Hur många av oss vet egentligen vad kärlek är? Och om vi tror oss veta – hur visar vi den i så fall genom ord och handling? Genom den du är.
En teoretisk, kanske t.o.m. intuitiv känsla av vad det innebär att älska någon. Men ändå kör många rakt in i vägräcket med en krockudde som avslut i ansiktet. Vi som hade bestämt oss för att inte upprepa misstagen från förr!
Hur är vi i våra parförhållanden; förutom genom något vi kopierat rakt av från uppväxten, smarta råd på nätet, snygga ljussättningar i något romantiskt drama…?
Hur kan vi älska utan att kväva någon med vårt bagage? Att svälta någons drömmar med avstånd, vardags ta för givet, trötta blickar som i bästa fall signalerar: ”ha en bra dag!”
Det bästa du kan göra för kvinnan du är övertygad om att du älskar, är att inte ta henne för givet – aldrig någonsin! Din närvaro är koden som öppnar till det som är större.
Prata med henne: vad längtar din kvinna efter? Var ligger hennes rädslor? Och hur möter du dem?
Kan du backa när det är nödvändigt? Tar du steget framåt när hon behöver dig? Stå kvar i det som är.
Att vara på ett sätt som gör att hon känner sig fri med dig nära, är det största du kan göra.
Men hur gör vi?
Genom att upptäcka hungern här inne – i dig själv – glöden som tänder liv. Det avdomnade har ingenting att ge! Gör vad som behöver göras. Spaden står vid sidan om – gräv och skyffla bort det som håller dig fången i de automatiska föreställningarna och beteendena.
Berget står där i sin självklarhet. Det flyttar sig inte bara för att regn, stormar, hagel, stekande sol och snöoväder drar in. Berget kliver inte åt sidan, tränger sig aldrig på, eller anklagar väderleken för dess skiftningar.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Mitt ex valde att lämna mig när jag behövde han som mest. När jag började må dåligt då försvann han bara istället för att finnas där för mig.
Samma här.
Jag fanns där för honom hela tiden.
Samma sak hände mig, och jag mådde inte ens dåligt, var inte ”jobbig” alls. Anette – du och jag måste helt enkelt acceptera att vi blev bortvalda av dem vi älskade. Vi måste leva med det, ta en dag i taget, och göra det bästa av livet ändå. För våra barns skull, för vår egen skull och för livets skull. Vi kan vara ledsna eller arga – men vi måste acceptera verkligheten som den är. Och åtminstone jag vill göra allt för att ha ett så bra liv ändå, jag vill inte drunkna i sorg eller ätas upp av bitterhet.
Fattar inte hur jag kunde bli bortvald. vad är det för fel på mig??
.
och det har hänt mig o många flera…. Det är ett ” helsike ” att leva med vetskapen att man inte är älskad av sin make/man längre men precis som Maria så klokt skriver måste vi kämpa för vårt liv o inte tappa tron att framöver (även om vi inte kan se det ännu) så vänder det o vi kommer må bättre…..
Eftersom han inte fanns när du behövde honom som mest så hade han inte den goda egenskapen, att vara så manlig att han står kvar när vår kvinnliga känslostormar rasar.
Varför finns han där för den nya då?
Är väl så att han ”kickar ” på förälskelse och inte den djuphet kärlek kan ge. Han är inte värd dig.
…eller så kanske han inte orkade leva med er!
Kloka ord…som alltid!
Hoppas på att möta en sådan man någon gång, men det är inte bara han som ska finnas för mig, jag ska finnas även för han. I en fungerande relation måste det finnas en ömsesidighet. Men för att komma dit måste man bearbeta det som varit, man kan inte lägga över hela sin historia som en börda på en annan människa. Jag närmar mig mer och mer den punkt då jag faktiskt kan kunna komma att släppa in en annan människa i mitt liv, men är inte redo riktigt ännu.
