RealLove

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har vänner och bekanta, du har troligen själv varit med om det både en, två och…gånger. Förhållanden som gick ned för räkning och aldrig kom på fötter igen. Besvikelser och brustna hjärtan gör någonting med oss. Egentligen är det inte ett dugg konstigt om du inte tror på det här med parrelationer.

Det är en smått brutal fråga:

Skulle du satsa alla dina sparade pengar i aktier eller sätta in dem på ett konto, där du i förväg visste att det fanns en risk på omkring 50 % att allting gick förlorat? Skulle du åka med en lyxkryssare om du visste att sannolikheten för undergång var något större än möjligheten att komma i hamn igen?

Visst låter det krasst, men så är det när vi tittar på statistiken.

Många, med tryck på många, bland både vänner och klienter har en tanke som tagit fäste inombords: ”går det att lita på en annan människa fullt ut igen? Är det värt investera så mycket kraft och känslor igen?”

Jag förstår mer än väl tvivlen, misstänksamheten, osäkerheten och rannsakar emellanåt mig själv: ”tror jag? Vågar jag igen?” Visst kan vi stänga butiken för att aldrig mer öppna den, men jag har valt att inte ge mig själv något alternativ än ett öppet sinne. Historien skall inte få definiera allt.

Överdriven försiktighet och cynism behöver inte vara de sista raderna som skrivs eller uttalas av dig. Det finns genuint varma, omtänksamma och kärleksfulla personer som står kvar hela vägen. Se dem som vet hur det går till att ge och ta emot kärlek.

Att tro på relationer är ett val som i många fall behöver uppdateras dag efter dag. Förstår att vi alla är olika rustade för nederlag och motgångar. Det finns en tidig berättelse som påverkar oss olika djupt.

Det kan vara så att vi måste nå den djupaste osäkerheten, frustrationen ilskan och meningslösheten, innan vi kan ta avstamp uppåt. Våra inre manus kan behöva skrivas om många gånger. Under tiden finns det medresenärer.

Hur ser det ut för dig min bloggvän?

Michael Larsen – livscoach och mental tränare