Har ett par förslag på uttalanden vi kan bära med oss i medvetandet idag. Sådant som ger makt på insidan och gör att kraft inte spills i onödan. Världen är proppfull med saker att reta sig på och bli upprörd över. Proppfull! Det sägs att vi skall spara på energi för miljöns skull men vad sägs om att också spara på vår egen energi – för miljön på insidan?
Att säga till oss själva i tankarna:
”MÄNNISKOR ÄR SOM DE ÄR – ALLA TÄNKER OCH KÄNNER INTE SOM JAG.” Vi kan önska att kollegor, en partner, familj och vänner var mer kompatibla med vår utblick över världen. Att de bättre kunde förstå mitt synsätt. Men återigen – de är som de är och den enda vi förändra är JAG (visst har du hört det många gånger?) Ändå så lätt att förbise.
”JAG LYSSNAR MER ÄN PRATAR.” I stunder kan vi bli ivriga av åsikterna som bubblar på insidan, men vad tror du om att lyssna istället för att rusa på?. Det finns en enorm frihet och trygghet att kunna välja och vila i tystnaden. Att avstå uttrycket och tycka det är ok som det är.
”JAG ÄR DEN JAG TROR – ATT JAG ÄR: självbilden vi bär runt på har bl.a formats av historien, tankar, känslor och vanor. Det vi säger om oss själva på insidan. Vad sägs om att börja ifrågasätta det negativa och stoppa i tid: ”vänta nu här! Var kommer detta ifrån? Varför utsätter jag mig för en självnedbrytande inre dialog? Skulle jag behandla en älskad, mina barn eller en nära vän på samma sätt som jag behandlar mig själv?”
”JAG GÖR MIG FRI FRÅN ANDRAS ÅSIKTER OM MIG.” Vad du än säger eller inte säger, hur du rör dig, din klädsel – ja, hela din persona sprider sig som ringar på vattnet i sociala sammanhang. Det finns ALLTID någon som kommer att tycka till om något. Vad tror du om att inte bry sig om ”experterna” på sidolinjen?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
så bra tankar. jag håller med……kanske skulle bara vara tyst? men om alla är tysta vad förändras då till det bättre? eller alls? om jag tycker något är fel eller tokigt ska jag inte försöka att göra det bättre? kanske inte, när jag inte orkar bry mig så låter jag det bara vara……men jag vet ju att jag kan bättre än så? och jag vet att jag blir irriterad på mig själv när jag är lat och inte ids/orkar ta itu med fel och orättvisor?? och visst mitt sätt är inte det enda rätta…….och jag har aldrig brytt mig speciellt mycket om vad andra tycker om mig, det är deras problem att ta itu med inte mitt. Men……konsekvenserna drabbar mig iaf när de blir arga och sen elaka mot mig för de tycker jag är dum och inte fattar ngt som står fast vid mina åsikter…. 😉 jag försöker kämpa för att inte sänka min nivå i sådana situationer….inte lätt. Så jo jag är väl medveten om att jag tänker och känner annorlunda än andra, det blir jag alltid påmind om, men ändå så är det bara andra sidan av deras eget mynt som jag oftast speglar och jag känner att vi inte är så långt ifrån varandra ändå, alla är människor, mina medbröder och systrar här på jorden… 😀
Handlar inte om att vi skall vara tysta alltid mia – utan timing. Att vi inte alltid måste förklara oss själva inför andra. Vi är mänskliga med både brister och styrkor.
Bra inlägg, speciellt om att stoppa egna nedvärderande tankar om sig själv i tid..
Något jag är ganska bra tyvärr..
Ha en måndag
Tack Kerstin! Önskar dig detsamma!
Jag vet att jag är: älskvärd~härlig~duger som jag är~klok~stark~har det bra~är frisk etc. Måste bara komma ihåg att påminna mig själv då&då. *ler
Hej ,mycket bra skrivet, men i vissa nedgångar som händer i livet och man tappar förtroendet på allt o sig själv , har man jätte svårt att lyssna på sin inre röst. När din 35 åriga äktenskap kraschar och du är i botten med dina negativa tankar, det är svårt att tänka klart o känna att du var älskad förr i tiden. Eller så är det för mig just nu. Jag ska försätta att läsa alla text o inlägg o kanske för lite hjälp med min krossade självtroende just nu. Tack för mig
Tog mig 3 år att förstå mitt värde efter att vårt 23~åriga förhållande tog slut. Tufft. Väl på andra sidan så ler jag oftare än jag gjorde våra sista år ihop, ser det nu och barnen säger ’mamma du är alltid glad nu!’. Kram!
