Det jag nu beskriver är extremt vanligt i relationer som inte mår bra: en man som gett upp sina försökt till omtänksamma gester och närmande, därför att ”hon ändå oftast är sur och negativ.”

De flesta kvinnor bär på drömmar, en längtan efter den där speciella kontakten med sin partner, att få känna sig förstådda även i perioder då känslorna svänger och humöret inte är på topp.

Analyserande, icke förstående, himlande ögon, ilska, tystnad, långsinthet etc. är allt annat än försök till islossning. De är hjärteförstörare och försätter sköna känslor i evig exil.

Jag vet: det finns personligheter som ser det mesta i grått/svart, men det är inte de få jag nu har i tankarna, utan de som har försökt och försökt – som subtilt eller tydligt kommunicerat: ”jag önskar det här! Jag behöver dig och din närvaro! Ett vi!”

En trött blick och ett kroppsspråk med korslagda armar är som att dra ned rullgardinen.

Negativa kommentarer, irritation riktad mot dig som man och oviljan till sexuell närhet är symptom – inte själva sjukdomen. Kärnan i det hela är hennes djupa upplevelse av icke samhörighet. Känner hon sig inte sedd av dig kan du försöka imponera på allt sätt i världen, men ingenting kommer att hjälpa.

Jag hör män säga: ”jag tog med henne ut på middagar, köpte presenter, gav komplimanger, weekend övernattningar…”

Vad hjälper det när vi inte läser mellan raderna? Inte förstår det som hon kanske inte ens själv förmått sig klä i ord, men intuitivt vet.

Vi kan kontra med: ”jag är ingen jäkla kodknäckare! Jag vill ha rak och tydlig kommunikation!” I en hel del fall vet jag att det var precis vad hon försökte i början, men när vi iklädde oss fixarhatten och i välmening: ”gör så här! Om du bara tänker på detta…”

Hon behövde uttrycka sig, inte serveras lösningar.

Relationsensamhet är det absolut sista du vill se på parmenyn – om du har en önskan om att ni skall möta många fler dagar tillsammans.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Vill du prata med Michael – maila till michael@separation.se