Din hjärna ”duschades” en gång med sköna ämnen som oxytocin (kärlekshormonet), fenetylamin, dopamin (driver oss framåt, gör oss uppmärksamma/fokuserade och är njutningens signalsubstans). Denna ”fantastiska” cocktail!
Under idealiseringsfasen höjdes du till skyarna och kröntes till drotting eller kung!
Denna hormonsmekning som gör oss fartblinda för det destruktiva!
Och så händer det någonting när narcissisten börjar komma ur förälskelseruset efter 6 – 15 månader: nedvärderingsfasen då du utsätts för kritik, ifrågasättande, hån, otrohet, otillgänglighet, förakt och gaslighting.
Din kropp/hjärna hänger inte med i svängarna och nu kommer den inre tsunamin av bl.a. adrenalin och kortisol, som kommunicerar att du måste fly. Dina instinkter skriker till dig att du måste söka skydd!
Och så försöker serotoninet (hormonet som jobbar för att reglera vårt humör) finna balans bland topparna och dalarna. För någonstans här inne minns du ju henne/honom som karismatisk, förförisk, intelligent, vacker och kärleksfull.
Och eftersom n-personen är en mästare på att verka ångerfull när hon eller han betett sig härskande och manipulativt, tror du. Du kan inte ta in och smälta att någon kan bete sig så fruktansvärt, eftersom du utgår från din empatiska människosyn
Du slappnar av en aning och väljer att hoppas på förändring!
Ni har ”enastående” sex och du känner dig som den ende i världen för den här kvinnan/mannen.
En ny dusch av kärlekshormonet, samtidigt som kortisol och adrenalinhalterna finns kvar i kroppen efter förra gången av emotionella övergrepp. Nu gör mixen av hormoner/signalsubstanser dig ännu mer förvirrad, vilket bryter ner självförtroendet.
Förälskelse – manipulation/kaos – återförening – ny omgång av kaos och manipulation. Dansen har kidnappat dig!
Nu blir du hyperfokuserad på förhållandet och partnern. Likt laser är all energi riktad mot ett enda mål: att försöka förstå den andre och få det att fungera. Vi investerar enorma emotionella resurser att få henne eller honom att se sitt sanna jag – sitt kärleksfulla varande som är förborgat bakom maskerna av manipulation och vrede (återigen: din världsbild/humanistiska människosyn).
Vi försöker reglera det centrala nervsystemet och obalanserna som uppstått i våra kroppar, genom att prata, prata och åter prata om det som vi är/varit med om. Vi kämpar med att försöka förstå partnerns eller exets destruktiva och manipulativa beteende, genom att söka förklaringar i hennes eller hans barndom.
Medberoendet håller fast oss i ett hjärngrepp!
Vi försöker stretcha oss själva i alla möjliga (omöjliga) psykologiska yogapositioner för att nå fram till personen som är ett emotionellt rovdjur.
Vi söker smärtlindring genom att återförenas med den som brutit ner oss. Det låter kanske inte logiskt, men det är logiskt! Den fria viljan har satts ur spel av den som hämtar näring från att regissera dina känslor och liv i stort.
Nollkontakt och kloka/kärleksfulla personer nära dig över tid, återställer balansen i ett havererat system. Livet söker ständigt efter läkning!
Michael Thor Larsen – relationscoach
Ja fy fasen Michael, det gör så ont att läsa, men jag vet precis vad du skriver om. Som jag har försökt förstå, så många gånger som jag sagt till mig själv nu är det enough. Men ändå inte klarat av att lämna. Denna drog, denna dragningskraft till honom, denna längtan och starka förhoppning om att det skulle bli bättre. Att det skulle bli denna person jag fick träffa de första 1,5 åren. Om jag bara förstår honom mer, bara älskar honom lite till. Då kommer det bli bättre. Alla samtal där vi tycker oss lösa problemen, förstår varandra bättre, så blir inget annorlunda, aldrig något konkret hur Vi ska gå vidare. För i slutändan så är det mitt fel och mina egenskaper som gör att jag känner som jag känner.
Jag ansåg mig stark, medveten, god självkänsla och visste mitt värde när jag gick in denna relation. Det fanns inte ens på tankekartan att jag ställdes inför mötet med en Dold N-person. Jag var övertygad om att det var min tvillingsjäl.
