Jag hör en kvinna i 75 års åldern berätta för en väninna: ”tänk att det är först nu, så här sent i livet som jag börjat tycka om mig själv. Tidigare genom åren handlade det om vad andra tyckte och tänkte. Varför slösade jag tiden på sådant?”
Hör dem som utan närmare reflektion svarar ja på frågan om de tycker om sig själva. Och dem som efter en stunds tvekan svarar nej.
Vi får tidigt lära oss att se människors lika värde. Att jämlikhet är någonting grundläggande. Och ändå är det så oerhört många som saknar självempati. Som offrar sig för omtänksamheten och godheten gentemot alla andra. Och samtidigt missar personen jag.
Ser även personligheterna som lever i en uppblåst illusion om sig själva (narcissister bl.a.) som förträffliga på alla plan. Oavsett på vilken ytterkant vi verkar, så är inget av lägena bra för en relation. Människor placerar sig själva i härskar eller tjänarroller. Det kan låta dramatiserat, men det är tyvärr så det kan se ut.
Så vad betyder det att verkligen tycka om sig själv?
Något av det första som kommer till mig då jag smakar på frågeställningen är: självrespekt, gränser och vanor vi tycker om.
Respekterar du vanorna du lever genom dag efter dag? Respekterar du den du är i din relation? Eller som singel?
Gränser som ger frihet. Hur fria skulle vi vara i trafiken utan regler? Utan trafikljus och körfiler?
Jag ser mannen som dricker lite för mycket under helgerna. Som säger att han är livsnjutare och har koll på sig själv. Att det är hans val. Vet att hans barn inte håller med.
Vilka är de första tankarna som kommer till dig då du vaknar på morgonen? Vad säger du till dig själv? Vad gör du för att livet för dig och de som står dig nära, skall kännas skönt och tryggt? Inspirerande?
Vi behöver vara uppmärksamma på vad vi säger till oss själva i tankarna, eftersom de skapar verkligheter. Liksom handlingarna som genererar känslor.
Vad kan du göra idag, som gör att du kan känna kärlek (inte detsamma som självupptagenhet) till kvinnan/mannen som följer dig varje dag genom livet? Hon/han som du aldrig kan skilja dig ifrån.
Michael Larsen – relationscoach
Det jag nästan per automatik gör varje morgon är att jag tänker på hur bra jag har det. Jag lever i ett bra land, bor fantastiskt fint, min kropp är frisk och jag har två underbara barn och jag glad att jag kan gå till jobbet. Det sade min cancersjuka morfar en gång, var glad så länge du kan gå till jobbet.
När jag faller in i tankar om att jag inte riktigt trivs med mig själv, hm, borde gå ned lite i vikt, så handlar de kritiska tankarna om sådant som är viktigt dör mig. Exempelvis god hälsa. För att ta hand om mig och ädla mig själv är det för mig viktigt att dölja min inte röst och skrida till handlingar som exempelvis gör att jag får en mer hälsosam vikt. Det är ibland väldigt viktigt för mig att ’våga’ stanna upp och lyssna på mig själv även om det finns kritik med i rösten. Oftast vill den kritiken mig väl i långa loppet.
Det bör nog finnas en god balans i att tycka om sig själv och samtidigt kunna vara sunt självkritisk.
Kroppen är vårt verktyg så vi kan leva. Ju bättre vår kropp mår, ju mer kan vi känna oss tillfreds med livet även när det är motgångar. Samtidigt behöver själen må bra för att vi ska kunna ta hand om kroppen på ett bra sätt därför är det viktigt att inte dömma sig själv för hårt de gånger man misslyckas med att balansera rätt.