En person berättar för mig: ”Jag visste inte vad kärlek var för någonting innan jag träffade henne. Bara hennes närvaro gör att jag lär mig nya saker varje dag. I mina tidigare relationer handlade det mycket om vad jag trodde att den andra personen förväntade sig. Jag kämpade dagligen med att leva upp till dessa förväntningar. Men nu är det annorlunda!”

I mitt arbete hör jag om obalanser i kärleksförhållanden: en person som anstränger sig för att skapa kontakt och en som inte vet vad närvaro är för något. Personer som har en partner som skydd mot ensamhet, men inte har någonting att ge. Par som ”använder” varandra som sociala accessoarer för att lyfta det egna värdet (inbillade sådant). Motiven till varför vi går in i ett förhållande är många. När det handlar om genuin och förankrad kärlek, så syns den. Den går inte att kopiera utan lyser genom våra handlingar.

Min mamma berättade att när hon träffade pappa var hennes självförtroende på botten: ”hans tro och kärlek till mig gjorde att jag stärktes. Hans tro på mitt självförtroende gjorde att jag växte.”

En hel relation väcker det som ligger slumrande inom oss. Kärleken utmanar våra rädslor, tvivel och cyniska drag.

Det finns gott om kopior där ute, men med tiden och utmaningar som vi möter på vägen, kommer vi att upptäcka om det flagnar eller har en solid massa hela vägen in.

Ekvationen är egentligen inte särskilt komplicerad: kärleken ger energi! Den tar inte!

Del 2 – Att ha barn tillsammans med en narcissist – webinar söndagen den 26/5 klockan 21.00

Michael Larsen – relationscoach