Denna enorma känslomässiga berg och dalbana jag åkt i är nu helt obegriplig att förstå att jag tillåtit mig själv att göra.
Ännu tuffare är det att se hur pass stor skada det har hunnit gjort mig. Hur pass långt jag töjt på mina gränser på vad som är okej eller inte. Hur jag till och med ruckat i mina egna grundvärderingar. Hur jag låtit min omvärld krympa till hans
Det tog ett tag att lämna från det jag förstått att det här är inte sunt, det här är inte hälsosamt för mig. Jag behövde försöka förstå. Så jag börjad läsa på för att stärka mig själv i att jag gör rätt i att lämna, för drogen är så svår att motstå. Ändå fanns tvivlet så starkt, tänk om….
Nu har jag nyligen lämnat, jag är lättad på ett sätt, men som i chock på ett annat sätt. Jag förstår hur pass illa detta gjort mig då jag är helt utpumpad, orosklumpen i magen, anspänningen i hela kroppen. Själen är sargad. Men ändå så obegripligt svårt att ta in att en person kan vara på detta sätt. Det är så beoynd obegripligt och så ofattbart att jag hamnade i detta. Och så hemskt att tänka att någon annan stackare kommer hamna i hans klor
Man känner sig dum på nåt vis, att jag inte fattade bättre. Samtidigt som det är en dyrköpt läxa så finner jag det ändå som en värdefull erfarenhet.
Tack snälla för denna text, för den hjälpte mig att förstå mer hur jag kunde ”köpa” denna dans som pågått <3
Ja, det gör ont att läsa den så insiktsfulla och träffande texten. Känner så med dig Eva, du är inte ensam. Tyvärr finns det sådana här personer, rovdjur. Varför, vad är meningen?
Har själv plågats av alla hemska och förgörande känslor av skam, förnedring och uppgivenhet.
Det min förövare har gjort mot mig, utan att ha höjt ett enda finger, är obeskrivligt.
Det är så diaboliskt, och genomtänkt. Har fått lägga bort alla naturliga känslor av akut sorg och smärta för att koncentrera mig på att överleva och vara stark för mina barn.
Men känslan av djup vanmakt jag känt så många gånger när jag har försökt reda ut och få ordning på livet, har skadat och förändrat mig i grunden.
Att upptäcka att allt har varit en lögn, de ekonomiska oegentligheter. Oförmågan från omgivningens sida att ta in vad som skett. Han som är så trevlig, belevad och charmig. Alltid oklanderligt klädd, välutbildad med ett välbetalt arbete, varför skulle han ljuga och t.om äventyra allt genom att handla fullständigt gränslöst. Känslan som infinner sig innan man så småningom landar och förstår att det är så här det är. Att hela tiden tänka på att agera tvärtemot vad det sargade hjärtat och utmattade hjärnan säger. Att försöka vara smart och förutse nästa drag från en person som projicerar alla sina drag på en själv…
Men med beslutsamhet, som man kanske inte har med en gång i början, noll kontakt går det att komma tillbaka till livet.
Styrkekram till alla som kämpar!
Som en törnfågel spetsade jag mig själv på törnens vassa taggar om och om igen.
Så glad att jag var stark nog att låta honom gå till slut.
Han hotade med att lämna mig en gång för mycket.
Ja denna text tar verkligen . Jag känner så igen mig i det ni skriver Zenit och Eva.
Jag vet inte om han var N-person eller han hade blivit det pga av sin barndom. Men första åren var allt underbart. Men det var ju så klart för att jag släppte allt annat.
Det är en lång historia det jag upplevt. Många bråk och diskussioner. Många återföreningar. Det är som en drog. Men jag vet att jag mår mycket bättre utan honom. Hade det inte varit för mina barn och att jag tidigare haft en sund relation med deras pappa hade jag nog inte insett hans osunda kommentarer och beteende.
Men jag är starkare än honom. Så på ngt vis har jag fått gått ur denna osunda relation som vinnaren. Han försökte ”göra om mig” men det gick inte.
Jag kan störa mig på att jag gett honom nästan 10 år. Men jag får se det som en läxa. Kan inte dra tillbaka tiden. Jag kan bara göra saker o ting framåt på ett sätt som jag vill ha det.
Ha en fin söndag och lycka till i framtiden.