Småtimmarna är något av det mest är ärliga som finns! Det är den stunden på dygnet då vi inte kommer undan oss själva. Våra emotionella frakturer kan inte gömmas under bagaget av intensiva aktiviteter som vi under dagtid distraherar oss med: jobb, chattar, träning, musik, djur, samtal, svepa genom, drama, bildströmmen…listan kan göras oändlig!
Det är få saker som påverkar oss så fundamentalt som vilka människor vi har nära inpå och våra vanor. Under nattmörkret viskar eller ropar tystnaden till oss: ”vad är du rädd för? Hur är dina nära relationer? Ekonomin, kärleken eller avsaknaden den…” Och här visar sig graden av självförtroende och självkänsla för oss; helt utan censur!
Om det är något som jag har lärt mig så är det: självförtroende är inte gratis! Vi behöver utmana oss själva och ta klivet in i zonerna som vid en första anblick verkar skrämmande, förlamande och ångestbildande. Gör någonting – varje dag, hur obetydligt det än verkar vara och som väcker bortförklaringens röst: ”en annan dag. När tiden är mogen. När jag har…” Våra yttre lager i hjärnan byggs på när vi finner modet att göra det som vi under lång tid varit säkra på inte är möjligt.
Självkänsla är frekvensen inombords om bara vet. Som inte behöver söka bekräftelse utifrån, utan som hämtar energi från sitt eget varande. Känslan för självet! Vännen till den egna personen som låter demonerna få gapa, skrika, bedra, fresta oss till att förminska och förödmjuka jaget, där någon gång mellan 2.30 – 4.45, men som omfamnar oss till den djupgående känslan – nej, någonting mycket mer än en känsla! Vetandet att det finns någonting större som väntar på att upptäckas av oss genom det vi gör och vilar i. Höj taket i möjligheternas tempel…
Michael Larsen – relationscoach
Tack Michael, så sant. Det är absolut de värsta timmarna på dygnet när man krisar.
För mig var just modet att våga börja göra saker jag inte troddde jag kunde som höjde mitt sjävvärde, självfötroende och självkänsla.
Första stora sak, som kändes väldigt svårt och krävde mycket mod, var att neka mannen jag levt med i 26 år att få lov och komma tillbaka, som han ville efter 3 månader.
Men där och då, vid det nekandet, började jag för första gången på många år att lyssna på mina grundläggande behov. Egentligen förstod jag det inte då, utan det har jag sett i backspegeln. Då var det mer en instinkt som tog mig till lugnare vatten.
Dock ledde det till framgång, att jag kunde börja utmana mina invanda handlingar, beteenden och tankar. Det är så stort att få insikt om hur allt man gör, känner och tänker påverkar dig själv och alla andra runtomkring dig.
En stressad person som lever med en N person drar till sig människor och aktiviteter som oftast inte gynner hen själv. Personen kan hamna i depressioner och söka sig till andra som också har depressioner, eller så kanske personen som lever med en N person blir aggressiv mot sin omgivning och gör sig själv till ett offer och blir mer och mer ensam…utan att man ser allt detta själv. Vad som än händer så kommer man att ”gräva sitt självvärde i botten”.
Förr skull jag ha sagt att detta kan hända den bäste. Men har upptäckt att så är inte fallet. Varför klarar vissa att stampa ifrån direkt när första övertrampet skett in i ett nytt förhållande?
Här tror jag det kan handla om både genetiskt arv vad gäller hög empati och hormonella nivåer i kroppen och sociala arvet från vuxna förebilder under uppväxten samt hur syskon varit mot dig under uppväxten. Samt dina förutsättningar att kunna leka med andra barn under uppväxten.
Vad som än orsakat ett sämre självvärde, självförtroende mm så går det att reparera. Fast det kan vara ett stort arbete under några år tills man börjar se hur man faktiskt kan nå fram till en mer harmonisk och lycklig tillvaro.
Tänker också på begreppet microotrohet, ett begrepp jag inte kan något om. Men om det handlar om att man som individ lättare kan frästas och därmed splittra familjen genom att man så snabbt genom appar på mobilen kan skapa sig cyberkontakter som har att göra med sexuallitet, så är det i sin grund inget nytt fenomen. Snarare bara ett nytt verktyg att använda.
I de tio budorden innehåller två av dem förmaningar om otrohet:
6. du ska inte begå äktenskapsbrott
10. Du ska icke ha begärelse till din nästas hustru…
Jag är inte troende på en Gud i den som jag blev upplärd till i min ungdom…men om man med Gud menar att det är samma sak som insikt om hur dina egna handlingar kan få följder för dig själv och andra så tror jag på att hjälpa andra tilll att få denna insikt. För då skapar vi goda relationer mellan människor. Vi hade en biskop vid slutet av 1990-talet som sade att Gud är goda relationer mellan människor. Vad är det då som gör att vi får goda relationer till andra människor. Allra helst om de är N personer?
Otrohet har alltid funnits och jag förstår att alla vi människor, både män och kvinnor, står inför stora utmaningar då vi dels under flera decennier påverkats av individualismen och nu även har en ny samhällsdimension -digitaliseringen-, som är här för att stanna.
Vill inte skylla männen för att vara de som är lätta på foten och orsakar mest smärta för familjerna. För varje otrohetsaffär där man på någotvis börjar prata med en annan person finns det just en annan person som tillåter det.
Har varit några gånger på krogen efter min separation. Pratade med många män och det fanns många tillfällen för mig att ha kunnat fördärva en familj om jag gått med på vad männe föreslog till mig. Vad jag försöker säga så finns det lika mycket skyldighet för oss kvinnor att uppfostra våra döttrar till att inte bli de kvinnor som bidrar till att splittra andra familjer. Och hur lära man sina barn det?
Det finns lite hårda uttryck för detta från förr i tiden, bland annat, tillfredställ dig själv minst tjugo gånger innan du hoppar över staketet till grannen, för då kan det bli försent. osv.
Själv, tror jag det handlar om att man som ung behöver få kunskaper om kärleksrelationer och hur man kan undvika de farligaste fällorna. Skulle gärna se mer om detta i svensk grundskola. Att man lär sig att Tänka först innan man skrider till handlig, oavsett microotrohet eller problem på ett arbete. Samt att ge våra barn tidigt kunskaper om hur vårt endokrina system fungerar, inte bara då att vi har ett i kroppen, utan hur det påverkar oss varje minut i vårt dagliga liv.