Du har kanske själv dragen inom dig eller så lever du (har levt med) en person som inte tycks förstå hur det går till att vara i en relation. Samma klantigheter och destruktiva beteenden återkommer gång på gång. Det slukar all energi och ändå kan du inte få stopp på det. Du förlåter och tar tillbaka, eller så är du den som utsätter dig själv och partnern för relationssabotaget. Ofast är det bortom all logik.
För att bli av med det självförstörande reagerandet, behöver vi sluta med trollkonsterna inför oss själva och den vi har nära. Upphöra med: ”jag har koll! Jag kan hjälpa honom/henne ur detta genom min kärlek.” Övertygelsen i huvudet om att ”det inte är lönt. Jag är värdelös. Mitt liv är ingenting utan X.”
Att stå kvar och möta ångesten som väller över oss när vi inte springer iväg in i drickande, destruktivt hjälpande, porrkonsumtion, spel, ständigt dejtande, extrem upptagenhet av mat/träning, beroende av ilska/hjälplöshet etc. kan vi långsamt lösa upp knutarna på insidan.
Sår vi inte kan eller vill se, går inte att plåstra om.
Att inse – sätta ord på djupare känslor – orka med oro, värdelöshet, ångest och börja med nya vanor, är det som kan få oss att börja respektera den egna personen. Vi kan behöva resa oss upp många gånger om innan vi står upprätt.
Att konfrontera bilden av sig själv som värdelös: ”jag är nog inte värd bättre än det här”, kan vara det som gör att vi rör oss mot betydligt vackrare landskap.
Vilka beslut kan du behöva fatta en dag som denna?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
När ångesten sköljer över en och det känns som om hjärtat ska spricka av smärta – då är det lätt att försöka fly in i något så att man ska slippa känna. Man förtränger. Men det försvinner inte. Det finns kvar och kan istället komma över en precis när som helst, fast man trodde att man hade gömt undan det svåra och jobbiga.
Ja, man behöver konfrontera sig själv och sina tankar och känslor. Jag måste absolut bli bättre på att stanna i ångesten och smärtan, låta den finnas där för att jag sedan ska kunna bearbeta och släppa.
Ja, cj – när du kan härda ut känslorna som per automatik vill få dig att fly, händer det något bra. Växande igenom ångest.
Efter så många år av ”tvåsamhet” och sedan helt plötsligt stå själv har inneburit att jag fått jobba mycket med (och fortfarande gör) att hitta tillbaka till mig själv igen. Vem är jag utan den andra personen? Vad tycker jag om att göra? Hur vill jag att mitt liv ska vara? Att lära sig att umgås med sig själv och att kunna acceptera och tycka om sig själv som den man är. Självkänslan får sig en rejäl knäck efter en skilsmässa. Jag är glad att jag kommit en bit på vägen idag. I början trodde jag inte att jag skulle klara av att leva ensam, och kunde känna en väldig ångest över det. Men så känner jag inte längre. Nu är snarare frågan om jag någonsin skulle våga gå in i en ny relation igen om det blev aktuellt. Det vet jag inte.
Kloka frågeställningar Helena och ibland är de viktigare än själva svaren. Tror många känner igen sig i dina två sista meningar. Tack för att du delar med dig.
Är det inte så att så länge en individ är en vilsen själ så kommer inte relationen att fungera 100 % Hur fungerar era relaitioner till era vänner ? jag var lika vilsen med dem fast de såg jag inte då . I dag ser jag tydligt att alla relaitioner påverkades då av min vilsenhet Kram
Hur gjorde du för att komma ur vilsenheten? Håller med dig om att om vi inte jobbar med oss själv, fungerar inte relationen fullt ut.
Det här är något jag går igenom just nu. Hur hittar man ut? Jag har i snart 5 år försökt ”hjälpa” den andre, men det går ju inte. Nu är jag i ett vägskäl. Frågan är vilken väg tar jag? Man kan inte ändra på andra och särskilt inte när den andre inte ser sitt betende, just det där destruktiva, som inte leder någon vart. Samtidigt älskar man den andre. Men med barn i bilden samt boende utomlands känns det ännu jobbigare. Varför släpper man inte i hjärtat fast hjärnan säger att det är det bästa?
En fråga till dig Lilly: tar personen i fråga steg för att hjälpa sig själv? Om inte, finns det inte mycket du kan göra. Vad händer om du slutar försöka? Värme.
Nej, det gör han inte, tyvärr. Och jag har börjat inse att det inte leder något vart. Det stannar alltid på problem-bekräftelsestadiet men ibland ser han inte att det ens är ett problem och då kan man ju inte ändra på sig. Jag låter mig luras av dom goda perioderna (inne i en just nu) och det är det som gör det hela svårare…