Blir du någon i förhållandet som egentligen inte är du? Måste du kriga för att få din röst hörd? Förminskar och anpassar du sönder dig själv för att passa in? Förlåter du otrohet efter otrohet av rädsla för att förlora någonting praktiskt? Får du ständigt höra:
”Du har problem!”
Eller sköljer de egna anklagelserna dag efter dag över din egen person:
”Om jag bara…”
Ett förhållande skall inte vara en cirkus eller gladiatorarena, utan en skön viloplats. En behaglig lounge, med soft belysning, imponerande avvägd musik och två som plockar fram det bästa i varandra. En soffa som ni aldrig vill lämna därför att era samtal, eller avslappnade tystnad, är den överlägset bästa platsen att vistas på. Dessa dyrbara stunder!
Relationer skall hjälpa oss att utvecklas! De får oss att se saker som vi troligen annars skulle ha missat. Kärleken bor i detaljerna.
Är inte livet tillräckligt fyllt med test och utmaningar utanför förhållandet? Någonstans måste vi väl få ladda batterierna? Komma hem…
Jag påstår inte att visamheten inte har sina utmaningar. Men hur möter ni dem? I vilken anda kommunicerar ni det som inte är optimalt? Det som behöver förbättras. Hur handskas ni med varandras gamla bagage?
Vi behöver se partnern för vad hon/han verkligen är. Inte vad vill forma honom/henne till. Omöjliga renoveringsprojekt slukar din energi.
Fundera över:
- Kan ni skratta i varandras sällskap?
- Förundras ni emellanåt av tvåsamheten?
- Kan du uttrycka ditt hjärtas sanning?
- Är ni förutom det romantiska, vänner?
- Kan ni lägga ned era vapen och låta egona få träda tillbaka när det blir för hett?
- Slappnar din kropp av då ni håller varandras händer?
- Har ni inspirerande samtal? Lyssnar ni till varandra?
- Är du trygg i hans/hennes sällskap?
- Är du en bästa duversion då ni är tillsammans?
- Kan du uttala oro och rädslor och samtidigt känna dig älskad?
En kvinna säger:
”Du ser detaljerna som jag ser! Jag har aldrig upplevt något liknande!”
I det sköna sällskapet är ett plus ett mer än två.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se
Just därför kommer jag aldrig mer att nöja mig.
Det är jag för värdefull för.
Jag vill ha alla bitar helt enkelt.
Jag har provat att dejta, men avslutat direkt när jag ser och känner saker jag inte kommer kunna leva med.
Det måste finnas ett djup, ett intresse för min person, kommunikation, passion, öppenhet, listan kan göras lång.
Men jag kommer aldrig mer att nöja mig.
Då fortsätter jag hellre vara nöjd i mitt eget sällskap. 🙂
Anna, du har så rätt. Precis lämnat ett förhållande som saknade kommunikation och intresset för min person fanns inte. Däremot fanns en stark passion som fick mig att stanna kvar i hela fyra! år.
Kommer aldrig mer acceptera en halvhjärtad relation som tar mer än vad den ger. Framöver sättet jag mina egna behov i första rummet. Har äntligen förstått att även jag är värdefull.
Jag kan inte svara ja på någon fråga…
Får nästan varje dag höra vilken misslyckad, elak och egoistisk idiot jag är. Det är jag som förstör vårat förhållande. Han säger minst en gång i veckan att han inte känner något för mig längre. Mitt hjärta säger att jag är snäll och försöker, men jag har kommit till det stadiet att jag tror honom. Känner mig värdelös och så olidligt ensam. Har ingen vän eller familj kvar att prata med. Det är bara han och jag. Dom gånger jag lämnat honom gråter han och säger att han älskar mig, kan inte leva utan mig. Jag är så rädd att bli helt ensam. Så jag går alltid tillbaka..
Åh, men Ann!
Du är värd så mycket mer!
Livet är nu, låt det inte glida dig ur händerna!
Jag hade inte heller någon kvar.
Ingen familj, inga vänner, absolut ingen.
Trodde jag..
Jag har sagt många förlåt i uppbrottet från min man.
Och det var definitivt inte till honom!
Utan till alla jag trodde jag hade förlorat!
Jag har bett om förlåtelse och talat om att jag verkligen inte förstod vad som hände.
Och vet du vad, ALLA fanns kvar!
De har godtagit min ursäkt. Och jag har även fått nya människor i mitt liv tack vare det här.
Snälla Ann, låt inte livet gå dig förbi!
Ta hjälp av kvinnojouren om du behöver stöd. Det gjorde jag, och dom är fantastiska!
Varm kram
DU KAN!!
