”Jag behöver! Jag vill!”
”Vad du än vill älskling…Bestäm du! Jag kan anpassa mig.”
Två helt olika sätt att bete sig på i en relation. Personen som ständigt utgår från de egna behoven och förväntar sig att partnern och andra i närmiljön ska anpassa sig, därför att han eller hon ständigt sätter sig själva i första rummet. Någon skulle kunna argumentera: ”men om inte jag mår bra så kommer inte andra i min närhet att må bra. Jag har fått lära mig att ta hand om mig själv, så att jag kan finnas där för henne/honom.”
Våra psyken har alla möjliga strategier för att rättfärdiga jaget! Alltför ofta bedrar vi den egna personen med sötsmakande osanningar.
Det handlar inte om att leva i en narcissistisk bubbla eller att bete sig självutplånande.
Kanske är din inre filosofi: ”om jag ger allt så kommer vi att ha det harmoniskt, och då håller förhållandet. Om jag är till etthundra procent kärleksfull så kommer det att vara vi! Forever!” Om du är personligheten som ständigt anpassar dig så fråga: ”hur ser mina behov ut? Vad gör mig trygg? Var går mina gränser? Vad vill jag?”
Ett förhållande behöver både in och utandning – relationslungorna behöver fyllas på med syre och andas ut restprodukterna (koldioxid). Tvåsamheten behöver inandning genom att vi tar hand om vårt jag OCH att vi ger (utandning) till partnern och förhållandet. Annars kollapsar det!
Det är tyvärr alltför vanligt att människor fyller sina relationslungor med toxiner från ”cigaretter” (inte bildligt) genom att vara alldeles för självcentrerade eller dess motsats: självutplånande.
Om du befinner dig på någon av dessa ytterkanter så stanna upp en liten stund och fråga: ”hur är det för min partner (eller en tidigare sådan) att vara tillsammans med mig? På vilket sätt påverkas hon eller han av mina val?”
Jag vet att vi lever i en värld där oändligt mycket handlar om mitt självförverkligande. Mina behov! Mina drömmar!
Och jag vet att många människor är rädda och därför inte vågar visa hela spektrat av sin person.
Vad tänker du göra för att ditt förhållande, eller ett framtida sådant ska kunna expandera och fyllas med hela sin kapacitet?
Michael Larsen – relationscoach
Hej alla,
Jag tycker detta forum i vilket vi kan socialisera oss kring tankar gällande separation inger förtröstan och är kunskapsbringande. Jag är evigt tacksam för ditt engagemang Michael och du har betytt mycket för mig, tack!
Det finns en sak jag skulle vilja ta upp till diskussion här och det är begreppet skam.
Vad är skam för dig?
Vad är motsatsen till att bära skamkänslor?
Hur har du blivit av med dina skamkänslor?
Ett tag, i min livskris (som varade i många år) efter separationen, tänkte jag att min man nog var narcissist då jag bar med mig sådana skamkänslor som skapats under vårt förhållande. Men med fortsatt djupdykning i kunskaper kring vårt fantastiska psyke så inser jag att så inte var fallet.
Mitt ex är inte narcissist, d.v.s. totalt självupptagen och att han lider av storhetsvansinne i vilket han bara bryr sig om makt, framgång och skönhet och hela tiden vill vara märkvärdig med inre tron om att ingen annan är bättre än han. Samt att han inte klarar av att visa medlidande och knyta an till andra!
Däremot upptäckte jag i ”backspegeln” att vårt Vi påverkats av flera olika faktorer, externa och interna, som format vårt Vi. Ett Vi vilket vi båda två orsakade att kärleken dog. Jag vill inte göra antaganden om exet hur han är och vad han ”lider” av även om jag i det Viet visserligen blev djupt förödmjukad och sårad. Tvärtemot gav jag mig in i att studera mina egna beteenden och orsakerna till dessa.
Efter att själv ha fött och uppfostrat två barn samt läsning kring skam så är min filosofi att vi inte föds med skamkänslor (det tillhör inte vår personlighet) utan det är något som skapas i relationer till andra människor.
På samma vis tror jag att vi i relationen med andra människor kan bli av med skamkänslorna genom att prata om dem.
Grunden för mig har varit att lära känna mitt psykes egna, oerhört snabba, skamstrategier så att jag kan ”bita huvudet av skammen”. Samtidigt som jag arbetat med positiva självbilder, döda min inre kritiker, gränssättning mot omgivningen och lärdomar om självmedkänsla.
Vad har du för tankar kring skam Michael?
Kramar till er alla
Intressant inlägg Anna K….
jag tänker på att det i förhållanden kan bli en destruktiv dynamik, där man t ex väntar ut varandra istället för att agera och framhäver varandras sämsta sidor istället för de bästa….och den dynamiken leder till saker som man skäms för…. och skammen blir man inte av med förrän man bryter mönstret?…
Tack G, intressant.
Har du själv försökt bryta egna mönster för att bli av med egna skamkänslor och hur lyckades du i så fall?
Är mitt i detta att avsluta en låång relation och inte lyckats fullt ut än …. blir nog en tuff sommar….
kan berätta mer senare….
Är i samma sits G, om du vill dela och följas åt… du är inte ensam!
Tack A! Vi kan följas åt….