Vet att det inte hjälper dig nu när du drabbats av att ett långt äktenskap kraschar. Men om det är så att du blivit lämnad eller lämnat pga av otrohet så handlar det oftast inte om dig och din otillräcklighet. Utan kanske helt tvärtom. Du har varit för bra så att din partner känt sig otillräcklig. Det kan i bland hjälpa att läsa lite skvaller om kända människors livsöden. Sant eller falskt men man kan ändå läsa mellan raderna och dra slutsatser att det ofta kan vara framgångsrika snygga människor som står på egna ben som drabbas av fruktansvärda svek. Det kan ibland hjälpa till att stärka ett skadat självförtroende och självkänsla.
Kram
S
Hej Michael, tack för bästa och klokaste bloggen i hela världen.
Jag behöver råd. Jag är då dumpad. Krossad. Förstörd. Grejen nu är att killen skuldbelägger mig för att allt gick åt pepparn och skriver massa taskiga saker till mig nu (helt outgrundliga grejer som inte stämmer och han verkar inte riktigt själv veta varför han är så arg, obs att han då förra året dumpade mig för en annan tjej men jag förlät och tog tillbaka honom i vintras). Jag misstänker att han mår sämre än mig (otroligt nog) och låter prick all ilska gå ut över mig.
Jag vet inte vad jag ska göra och samtidigt som hjärtat blöder och jag försöker övertyga honom om att jag VISST älskar honom så har han snöat in sig på att jag hatar honom och säger saker som att ”Hur fan kan du göra så här mot mig” (som om det vore jag som gjort slut??). Jag mår så himla skit men mest oroar jag mig för honom. Han blir förbannad när jag säger att han borde prata med en professionell.
Mitt upp i allt så är jag fortfarande dumpad, sårad och så jävla liten. Någonting i mig vill absolut inte släppa honom. Jag vill må bra igen men kanske främst att han ska sluta vara så arg, han vägrar dessutom träffa mig för att prata om det här.
Jag har försökt allt och nu är jag helt jäkla utmattad.
Jag behöver ett råd från en klok människa. Tack på förhand.
Kramar
Du ska nog vänta lite å sen om någon klokare människa svarar. Men min tanke är såhär: ”Du har försökt allt å är helt jäkla utmattad”…vad finns då mer att göra än att släppa taget? HUR skulle du kunna ändra på hans föreställningar? Du har ju redan försökt på alla sätt du kan…❤️
Du säger det själv, han verkar INTE må bra!!! Var nu rädd om DIG!!!
Tack för dina ord, Petra ♡ Jag ska tänka på det.
Kram ❤️
Befinner mig i samma situation som dig Fröken… Fattar inte hur jag ska komma vidare ur detta. Han har verkligen sänkt mig och inte varit snäll psykiskt. Någonting har hänt med honom men jag vet inte vad, han mår inte bra.Han dumpar mig hela tiden och jag går tillbaka, jag har ett så starkt beroende av honom och jag förstår inte hur det är möjligt att ha det till någon som gör mig så illa. Han vill inte heller träffa eller prata med mig. Det är dock inte första gången detta händer. Har bestämt mig nu att ligga mycket lågt men hoppet om oss finns ständigt i mina tankar. Kram
släpp och gör dig färdig med honom! hur mycket ska du tillåta att han sänker dig? hur mycket av dig och din kraft ska han få ta? du bestämmer! girlpower!
Tack för dina kloka ord, så sant de du skriver men så svårt.
Kram ❤
Det finns nog bara ett sätt.
Låt dem hålla på och fokusera på något annat. Något trevligt och positivt.
Många har uppenbarligen egna problem som de vill försöka projicera på andra. För att på så sätt rättfärdiga sig själva.
Har ett sådant klockrent exempel i bekantskapskretsen. Enklast att inte bekymra sig. Tar bara en massa energi.