Mannen tittar på mig och säger: ”tänk om det här var sista chansen? Kanske kommer jag inte känna så här för en kvinna igen.” Letar i mig själv och minns tillbaka på tillfällena då jag själv upplevt: ”tänk om…” Rädslan att inte få känna berusningen.
Vilken kraftfull ”dryck” förälskelsen, passionen, kärleken, tiden och vanan är. När jag läser och hör berättelser (inklusive min egen), är det inte sällan mina tankebanor ser ut så här: varför håller vi ofta fast vid det som inte gör oss hela och lyckliga? Varför släpper vi inte taget om personen som gång på gång sårar? Varför är vi inte bättre på at skydda hjärtat?
Vi vill så gärna! Om vi bara ÄR och GÖR rätt, måste det väl gå att reparera? Om han/hon bara börjar se sina sår, relationsmönster och blir mer medveten, bosätter sig lyckan. Så många OM.
Levde länge med tron att alla andra fungerar ungefär som jag själv gällande relationer. Jag hade fel. En hel del människor resonerar liknande jag själv, men långt ifrån inte alla. En smärtsam insikt.
Jag är en person med ett hjälpande yrke, som vill väl och ger i relationer. Jag ser även er andra som ger och blir besvikna över att partnern inte ser. ”Om jag bara älskar lite till, lossnar det nog.”
Det spelar ingen roll hur mycket vi ger till personen vid vår sida – om hon eller han saknar de rätta känslorna för oss, älskar kemiska substanser, sätter egot höst etc. finns det ingenting i världen vi kan göra för att vinna. Om vi inte går åt ett annat håll.
Vi vill så gärna hypnotisera oss själva till: ”min kärleksfulla omtanke kan säkert läka…” Den här filosofin är fantastiskt kraftfull och fungerar på barn. Och så hör jag kommentarerna: ”men man vet ju aldrig… tänk om…” Det är riktigt – kärlek kan i bästa fall transformera partnern, men vad är det värt om du förlorar dig själv på vägen? Är det vår uppgift att försöka förändra en annan för att få kärlek?
Grundförutsättningen för liv är ren luft – in och utandning. I en parrelation symboliserar inandningen ATT TA EMOT och utandningen GIVANDE. Ensidighetens pris är alldeles för högt.
Vilka beslut behöver du fatta för att kunna andas avslappnat?
P.S. Kärleken finns i ett oändligt antal former och sammanhang. ”Sista chansen” är en rädsla, och det ryms SÅ mycket mer än den.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver idag. Har länge haft svårt att släppa taget om mannen som jag trodde var ”mannen i mitt liv”. Har tagit mig lång tid att sluta ursäkta hans beteende, inse att han fortsätter att såra, att han är manipulativ och faktiskt inte bra för mig. Fast det svåraste har stundtals varit att förstå mitt eget beteende. Rent logiskt ser jag ju vad han gör, men att jag sedan ändå haft så svårt att ta mig ut, det har varit svårt att förstå. Har stundtals känt mig oerhört naiv.
”Grundförutsättningen för liv är ren luft …” – fin liknelse. Den tar jag med mig idag :-).
Kram
Det är precis såhär. Jag har verkligen försökt, kämpat lite till, velat ha dialog o kommunikation utan att få det. Nånsin. Aldrig. Jag har fått kärlek men aldrig förståelse för att jag tänker annorlunda än han ibland eller inlevelse varför vissa saker är viktiga för mig…..då kanske jag inte fick kärlek egentligen……jag HAR förminskat mitt egna värde och det gör oxå ont nu. Är ibland så arg på mig själv fast det inte hjälper nåt. Svårt just nu att handskas med allt…..han har ju loggat ur helt….vi finns inte.Detta har gjort att jag tycker väldigt illa om honom också och det tar energi. Jag har påbörjat samtal men det är ju också en process samtidigt som man ska fixa allt praktiskt.Sköta jobb, hem o barn o deras tankar.
Sista chansen kändes i mitt fall som enda chansen. Efter 22 år med en manipulerande narcissist träffade jag en man som såg mej, hörde mej, bekräftade mej, brydde sej om mej osv. Jag tyckte verkligen om honom och jag blommade upp, kände att det finns faktiskt chans till lycka i mitt liv efter all skit. Plötsligt bröt han och började behandla mej som skräp. Låtsades att han behövde vara ensam ett tag fast han egentligen träffade nån annan. Hade telefonsex med mej trots att han dejtade henne. Vad jag kände mej smutsig när jag fick reda på det. Vi har bara haft sporadisk kontakt sen dess och då har han varit kort och otrevlig. Och jag har gått och längtat efter han jag mötte som försvann. Det är ju bara att inse att en skitstövel vill jag inte vara med. Och vilka problem han än har så rättfärdigar inte det hans sätt mot mej. Jag förtjänar inte det.
