbart” en obekväm känsla hos personen han tilltalar. I sina ytterligheter till övergrepp.
Handlingar och beteenden utan hjärtats medverkan kan vara ytterst destruktiva. Nästan alla kan ha sex genom genitaliernas snabba möte. Att tillfredsställa egot och kroppen är enkelt.
Att däremot finnas där med närvaro, är någonting helt annat. Jag ser alltför många som är kvar i emotionellt döda relationer och därmed ser sidospår som fullt legitima. Längtar de ens efter någonting mer? Efter mötet som får en att inse att allt annat varit halvljummet.
Jag pratar med mannen som berättar att han en gång var fullständigt emotionellt avstängd. Men som vaknade efter en tids allvarlig sjukdom:
”Tänk att jag skulle vara nära att dö för att inse att jag inte levde! Jag var en rastlös jägare som inte förstod vad det innebar att känna på riktigt. Att bemöta andra, särskilt då kvinnor med respekt var likt ett främmande språk. När döden flirtade med mig tvingades jag omvärdera allt.”
Om du har, eller hade en dotter: vilket slags bemötande skulle du vilja att andra män hade gentemot henne? Hur vill du att de ser på och tilltalar henne?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Respekt! Jag har både en son och en dotter. Dom är väldigt olika varandra. Jag försöker lära dem att vara snälla mot sin omgivning. Tyvärr är ingen av dem trygga i sig själva, så där är dom lik mig tyvärr. Eftersom jag är på mycket god väg på min resa hoppas jag att jag kan påverka dem på ett possetivt sätt. Jag tycker egentligen inte att man ska behöva uppfostra pojkar och flickor olika. Man ska respektera sig själv och andra. Man äger ingen.
Handlingar och beteenden utan hjärtats medverkan kan vara ytterst destruktiva. Nästan alla kan ha sex genom genitaliernas snabba möte. Att tillfredsställa egot och kroppen är enkelt.
ja men det skadar alltid motparten och det brukar dessutom inte ge tillfredsställelse över tid, för bara sex utan känslomässig närvaro tröttnar man på i längden, det är den känslomässiga närvaron som ger lyftet till högre nivåer.
Varför är det så många män som väljer sex utan hjärtats närvaro och som dessutom försöker skyla över det faktum att de bara vill sex utan kärlek?!
Jag har själv en son som e 20, som redan som liten kille sa till mej att när han blev stor, så skulle han va en bra, kärleksfull å förstående kille åt tjejer han träffar… Å mycket riktigt så är han otroligt ödmjuk, känslosam och känslomässigt stabil kille, men tyvärr har han blivit bränd ett antal ggr då tjejer i tonåren hellre vill ha en Macho-typ än en lugn å bra kille….
Tycker som jag sagt ett antal ggr till min son, att det är synd att tjejer i den åldern inte värdesätter hans sätt att vara mot dom mer… Men de lär dom göra lite senare i åldern.. Tro mej, de e just så en kvinna vill att en man skall vara…. Iaf de flesta som är trygga nog i sej själva, som inte behöver en Machotyp att gömma sej bakom.
Din blogg är berikande, och det är underbart att du tar kvinnans parti om och om igen. Vi kan behöva det!
Jag har också ofta ställt mig frågan som du Skogsblomman ställer, hur kommer det sig att män kan ha sex utan att ha hjärtat med?
Jag är i medelåldern nu och tycker mig se ett mönster hos de män som gör så. Först och främst tror jag att vi måste börja prata om hormonerna som styr våra kroppar.Men även de manliga förebilder som mannen hade när han växte upp.
Vi är förmodligen rätt så påverkade av dessa och att männen har större och annorlunda drifter än kvinnorna. När hormonerna inte synkar i ett par, ex då en kvinna efter förlossning och amning inte toppar hormonellt, så sker många otrohetsaffärer för papporna, – de klarar inte ”torkan”! Ta även sjömännen, -en kvinna i var hamn (och frugan hemma)! Vilka är det som missbrukar porrsurfandet mest, männen! Det är ju nästan så att man tycker synd om dem, alltför ofta har man ju hört uttrycket han tänker bara med det ”lilla huvudet”!
Sedan är jag nog rätt så gammalmodig av mig, men jag tror att hade vi inte haft de så bra som vi har det i Sverige nu så hade vi nog månat om varandra mer. Dvs tänkt mer med den ”stora” hjärnan och hjärtat än på behovet av att göra sexuella erövringar här och där. Männen sliter sig inte trötta på åkern, havet eller i skogen för brödfödan längre. Förr sade man alltid att prästen hade mest ungar (även på bygden), för han hade inget kroppsligt hårt arbete och ork över till galopp i sänghalmen.
Många äldre kvinnor har sagt till mig, det är vi kvinnor som är det starka könet! Det finns även ett uttryck som säger att -mannen följer den kvinnan som lyfter kjolen åt honom. Stackars han, som följder lilla huvudets tankar!
Men naturligtvis är inte alla män så här, kanske egentligen bara en bråkdel av männen. Jag har en stor och trygg umgängeskrets och bor på en liten ort där alla känner alla och de män som hoppar över skaklarna blir det snart prat om, men de är verkligen inte många. Samma sak gäller för de kvinnor som lätt lyfter på kjolen…de blir snart prat om dem (faktiskt ofta mer än om mannan ”råkar” göra snedsteg)!
Så till alla er kvinnor och män som blivit lämnade av er partner för lustens hetta- ”det gröna gräset på andra sidan”- beklaganden om ”torka” – släpp taget!!! Sådana som oss som tänker med hjärtat och intellektet är värda något så mycket bättre. Hur hårt det än känns den första tiden då tänkta scenario om att åldras tillsammans med barnbarn etc raseras och fullständigt kapar benen på er och ni faller ned i den mörkaste natten av sorger, så kommer ni att resa er igen. När ni taget er igenom krisen-gjort en inre resa- har ni blivit otroligt stärkta och då kommer ni att få den partnern som ser dig genom sitt hjärta!!
Någonting finns ju hos den partnern som lämnar för köttets lusta som inte är sunt och när du tagit dig igenom sorgen kommer du kanske att märka att det inte var så roligt att leva med det och kanske du då även ser separationen som det bästa som kunde hända dig, för annars hade du fortsatt gjort grovjobbet i relationen och aldrig känt dig tillräcklig, utan att ens veta om det.
Anna, vilken härlig beskrivning. Jag småler men ser även ditt budskap. Håller med dig till punkt och pricka. Stora förloraren är han som tanker med det lilla huvudet. Han tycker nog i stundens hetta att han är en riktig man och oumbärlig. Men så fel! Samma med kvinnor som lyfter på kjolen alldels för lätt…det är inte så du fångar kärleken. Ha en bra fredag! 🙂