När jag pratar med de två olika parterna i ett förhållande som knakar i fogarna eller tagit slut, hör jag till 99 % helt olika berättelser. Två människor som känner smärta, fast från två helt olika utgångspunkter.

Det är som om de inblandade står på helt olika sidor av en flod som flyter eller dånar fram. Det finns en bro, men de vet inte om de vill eller kan ta sig över den för att hålla om varandra. Det står där med sina inre sanningar om vad som hänt och varför. Båda har rätt utifrån sin verklighet.

Det finns en sanning och det finns en verklighet: sanningen är att vi skall respektera och älska varandra. Att kärlek, empati och omtanke är det som gör våra liv värda att leva. Men att verkligheten visar helt andra ansikten: svek, otrohet, egoinflation, ryggtavlor, hårda ord, rädsla, press etc.

Vi har det inbyggt inom oss: när vi älskar så överlämnar vi oss själva, vilket samtidigt gör oss sårbara. När relationsbanden av olika anledningar bryts, hamnar många i ett limbo, ett känslomässigt enormt smärtsamt vakuum som gör att de inte känner igen sig själva. Starka och ofta omedvetna krafter rörs upp till ytan. Jag har sett de mest centrerade, balanserade och starka personer, fullständigt tappa fotfästet. Detta för att kärlekssanningen skakas om i grunden av en verklighet som vi inte är helt rustade för. Det öppna hjärtat är utsatt.

Under stark stress förändras neurokemin i hjärnan och vi säger och gör saker som kan verka fullständigt ologiska och tokiga. Vi behöver vara ömsinta och förlåtande gentemot oss själva. Vi behöver även inse att personen på andra sidan bron har sina upplevelser av det som händer.

Att acceptera och förstå vår egen berättelse lugnar det som sker i kroppens kommandocentral.  Liksom att försöka, även om för ett litet ögonblick, se den andres inre verklighet.

Jag ser även att det finns en verklighet utanför partnerna; en större berättelse som är en kombination av de båda personernas upplevelser. Det är den berättelsen jag ser i min yrkesroll, och som jag delar med mig utav.

Viljan att förstå sig själv och en annan människa är oerhört läkande. Att kunna greppa sin egen och en annans ”galenskaper” gör oss emotionellt smartare.

Acceptans av det som är gör att nytt space kan ta vid. Vi kan påverka en annans hjärnimpulser, syn, beteende och känslor, när vi börjar agera annorlunda. Men framför allt gör vi oss själva en gigantiskt tjänst när vi accepterar.

Att orka stå kvar utan att fly in på en massa destruktiva vägar som: alkohol, dejting i ett alltför tidigt stadium (ser många som sårar varandra p.g.a. de inte är färdiga med sitt gamla relationsliv), sexmissbruk, matvanor som skadar, extremträning, tabletter…Listan kan göras lång.

Djupa andetag, hitta kärleken till ditt eget hjärta, fötterna mot underlaget där du sitter eller står, familj och vänner, läs raderna som ingjuter hopp, det dyrbaraste av allt: din tid: valutan som vi betalar livet med.

Jag önskar dig det bästa! Att sanningen skall ge dig milda vindar och avslappnade andetag.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se