Mina bekymmer är snarare att jag kommit fram till att ingen man någonsin älskat mig. Inte min pappa eller min bror eller någon jag varit tillsammans med. Tänk om jag aldrig kommer att möta någon som gör det….
Kan relatera till din rädsla. Tänker att den insikten också är ett steg på rätt väg.. Kram!
Tack för omtanken! Kram
Sorgligt att läsa. Finns ingen ”lösning på upplevelsen av att inte känt sig älskad. Tyvärr gör det att man lätt nöjer sig med de brödsmulor som delas ut och går in i halvrelationer. Det är en smärtsam fråga du ställer mot slutet…Skulle vilja be dig se närmare på dina förväntningar kring kärleken. Att din pappa och brors oförmåga att visa kärlek, liksom personer du varit tillsammans med, inte är rätt representanter för det du längtar efter och behöver. Det finns människor som kan ge dig det hoppas på – en av dem är du. Vad är kärlek i dina ögon? Hur kommer den till uttryck?
Tack för omtanken Michael, ska fundera på detta. Idag är jag i alla fall tillsammans med min favoritkille, min son. Honom överöser jag med kärlek, han är så varm och omtänksam. En sådan kille som jag skulle vilja träffa. Vi får se om jag nånsin vågar prova igen men först ska jag få ordning på mitt liv och bli hel. Önskar dig och alla andra en fin dag!
Härligt linda:-) Önskar även dig en fin dag.
Till F-M! Känner igen mig i dig….Håller just nu på att ta reda på vem jag är i allt…. Från att vara lugnt o stilla så brusar han upp om man inte tycker som han. Kommunicera vägrar han, antingen drar han eller sätter sig i annat rum, alt. Pratar m barnen men ignorerar mig totalt! Jag känner mig totalt maktlös!! Det är han som sätter ”stämningen” i huset. Jag bönar o ber att vi ska prata med varandra, får bara tillbaka att jag inget fattar, ingen ide, jag förstör för allt o alla, allt är mitt fel. Orkar inte längre säga emot. Känns som tårarna tagit slut….vaknade med ångest imorse, men nu är han åter snäll o allt som vanligt, så kanske jag ändå ska va nöjd. Kram!!
Nej nej nej!
Du ska inte vara nöjd!
Ger han dej ångest är det en viktig varningsklocka. Jag vet. Jag har levt med ångest i många år. Du anar inte så mycket fel det var på mej enligt mitt ex. Fel tankar, fel dialekt, fel utseende, fel prioriteringar, fel på maten osv. Aldrig var det fel på honom. Nu när jag är fri från honom ser jag hur vansinnigt dåligt han behandlat mej och hur hans ”sanningar” om mej blev mina.
Titta på din mans beteende som att din bästa vän blev behandlad så av honom. Vad hade du då rått henne att göra?
Önskar dej lycka till! Detta är svårt. Jag vet. Men du är viktig. Ta hand om dej!
Hej där! Du förstorar inte upp saker. Du är ihop med en narcissist. Dina barn ser hur han behandlar dig. Du och dom är värda ett mycket bättre liv. Kram på dig❤
Till Maja!
Men emellanåt är han snäll och allt är bra! Blir osäker på mig själv om jag ”förstorar” upp det. Hur som helst har han talets gåva och är chef på sitt jobb, han är van att driva o få som han vill. Har du barn Maja? Vad var det som fick bägaren att rinna över? Senaste bråket som var svarade han inte i telefon hur mkt jag än försökte nå honom. Istället ringde han vår son o medelande han kom hem sent på kvällen. När han kom var stämningen iskall, när väl barnen lagt sig vägrade han prata ” ingen ide, du har inte fattat 10 senaste åren så varför prata till dina döva öron” kram till Alla därute!!!
Kära du!
Han kör med härksartekniker..
Jag vet att det är svårt att ta till sig det fullt ut..
Mitt tips till dig är att ta dina barn som din drivkraft. Vill du att dina barn ska bli behandlade eller behandla någon på det här sättet?
Du visar dem hur deras vuxenrelationer ska vara i framtiden..
Kärleken till våra barn är mäktig. Därav kan du få fram styrkan i dig själv. En tigermamma får de flesta att backa!
All kärlek och värme till dig!
Och du, du är långt ifrån ensam!
