Kärlekstiggeri är inte attraktivt. Inte för någon! Jag vet att ensamhet, saknad efter honom eller henne som vi vill ska ge våra liv mening och innehåll, liksom den avgrundsdjupa tomheten efter att ha blivit lämnad av någon som vi fortfarande har starka känslor för, kan göra oss desperata. Det är mänskligt, samtidigt som det inte plockar fram våra bästa sidor. Jag vet eftersom jag själv en gång i tiden testat bedjande: ”Snälla se mig! Jag gör allt för dig!” Det där dränerade självförtroendet!

Attraktion föds inte från våra känslomässiga behov, utan om vi utstrålar hemma i sig själv. Ja, jag vet att det kan låta klyschigt: ”Vad då hemma i sig själv?”

Låt mig ge ett exempel:

Jag vet en man i sena fyrtioårsåldern som inte har utseendet som sin största tillgång. En del skulle beskriva honom som lite grå vid första anblicken. Men han har humor, vänlighet, värdighet, intelligens och ett genuint människointresse som gör att kvinnor och män dras till honom. Han jagar inte efter uppmärksamhet eller kärlek. Det vilar tillit och lugn över honom.

Vi kommer aldrig att lyckas övertala någon till att vara en del i våra liv genom logiska argument och tjat. Desperata behov som emotionell konstgjord andning gör att vi förlorar på alla plan. Det spelar ingen roll på vilken sida av anknytningsteorin vi står, hur pålästa och insatta vi är i det här med relationer, hur fysiskt attraktiva vi än är, om vi inte tycker om den egna personen.

Det kan kännas som om vi ska drunkna i känslorna, och just därför behöver vi lära oss att simma bland dem. Så hur simmar man bland inre stormar som drar ned? Jo, först av allt: att inte ständigt gå igång på känslor, utan se och acceptera att de finns där. Att kunna känna och samtidigt iaktta bortom utåtagerande är ett stort steg. Det gör att vi kan andas igenom impulserna utan att vara slav under dem. Vi har känslor men de är inte vår identitet. Se upp för din inre Donald Trump som drar iväg Twitter meddelanden 03.30 på morgonen! Skämt åsido: Jaga inte efter det som egentligen finns i överflöd: kärlek! Våra emotionella sår triggar igång behov som gör att vi lätt förlorar integriteten och tappar bort självrespekten. Andra människor kommer aldrig att kunna fungera som plåster eller medicin för dina sår.

Jag lärde mig att tycka om mina vanor, vilket gjorde att självförtroendet började växa. Vad behöver du göra?

När vi mår dåligt eller har en närstående som lider av psykisk ohälsa – webinar torsdagen den 14/6 klockan 21.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach