”Fem minuter till. Mmm… fem minuter extra gör ingen skada. Jäkla alarm – förbannat inrutat liv man lever. Det är härligt att dra sig. Fem minuter…”
Det är skönt att toucha till snooze ikonen. Lite morgonlyx i att kunna kontrollera tiden. Nu kommer mitt ”men” – vi gör liknande med oss själva och relationerna: ”vi får ta en öl nån dag. Måste vi prata om det nu? Vid tillfälle skall jag läsa den där boken. En dag när det blir tid över skall jag börja träna.”
Har skrivit om problemet med uppskjutande tidigare – jag glömmer också: livet är det som är här och nu. De är inte bara någonting abstrakt 2027.
När vi upptäcker och verkligen blir medvetna om uppskjutningsmekanismerna inom oss, går det att börja urskilja alternativen. Vi går från automatik till eftertanke och kan börja VÄLJA istället för att situationer och människor väljer oss.
VI HAR FRIHETEN ATT KUNNA VÄLJA HUR VI VILL MÖTA DET SOM SKER.
Snooze inställningen kan vara en fälla för våra parrelationer: vi rationaliserar bort, ljuger för oss själva (och därmed för partnern) om vad vi verkligen behöver, missar styrkorna i det vi har att GE av och lägger kärleksgesterna på framtiden. Vilken framtid?
VAD idag kan du göra som du alltför länge hoppats på att morgondagen skall lösa?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
För mig är dina rader om uppskjutande så träffande. Har alltid haft lätt för att skjuta upp saker och inser nu att jag därför många gånger inte varit sann mot mig själv. Rädsla har många gånger gjort att jag skjutit upp att konfrontera mitt ex när vi levde i en relation men min magkänsla sa mig att något var fel. Jag hoppades att jag skulle ha fel och tänkte att det löser väl sig….Det gjorde det såklart inte och det är en dyrköpt erfarenhet jag får leva med.
Använd inte detta som ett sätt för att lägga skuld på dig själv cj – allt är så mycket lättare med facit i hand. Du gjorde vad du kunde då. Vi är ju här för att lära. Värme till dig.
Det här med skuld och självanklagelser är så svårt..hur blir man bättre på att inte syssla med det? Jag tycker det är lätt när det kommer till andra, men inte till mig själv.
Kram
Ju mer vi lär känna oss själva och börjar ”omfamna” alla sidor i våra personligheter, desto mer förstående och förlåtande blir vi. Vi är här för att lära inte döma.
Dina inlägg är så bra och tänkvärda för mig som nyseparerad (och bedragen)! Tack för att du uppdaterar den varje dag, den är till jättestor nytta för mig i mitt nya liv och i mina olika ”processer”.
Det är för personer som dig jag skriver:-) Tack för dina vänlig ord.