IMG_4190Tror att jag begått de flesta misstag som kan göras när det kommer till emotionell smärta: Flykt, förnekelse (detta händer inte!), trampat i nostalgi och självömkelse fällan. Jag har försökt intellektualisera och sökt logiska svar när det gjort ont. Trots att jag hade studerat psykosyntes, jobbat med mig själv och läst ett antal böcker i psykologi och själslig utveckling, stod jag där avklädd och sårbar när smällarna briserade. Insikter kan vara dyrköpta och inget som går att läsa sig till.

Vad gör vi när det känns som om hela världen är emot oss? När nederlag efter nederlag adderas till våra liv? Om du t.ex. mist en anhörig, en partner som lämnat dig eller något annat traumatiskt, är emotionell smärta oundviklig. Det finns egentligen bara ett alternativ i sådana fruktansvärda situationer, vilket är att stå kvar och genomleva känslorna.
Om vi försöker fly undan eller trycka ned känslor, kommer de förr eller senare att slå tillbaka mot oss genom ångest, sömnsvårigheter, ilska eller rädsla.

Det första vi behöver göra är att erkänna och sätta namn på de svåra känslorna. Känslomässig smärta behöver precis som den fysiska matsmältningen, gradvis få brytas ned. Det kan ta tid vilket är viktigt att kunna försonas med. Tiden arbetar för oss, så att vi kan anpassa oss efter de nya omständigheterna.

Här följer en övning som hjälper dig på vägen:

1. Identifiera och iaktta VAD det är du känner i kroppen. Var KONKRET: ”Nu märker jag ett tryck över bröstet. Det snurrar i huvudet. Jag kan känna oro i magen” etc. Betrakta utan att gå alltför mycket in i känslorna. Var så mycket det går, en åskådare till det du känner.

2. Lägg din hand på den plats på kroppen där du känner emotionell smärta: ”Här gör det ont. Här känner jag sorg, ilska, ensamhet” etc. Tillåt dig själv att känna, utan att censurera. Kom ihåg att det är du som håller i ”fjärrkontrollen” och bestämmer om och när du vill avsluta den här övningen.

3. Uttryck smärtan medvetet genom fysisk rörelse/träning, eller på annat sätt som passar din personlighet. Uttryck är läkande.

4. Skriv ned dina upplevelser, eftersom det är en fantastiskt bra metod att grunda sig själv på. Skriv utan att tänka efter alltför mycket. Det är inget skönlitterärt verk du behöver formulera.

5. Påminn dig själv om att tid är läkande. Genom din medvetna medverkan i sorgeprocessen kommer det att bli lättare. Kom ihåg att du har känslor, men att du är MER ÄN känslorna.

Förluster och nederlag är inget som går att radera bort genom någon magisk formel. De blir till erfarenheter som gör oss starkare och mänskligare – mönster i väven som kallas liv.

Michael Larsen – livscoach