Först verkar det inte som någon big deal: ”jag tar det lite senare. Det är inte akut. Det finns ju imorgon och dessutom känner jag mig stressad just nu.”
Det finns flera olika sätt där vi kan visa att vi respekterar oss själva. Ett av dem är att påbörja och komma till avslut. Jag har definitivt tillhört dem som ägnat mig åt uppskjutandets konst, men inte nu längre. Inte alls.
I den digitala åldern är det lätt att bygga ett fragmenterat sinne: lite här, lite där, skumma igenom, översikt (utan riktig förståelse). Hur många orkar föresten igenom en längre text nu för tiden? De trummande fingrarna är ingen avlägsen kusin när vi tycker flytet fastnat i honung.
Här är ett förslag till dig:
när du läst klart dessa rader så ägna tio medvetna minuter åt något du under en tid skjutit upp. Det kan vara ett mail, god natt saga för barnen, sitta ned med slutna ögon och bara följa andningen, sortera i garderoben, börja skriva på manuset du länge drömt om, prata med din partner (utan att samtidigt göra någonting annat) etc. Vad som helst så länge du börjar nu. Ställ en timer. Tio minuter utan distraktion. De här 600 sekunderarna är heliga – din tid befriade från ett uppskjutande.
Fokuserad koncentration gör något med oss. Det smittar av sig på flera områden i livet och vi blir mer närvarande (något som det inte finns alltför stort överflöd på idag).
Sexhundra sekunder.
Berätta gärna hur det gick min bloggvän.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Jag skrev om hur jag vill att mitt liv ska bli efter skilsmässan
Bra gjort!:-)
Satte mig oxå och skrev. Skrev ner alla känslor som far omkring i mitt inre. Jag skulle gärna vilja höra hur man ska hantera och härda ut när det kommer till exets nya kärlek och relation. Vi har barn och han lämnade mig för den som min son just nu pratar så mycket om…..det är som syra i mina oläkta sår. Jan lämnade mig för 6 mån sedan.
Skulle gärna höra dina kloka tankar kring detta ngn gång.
Linda K
Til dig Linda K – du behöver tid, 6 månader är inte särskilt lång tid när hjärtat varit med. Det finns inget annat att göra än att dag för dag acceptera det som gör ont. Och acceptera igen….Så småningom träffar du någon som kommer att stanna kvar vid din sida och älskar dig för den du är. Värme till dig.