Du förtjänar det bästa, precis som alla andra Ann ❤️ kom ihåg det! Önskar dig styrka att söka hjälp för att ta dig vidare till en bättre plats där du kan få känna dig trygg och viktig ❤️ Stor kram till dig.
Ann, du måste göra som de andra tjejerna här skriver – Lämna!
Jag vet vad du menar med att bli ensam. Min fru lämnade mig vid årsskiftet efter att hon berättat att hon varit otrogen, i vårt hem dessutom. Det var mycket annat smuts också. Jag var livrädd för ensamheten, som blandades med förnedringen hon utsatte mig för. Det var ett stort svart hål. Hon lämnade mig och kvar i askan låg jag.
Men vet du vad – med hjälp av er här på bloggen, familjerådgivning (kostnadsfritt i min kommun) även om jag var ensam blev jag emottagen och andra människor, som man kanske minst anar, träder fram.
Idag ser jag ljuset längre fram, jag äter och sover normalt igen och har rest mig från askan och börjat ”borsta av mig”
Vad jag säger är att det är jättetufft en tid men det blir bättre.
Våga ta steget!
Kram
❤️Ann ❤️ Anna, Petrs! Blir så ledsen när jag läser vad du skriver Ann! Läs det Michael la ut idag, gå bara gå…. Det jag tänker på är vad du Michael skriver om otrohet, jag ville inte förstå , inte förrän allt var över & jag gick bekräftat från älskarinnorna hur det låg till så förstod jag, kan ändå inte förstå hur HAN kunde göra så mot mig, kommer aldrig att förstå det….. Kram till er alla❤️
Petra
Försöker febrilt att lägga in en tumme upp till Petra
Inga förhållanden är på det viset hela tiden och sällan (aldrig?) så från början. För att bygga och bevara en sådan relation krävs ständig ömsesidig kommunikation, förståelse, uppriktig och kärleksfull utmaning av varandra, förlåtelse!
Kan bara instämma.
Walk away.
Lätt för oss att säga men förstår att du är känns det omöjligt.
När din man säger att han älskar dig och vill ha dig tillbaka menar jag att det han visar är rädsla.
Rädsla för att vara kvar i sig själv så när jag läser dina rader ser jag en liten, rädd ensam pojke i alldeles för stora skor.
Relation ska kännas som att komma hem, inte elakt utan snällt.
Det här med rädsla för att vara ensam…ja, eller singel…
Jag kan nog med gott samvete säga att jag har svart bälte inom det området. Mycket lång erfarenhet iaf 😀 Och kanske kan jag hjälpa till att minska rädslan för ensamhet hos någon som hittills valt att stanna i en destruktiv relation? Det är kanske att ta på mig en för stor och viktig uppgift…men jag vill ändå försöka.
Många kan säkert vara rädda för att spendera en fredagkväll i sitt eget sällskap. Men det kan ju också vara väldigt vilsamt. Jag tror det handlar om att hitta dörren till sitt eget inre och sin egen själ. Det lär man sig. Och då slutar man vara rädd. Fast det betyder inte att jag inte längtar efter att dela min soffa och min tillvaro med någon. Det gör jag.
Jag vill ge och ta emot. Känna samhörighet i en relation. Men jag har VALT att sitta här ensam. Även om jag gärna skulle vilja träffa människan jag vill bjuda in. Men jag är GLAD över att INTE sitta här med fel sällskap. Det tänker jag ALDRIG MER välja. Och jag hoppas att alla som valt att sitta i soffan med fel sällskap vågar välja att må bra i sitt eget sällskap istället. För det kan vara sååå mycket skönare. Det är jag säker på att det måste vara.
Så hoppas ni som vet att ni borde också vågar! Det finns så många fina människor man kan dela sin tid med. Vänner å sitt eget sällskap kommer man långt med!!!
Och de stunder som är jobbigast är troligen inget emot att leva i en förtryckande och förminskande relationsmiljö…det måste vara totalt nedbrytande!!! 🙁
Kloka ord Petra! Håller med dig om att jag hellre spenderar kvällen i soffan själv, än med fel person vid min sida. Kan titta på vilken tv-program jag vill, gå och lägga mig när jag vill, kliva upp när jag vill! Jag har fått så mycket tid över att spendera på vad jag vill.
Jag äger mitt liv, och det känns så skönt.
Va skönt att du känner så LA! 😀 kram
Du har så rätt!
Efter att just klivit ur en fyraårig relation känns det så skönt att i denna blogg få bekräftelse på att jag fattat rätt beslut.
Tack för att ni delar med er, får mig att känna mig mindre ensam.