Tack kära ni för era svar!
Jag läser o instämmer till viss del,men får nu så dåligt samvete att ha ”hängt ut” honom, nu är han som precis vem som helst o vi ska ha fredagsmys. Jag tänker ändå ge ngr korta konkreta frågor
• i somras var vi på nöjespark, jag hade 2 val , köpa lösa biljetter till åkattraktioner eller häfte. Jag frågade mun man vad han tyckte(vill ju han ska tycka det är ok och bra) han gick bara kallt därifrån o sa”bestämm du” oron o ångesten började gnaga, tänk im jag väljer fel och det blir skit av allt. Barnen stod bredvid o tjatade att de ville åka, jag frågade honom gång på gång hur jag skulle göra men han sa bara ” Du bestämmer”. På vägen hem från nöjesparken började jag prata om utflykten vi skulle göra nästa dag varpå han sa” vad för utflykt? Den valde du bort när du gick köpte biljetter till barnen, du har gjort åt hela semesterkassan” Jag blev ledsen( inombords) men behöll mitt lugn inför barnen i bilen. Jag l
Kära Anna!
Detta är väldigt svårt för dej att förstå på alla plan. Det vet jag. För jag har levt som du. Med en man som man aldrig visste var man hade. Det enda som var säkert var att allt med mej var fel. Jag förstod inte. Trodde verkligen på det han sa. Men nånstans gnagde ändå en misstanke om att allt inte var som det skulle. Mitt ex hotade ofta med skilsmässa för att jag skulle skärpa mej och ta på mej allt mer arbete och ansvar. Vid ett sånt tillfälle insåg jag plötsligt att detta är ju helt galet men jag är inte redo än och så bestämde jag att nästa gång han viftar med skilsmässa säger jag ja. Sen gick jag och peppade mej tills det hände igen. För jag visste att om jag begär skilsmässa själv blir det jättebråkigt.
Det har varit jobbigt. Och att hitta tillbaks till sej själv är svårt. Men när jag lämnade exet insåg jag att jag inte älskar honom. Jag är rädd, livrädd, för honom. Jag har levt i ett fängelse där jag berövats nästan all mänsklig värdighet. De händelser du beskriver är oerhört obehagliga. Ingen snäll vänlig man utsätter sin fru för sånt. Sen spelar det ingen roll hur trevlig han låtsas vara emellanåt.
Jag hoppas du finner styrkan att hitta dej själv och ta reda på hur du vill leva.
Vänliga hälsningar,
Maja
Jag känner igen varje ord du skriver…
Men varför gör jag inget jo räddslan för att inte klara sig själv och tänk om jag får vara själv resten av mitt liv.
Jobbigt att bo i ett förhållande där mannen är tyst och inte pratar med en….. Sitter inte ens med oss på kvällarna.
Går igenom min dator vid första tillfälle som ges… Han är sjukt svartsjuk utan anledning. Det handlar om att stå ut……
Jag bara önskar han ska försvinna just nu är han ute med hunden skönt // en stund för mej själv //
Följer dina ord !!
Men kära du!
Varför ska just du av alla människor på den här planeten ha ”det är bara att stå ut rollen”?
Ensamheten kan bli din vän.. Tänk att få vakna och veta att den här dagen är min. Den är lugn och fin. Idag kan jag dricka mitt kaffe i lugn och ro. Jag kan läsa eller gå ut i skogen i lugn och ro. Jag kan gå med en vän, om jag vill. Jag kan gå själv om det känns bättre just idag.
Jag behöver inte vara rädd för sjuka svartsjukeanklagelser eller andra påhopp. För mitt liv är bara mitt liv.
Jag har själv levt i den där sjuka svartsjukan. Och den extrema oro den skapar. Jag lämnade det i somras. Bara gick.
För varje dag som går så kommer jag mer och mer in i tillståndet jag beskriver ovan.. Och det är fantastiskt!
Känslan av den rofyllda tillvaron är fri och harmonisk..
Idag ska jag till gymmet och lyssna på en föreläsning i hälsa.. Så sent som i våras hade jag gått ändå, men inte lika fri och lugn..
Hans svartsjuka hade drivit på om ”alla karlar som springer där”…
Patetiskt…
Denna smitta de för in i allt är förnedrande och oerhört dränerande…
Våra liv är för korta för det där.. Våra liv är för värdefulla..
All kärlek till dig.
❤️
Vad behöver du för att orka lämna honom? Ensamhet i tvåsamhet är värre än att leva på egen hand. Din relation bryter ned all självkänsla och självförtroendet.