Känslan av detta uppstår alltid i slutet av en relation, när det kanske redan är för sent? Vad gjorde jag fel, hur kunde jag på ett bättre sätt ha övertygat min partner om att kärleken är evig, hur kunde jag visat tydligare vad hen betytt för mig? Tomheten som uppstår och frågan om man kunde gjort något annorlunda. Samtidigt lever vi våra liv för stunden och de handlingar vi gör medvetet/omedvetet är ett resultat av den vi är och hur vi mår. I en relation måste allt ske på lika villkor och ingen ska behöva känna sig överkörd eller underlägsen.
Sista meningen är klockren Anders!
Anders, tänk om alla kommit så långt i sina tankar som du har. Mycket skulle aldrig behöva vara svårat om bara nyfikenheten på att förstå varandra och ömsesidigt respekt fanns.
verkligen! håller med dig…..men…..sen kommer verkligheten och……hur gör man(jag) egentligen och varför blir det fel? när det som är självklart för mig inte är självklart för andra?
Tack Michael! Nu var din text till männen den här gången, men jag tar in och tar med ändå! Det är så klockrent:
”Berget står där i sin självklarhet. Det flyttar sig inte bara för att regn, stormar, hagel, stekande sol och snöoväder drar in. Berget kliver inte åt sidan, tränger sig aldrig på, eller anklagar väderleken för dess skiftningar.”
Jag vill bli berget, stå där i min självklarhet. Utan att vare sig kliva åt sidan eller tränga mig på. Och med den självklarheten är jag övertygad om att jag kommer att träffa rätt man.
Lycka till på vägen Marianne:-)
Inlägget berör mig.
Att inte ta någon för given är något jag fått känna under lång tid men en man som levt ett annat liv helt i hemlighet. Det tar tid att läka och våga lita igen och veta att den personen är tillbaka och vill stå kvar för mig…jag har kommit en bit på väg och samtidigt känner jag, ska jag alltid tas för given?
Drömmer om att träffa honom en dag. 🙂
Tack för alla kloka ord var dag!
Tack
Stort Tack för dina kloka ord. Ger hopp!
Bra tips, ska följa dem till punkt och pricka.
Till oss män – älska henne så hon känner sig fri.
Det är vackert och poetiskt skrivet. Det stämmer bra in på mig och vad jag vill ha. Inte en kärlek som stänger in mig och förminskar mig utan en varm och accepterande kärlek som ger mig glädje och luft under vingarna. En kärlek som går ihop med min frihet, mitt växande och min livsglädje. Det är fint.
Men då kommer frågan : hur ska jag älska en man för att han ska få det han vill ha ( ja, nu fattar väl jag också att det är högst personligt men nu tog ju Michael och diskuterade kvinnor generellt och då kan väl jag också få diskutera män generellt)
Älska honom så han känner sig fri känns inte som en jättebra formulering. Min erfarenhet är att män oftast behåller sin frihet även när de går in i ett förhållande…. Älska honom så han känner sig uppskattad ? Älska honom så att… ????
jaadu….det är en bra fråga! en jag funderat mycket på….vad har du kommit fram till? jag har kommit fram tills att alla vill vara glada och känna sig uppskattade och bekräftade och må bra……..eftersom detta är olika hos olika individer, får man verkligen leka detektiv för att få reda på vad just den personen vill och behöver…….och de två sakerna är inte alltid det samma…..! enkelt är det inte….
Ja, du Mia. Vi kanske ska börja fråga 🙂
ja det är ju en väg att prova! 😉
Ska aldrig gifta mig igen känns det som. Blivit lämnad efter 16 år, 3barn tillsammans. Kom som en blixt från klar himmel. Gått in i en ljup depression. Vill inte leva längre. Hon va mitt allt. Hur ska man sluta älska någon som jag sett upp till älskat, gjort allt jag kunnat för henne.
Känner innerligt med dig Jörgen! All styrka och värme till dig.
sluta inte älska henne! hon är mor till dina barn! men acceptera att hon vill vidare i livet utan dig……tyvärr. Jag har också blivit lämnad så jag vet att det känns som man går sönder…..men det blir bättre och livet är SÅ värt att levas!! styrkekram